Du är här

2014-10-04

Småbolagsrallyt som kom av sig

Intresset för småbolag är på topp. Historiken visar att många fallerar och aktierna blir värdelösa. En tanke är att staten ­stöttar småsparare som tar risken.

Mötessalar med informationsmöten och småbolagsdagar fylls till brädden av aktiesparare. Chansen att köpa aktier vars kurser kan fördubblas på en vecka lockar. Men småspararnas självuppoffrande investeringar uppmärksammas inte.

Efter fastighetskraschen i början av 1990-talet blåstes en småbolagsbubbla upp i Sverige. Den exploderade ungefär samtidigt som IT-kraschen år 2000, och de påföljande tre åren var antalet nya listade småbolag på aktiemarknadsplatsen Aktietorget (AT) bara summa nio stycken.

Men därefter har det under tio år (2004–2013) tillkommit 206 nya bolag på Aktietorget. Samtidigt gjorde kanske 10–20 procent färre nya bolag entré på First North (FN) och NGM Nordic MTF. Andra valde Alternativa aktiemarknaden, där handel sker endast en gång i månaden. Avgifterna är lägre liksom på Man­gold-listan. Dessutom bjöds ytterligare 100–150 nya bolag ut. De lyckades inte eller ville inte notera sig på aktiemarknadsplatserna AT, FN, NGM Nordic MTF.

Här märks gratisaktier som delades ut av Aktiespridning i Sverige och Leox, liksom av Yield, Push och Strict. Småbolag knoppades av från listade bolag men förblev olistade. Vi köpte också onoterade icke publika aktier till förmånspris inför en senare eventuell notering. Detta kallas för Private Placement.

Andra aktier såldes via nätverket Bridge eller av riskkapitalbolaget Vator. Övriga, ofta i dag fortfarande onoterade aktier, bjöds ut av exempelvis CBC, Onoterat och dess O-lista eller Ellenbogen. Vi erbjöds också aktier via telefonförsäljning av tillfälliga aktörer.

 

Under denna 10-årsperiod har vi aktiesparare sammanlagt kunnat investera i cirka 500 nya småbolag. Vi har gått in med pengar inför en utlovad marknadsplatsnotering medan affärsänglar och riskkapitalister tagit hand om bolagen i ett ännu tidigare skede.

Våra investeringar har gjorts utan statligt stöd (investeringsavdraget infördes i december 2013). Snabba och stora vinster förespeglades. Men de uteblev.

Mina egna beräkningar visar att runt 55 procent av insatsen fanns kvar efter fem år, eller längre om man satsat i alla aktiers introduktionserbjudanden åren 1997–2012. Det är mycket nedslående. Vi borde fått en 50-procentig ökning av aktievärdena inom fem år.

Perioden 1995–2000 försökte jag teckna alla nya aktier som erbjöds. På grund av värdeförsämringen tvingades jag byta strategi år 2005 och tecknade då i stället aktierna utan teckningsrätter (subsidiärt) i nyemissioner när aktiekursen hade minskat mer än 50 procent. Även då sjönk aktievärdet återigen inom några år med cirka 50 procent. De företag som ofta gör nyemissioner är också de svagaste.

Att köpa aktier i alla nyintroducerade småbolag var tyvärr en förlorarstrategi eftersom företagsgrundarna kan bestämma priset, vilket är lika med introduktionskursen. I regel övervärderar de framtidsutsikterna och värdet på sina företag.

Patrick Engellau, Aktietorgets grundare, har i privat korrespondens med undertecknad beskrivit Aktietorgets försök att tackla problemet:

”Du har rätt i att kurser tyvärr ibland går ned efter listning och att medicinen är att få företagarna att inse att priset är fel. Detta är en ständig diskussionspunkt inför listningar. En annan metod är att försöka övertyga företagarna att först göra en mycket liten emission till en kurs som de tycker är löjligt låg för att bolaget sedan ska kunna listas och få en kurs (som kanske närmar sig vad företagarna hade väntat sig) och därefter göra en större emission till ’rätt’ kurs.”

Tyvärr är den kurs som företagarna anser är löjligt låg ändå nära nog dubbelt för hög. Det ses när marknadskrafterna inom några år driver ner den till hälften. Hoppet om en snabb kursstegring och exit grusas. En mer illasinnad tolkning av Engellaus uttalande är att företagarnas släkt, vänner och affärsbekanta får teckna billigt i ett Private Placement: En ”kompisemission” några månader innan vi bjuds in till en mycket högre kurs. Detta förfarande är inte ovanligt.

Hur mycket har vi småsparare förlorat på att köpa aktier i dessa 500 nya bolag? Fram till 2014 har storleken av emissionerna oftast varierat mellan 5 och 20 miljoner kronor. I dag har efterfrågan drivit upp emissionsstorleken flerfaldigt. Varje nytt bolag gör i snitt tre emissioner på 30 miljoner. I dessa 500 stycken redan sjösatta bolag kommer vi att ha investerat 15 miljarder kronor.

Att beloppet är försiktigt tilltaget inses då enbart kurskatastrofen Morphic sammanlagt tog in runt 1,4 miljarder kronor från aktieägarna. Den konstgjorda hundnosen, Biosensor, grundat av Bengt Kylén, lyckades förlora cirka 400 miljoner av aktieägarnas pengar.

