Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2013-07-26

Småbolag bäst på lång sikt

Småbolagsaktierna som grupp har gått bra under det senaste årets goda börsutveckling. Det finns bra skäl till att man ska kunna tjäna pengar på småbolagsaktier även i framtiden. Men det gäller att man är mer vaksam vid köp av aktier i småbolag än i storföretagsaktier.

En titt bland fondvinnarna de senaste månaderna ger en tydlig indikation om att småbolagen har gått starkt. På listan över Sveriges bästa fonder de tre senaste månaderna återfinns fonder som Didner & Gerge Småbolag, Handelsbanken Småbolag och Evlis svenska småbolagsfond. Även på tre års sikt är småbolagen vinnare på fondmarknaden.

Det är dock som det ska vara, enligt skolboken. Småbolag är mer riskfyllda och ska därför på sikt ge högre avkastning – framför allt under goda börstider. Det är också en aktietyp som av olika anledningar tenderar att röra sig mer uppåt och nedåt än storbolagens aktier på börsen, och därför är det ganska naturligt att småbolagsaktierna har gått extra bra under den starka börsutveckling vi fått se sedan slutet av fjolåret.

Det senaste årets goda utveckling för småbolagen har flera orsaker. För det första har inflödet av pengar till småbolagsfonderna som andel av fondernas förvaltade kapital varit större än till aktiemarknaden generellt. Detta har gett ett köptryck på småbolagsaktier från fonderna, som hjälpt till att trycka upp kurserna.

Dessutom tenderar de svenska småbolagen att vara mer beroende av den inhemska konjunkturen än de större exportberoende, eller internationellt mer verksamma, företagen. Detta har gjort att småbolagen relativt sett har gynnats av att den svenska ekonomin gått bättre än på de flesta andra håll i omvärlden.

Småbolagens vinster har dessutom gynnats av den senaste tidens kronförstärkning, på så sätt att småbolagen säljer mindre utomlands och importerar mer varor från utlandet än storbolagen. Det finns få stora handelsbolag bland storbolagen men desto fler bland de lite mindre bolagen på börslistorna.

Det är dock vanskligt att dra alla småbolag över en kam. Det är stora skillnader på exempelvis ICA, som enligt Carnegies definition är ett småbolag eftersom det har ett börsvärde på under 30 miljarder kronor, och många av det dryga 100-talet aktier som är noterade på First North-listan och Aktietorget. Inräknat andra småaktielistor och Stockholmsbörsens småbolag finns över 400 småbolagsaktier, och det säger sig självt att detta är en brokig flora i både verksamhet och kvalitet.

Något man som småbolagsinvesterare måste lära sig är att se till de enskilda bolagens förutsättningar snarare än vilken bransch eller marknad de verkar på. Som exempel kan vi ta klädjätten H&M och jämföra dess verksamhet med de mindre bolagen, såsom RNB, Björn Borg eller We SC, i samma bransch.

H&M har i dag en marknadsandel på väl över 10 procent på sina gamla marknader i Norden och delar av Europa, vilket gör att bolagets tillväxt numera finns i främst USA och Asien. Det är svårt att tro att H&M ska kunna öka marknadsandelen ännu mer i Norden och övriga Europa (det finns en mänsklig begränsning i hur lika vi vill gå klädda), och därmed är H&M:s resultat mer en effekt av den allmänna klädkonjunkturen i världen och framför allt bolagets möjligheter att växa på fjärran marknader.

För de övriga små klädbolagen är marknadsbegränsningen dock inte särskilt stor. Rätt kläder till rätt pris gör att bolagen växer på alla sina befintliga marknader. Det är därför inte lika viktigt att se till den allmänna utvecklingen på klädmarknaden när man bedömer de små klädbolagens förutsättningar jämfört med H&M:s utsikter.

Viktigare är då att analysera vem som leder företaget. VD Karl-Johan Persson är förstås mycket viktig för H&M, men när han tog över efter pappa Stefan fanns en väl intrimmad organisation som visste vad den skulle göra, oavsett vem som var chef.

För VD:n i ett litet bolag är situationen en annan. En småbolags-VD har ett större praktiskt inflytande på verksamheten. Det är dock inte lätt att analysera om en VD är bra eller dålig. Historiska resultat är förstås en viktig faktor.

Men att läsa VD-orden i kvartalsrapporter och årsredovisningar är också ett sätt att få grepp om VD:s förmåga – och inte minst att träffa honom eller henne på Aktiespararnas företagsträffar, som anordnas runtom i hela landet varje år.

Ett aktuellt exempel på VD-effekten är när oljeföretaget PA Resources VD, Bo Askvik, nyligen aviserade att han ska lämna företaget. Följden blev att aktiekursen på några dagar steg med över 50 procent! Någon vecka innan Askvik hade lämnat PA Resources lämnade ABB:s VD Joe Hogan oväntat sin post. Visst sjönk ABB-aktien någon procent på detta besked, men någon större effekt på aktiekursen gav inte detta byte.

PA Resources-fallet må vara ovanligt, men det säger en del om hur viktig en VD är i främst små bolag. Därför ska man vara extra noggrann med att granska VD:s aktieinnehav i bolaget. Har en småbolags-VD mycket, eller för den delen litet eller inget aktieinnehav alls i företaget, är det en intressantare signal än vad fallet är i ett storbolag.

VD:ar för börsens stora företag har i allmänhet betydligt mer i lön än en småbolagschef, vilket betyder att om småbolagschefen äger aktier för miljonbelopp säger det mer än om en storbolagschef äger aktier för samma summa.

Äger en småbolagschef, däremot, ytterst få eller inga aktier är det också en stark signal. En småbolags-VD kan antas känna till åtminstone den kortsiktiga utvecklingen för bolaget bättre än sina storbolagskollegor, och äger VD:n inga aktier är det en viktigare signal i ett småbolag än i ett storföretag.

Från VD är steget inte långt till ägarna. Även analysen av ägandet i ett litet bolag är viktigare än när man analyserar ett storbolag. H&M:s finanser behöver man inte oroa sig för. De är urstarka, och bolaget har dessutom en huvudägare som plockat ut miljarder kronor varje år i utdelningar, pengar som snabbt kan sättas in i bolaget igen om behovet finns. Därutöver flockas H&M:s ägarlista av kapitalstarka fonder, som också kan bidra med finansiellt stöd den dag det krävs.

För ett litet bolag är den finansiella situationen generellt sett svagare än hos storföretaget, och därmed är ägartypen en viktigare faktor i aktieanalysen. Detta gäller särskilt om man ägnar sig åt investeringar i den högre riskskalan, som aktieköp i bolag som gör förlust eller i företag som är finansiellt svaga.

Storföretag som befinner sig i en knepig finansiell situation har betydligt större möjligheter att hitta lösningar på problemen än småföretag. Exempelvis var det ingen konst för SEB, Nordea och Swedbank att hitta finansering under finanskrisen, och även om situationen var svår för ABB för tio år sedan i samband med förre VD:n Percy Barneviks höga pension, bolagets höga belåningsgrad och asbestskandalerna hjälpte huvudägarna till som ett finansiellt och moraliskt stöd för att upprätthålla förtroendet för bolaget.

För småbolag som saknar finansiellt starka storägare riskerar problemen att få större konsekvenser. Den senaste tidens räddningsoperationer bland de mindre bolagen på börsen är bra exempel på detta. I fallen med oljeföretaget PA Resources och gruvbolaget Northland (förvisso noterat på Oslobörsen) fick en mycket svag ägarlängd obehagliga följder för aktieägarna genom att obligationsägare och andra långivare hade en fördel i förhållande till bolagets aktieägare.

I RNB, däremot, kunde aktieägarna stå upp någorlunda mot långivarna. Det är klart att det inte var mycket aktieägarvärde kvar efter att emissionen var genomförd, eftersom teckningsrätterna sjönk till noll, men i förhandlingen mellan RNB:s aktieägare och långivare fick aktieägarna igenom en kraftig sänkning av räntan till långivarna, vilket får ett stort värde i framtiden.

Orsaken var att Konsumentföreningen Stockholm tog sitt ägaransvar som största aktieägare och förhandlade till sig en acceptabel lösning för aktieägarna trots att föreningen var största långivare. Så skedde inte i PA Resources eller i Northland. Där tycks obligationsägarna helt och hållet ha fått diktera villkoren i förhandlingen med ägarna och bolagen.

En annan skillnad mellan noterade småföretag och storföretag är intresset för aktierna. Handeln med småbolagsaktier har minskat betydligt senare år och gjort flertalet av de 400 småbolagsaktierna ytterst illikvida. De stora bolagen på Stockholmsbörsen följs av i medeltal minst ett tiotal analytiker, och för de största bolagen finns ett 30-tal specialiserade analytiker. För börsens 400 småbolag har majoriteten ingen professionell täckning alls – annat än från en del facktidningar som exempelvis Aktiespararen.

Detta gör att kurssättningen hos småbolagen mer sällan motsvarar bolagens ”rätta” värde – om det nu finns något sådant i den ständigt fluktuerande aktievärlden. För den analysintresserade innebär detta dock möjligheter, eftersom man kan hitta lågvärderade företag genom egen analys.