Vi småsparare har alltså förlorat totalt cirka 7 miljarder kronor under tio år, eller runt 700 miljoner kronor per år. De drabbade hittas till stor del bland Aktiespararnas medlemmar, som under den här tiden varit cirka 75 000 i genomsnitt. Varje medlem har förlorat totalt 90 000 kronor, 9 000 kronor per år.

Cirka 7 miljarder kronor av skattade pengar är ett betydande företagsstöd. Vad Sveriges övriga medborgare via skattsedeln, till stat och kommun, ofrivilligt gett till företagen vet jag inte.

Vad händer med alla bolag som inte håller måttet?

Efterforskningarna börjar återigen hos Aktietorget. Där hamnar de flesta nya bolagen. Cirka 235 bolag har listats på Aktietorget under åren 1997–2013. Av dem handlas 118 aktier fortfarande. Vart har de övriga 117 tagit vägen?

Tio av bolagen har köpts upp, och aktieägarna har fått betalt i reda pengar. (Ark Travel, Avonova, El- och Industrimontage, Est Invest, Human Care, ICM, James Concept, Mähler, Water Jet, Åhus Glass). Vid försäljningen hade de ofta stigit en smula i värde. När betalningen i stället skedde med det köpande bolagets egna aktier blev dessa tyvärr ofta värdelösa.

Tre bolag är numera listade på OMX: Opus Group, Neurovive, Vitec.

Något fler, elva, bolag har flyttat till Nasdaq OMX:s icke reglerade marknad, First North, med målet att senare noteras på Nasdaq OMX, Stockholmsbörsen.

Tidningen Aktiesparararens tabeller visar att bara två av dessa bolag – Empire och Jays – gick med vinst. Arctic Gold, Axichem, Cortus, C-rad, Dignitana, Episurf, Exini, Kopparbergs Mineral, Rehact blöder fortfarande.

Ett vinstgivande bolag, SBC (Sveriges Bostadsrättscentrum) gick vidare till NGM Equity.

Sammanlagt har 25 stycken av de 117 bolag som försvunnit från AT alltså haft en godkänd utveckling. De har köpts upp eller gått vidare till större listor.

Övriga 92 bolag, eller cirka 40 procent av alla nya AT-listningar, har misslyckats. De klarade inte längre listningskraven eller hade råd att vara listade. Några flyttade till billigare listor men vanligast är ändå att bolagen gått i konkurs. Totalt är det alltså tre av tio AT-bolag som går i konkurs, likvideras eller saknar omsättning och verksamhet.

Superentreprenören Patrick Engellau ansåg att en tiondel av AT-bolagen misslyckats. Han menade att troligen bara 10 procent av bolagen gjort konkurs under den tid de varit listade. Den senaste betalkursen ligger till grund för AT:s index och statistik, trots att en konkurs och kursen 0 kronor redan dagen efter avlistningen kan vara ett faktum.

Jag påstår i stället att närmare 40 procent av alla nya bolag på AT misslyckas. Denna andel bekräftas även av egna undersökningar. Beroende på konjunkturen brukar det finnas mellan 50 och 60 procent kvar av introduktionspengarna efter 5–10 år, om man investerat i alla nya småbolag under en period.

Därefter hålls många bolag på AT, FN och NGM Nordic MTF under armarna av regelbundna emissioner. Chansen till senare aktievinster begränsas av fortlöpande avlistningar eller konkurser.

Dessutom hade AT i sin egen statistik inte upptäckt att många misslyckade bolag lägger samman sina aktier, så kallad omvänd splitt. När en fallande kurs närmar sig 1 öre måste något göras. Då kan 100 000 aktier bli 1 000 stycken sammanlagda aktier, vars kurs momentant ökat 1 000 gånger, eller i enstaka fall en enda aktie. AT:s interna beräkningar hösten 2012 visade felaktigt att i snitt 90 procent var kvar av introduktionskursen och aktievärdet medan mitt eget värde (korrigerat för aktiesammanläggningar och efterföljande konkurser) var 60 procent. OMX:s olika aktieindex var i stort sett oförändrade 2011 jämfört med år 2000.

Ännu värre blev facit om man satsat en lika stor summa i alla 25 nya AT-bolag vid introduktionen åren 1997–2000. Hela 15 av dessa 25 första AT-bolag gjorde konkurs. Och man hade bara kvar drygt 40 procent av pengarna efter drygt 10 år (den 30 juni 2011) om man satsat i alla 25 bolagen.

Nyföretagandet är ett riksintresse och Sveriges framtid. Staten borde därför stödja småsparare som tar stora risker mot dåliga odds. Investeraravdraget är bara ett första steg.

Många, som i likhet med mig tecknade mycket småbolagsaktier under 1990-talet, hade tröttnat och gett upp vid årsskiftet 2012/2013. Efter närmare 13 år av motgångar orkade de inte längre. Den uppgiven­heten skapade köptillfällen för nya spelare. Hur länge orkar de hålla ut? Kommer historien att upprepa sig?

Nu är fokus på medicin och medicinteknik. Branscher med lång startsträcka, stora investeringsbehov och frekventa nyemissioner. Ska man investera tidigt eller hoppas att kurserna efter några år fallit?  

Författare Jonas Bernholm

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.