Vad gäller själva aktiehandeln skiljer den sig också åt mellan stor- och småbolag. Allt fler småföretag använder sig av så kallade likviditetsgaranter i form av mäklarfirmor och banker som håller handel i aktien genom att stå som både köpare och säljare i orderboken. De poster som mäklarfirmorna smörjer handeln med är dock i allmänhet små, oftast bara några få tusen kronor.

Vill man köpa fler aktier än så, eller om man köper aktier i bolag som inte använder likviditetsgaranter, är prisskillnaden mellan köp- och säljkursen ofta flera procent. Detta gör att man som placerare ska tänka sig för innan man gör korta affärer i småbolagsaktier, i synnerhet illikvida sådana.

Den magra börshandeln med småbolagsaktier har därmed två effekter: Den gör det dyrare att köpa småbolagsaktier, eftersom skillnaden mellan köp- och säljkurs är större än för storbolagsaktier, och det är svårare att sälja aktierna eftersom köparna är färre.

Dessutom tenderar likviditeten på aktiemarknaden att vara som lägst när behovet av att sälja är som högst. Under finanskrisens mest intensiva period, hösten 2008, var till och med handeln med medelstora bolag med börsvärden på miljarder kronor väldigt låg, med stora skillnader mellan köp- och säljkurs som följd.

Likviditetsfaktorn och det låga intresset för bankerna att analysera småbolag gör att man som investerare ska betala lite lägre pris sett till P/E-tal och andra värderingsmått vid köp av aktier i småbolag jämfört med storbolag. Normalt brukar aktiemarknaden också följaktligen prissätta småbolagsaktier till något lägre P/E-tal än storbolag, även om de senaste månadernas kraftiga kursuppgång för småbolagen har utraderat den historiska värderingsskillnaden.

Det fina med småbolag är att de historiskt tenderar att vara lägre prissatta än storbolag sett till nyckeltal som P/E-tal och i förhållande till eget kapital – samtidigt som småbolagen inte sällan har en bättre tillväxt än storbolag.

Ska man leta efter bolag med hög direktavkastning hittar man dem dock sällan bland småbolagen. Anledningen är oftast att ett bolag som är så pass lönsamt att det kan dela ut mycket pengar i förhållande till vinsten kan i småbolagsfallet i stället använda dessa pengar för att skapa grogrund för tillväxt, medan sådana tillväxtmöjligheter är färre för storbolagen.

Detta leder till att utdelningsandelen för småbolag är lägre än bland storbolagsaktierna. Vill man ha obligationsliknande aktier med liten tillväxt och hög utdelning, vilket kommit att bli allt mer populärt på senare tid, får man leta bland storbolagsaktierna. Den som är på jakt efter tillväxtbolag letar emellertid med fördel bland småbolagen på börslistan.

Som vid alla aktieplaceringar är det viktigare att undvika förlorarna än att pricka börsvinnarna för att skapa överavkastning på lång sikt. Detta gäller särskilt bland småbolagen, eftersom en större andel av småbolagen än storbolagen tendererar att gå sämre än index, samtidigt som några går betydligt bättre än index.

En annan trend är att de allra minsta småbolagen tenderar att gå sämre än småbolag generellt (se diagrammet här intill). Detta gör att man som småbolagsinvesterare inte bara ska köpa aktier i riktigt små bolag. Leta i stället på Stockholmsbörsens småbolagslista, där det inte sällan finns guldkorn.

Om man undviker de allra sämsta småbolagen kan man förvänta sig att det på lång sikt kommer att vara lönsamt att köpa småbolag. Detta talar den historiska kursutvecklingen för. Sedan 1999 har småbolagen, mätt med Carnegies småbolagsindex, slagit storbolagsaktierna med 60 procent. Diagrammet visar tydligt att småbolagsaktier har gått bättre.

Det visar också tydligt att småbolagen inte hänger med storbolagen i dåliga tider, som under 2008–2009 då småbolagsaktierna gick klart sämre än börsgenomsnittet. Detta är ett skäl till att man ska vara extra långsiktig som småbolagsinvesterare och se till att man inte hamnar i en situation där aktierna måste säljas av ekonomiska skäl.

Men orkar du göra dig besväret att göra din egen aktieanalys – se då till att du hamnar i samma bolag som en engagerad och finansiellt välkapitaliserad ledning och ägarkrets. Och är du långsiktig i ditt aktiespararande är förutsättningarna för att bli en börsvinnare på småbolag större än om du köper aktier i storföretag.

Författare Awave Admin

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.