Du är här

2015-07-25

Trendkänslig miljardär

Rätt affärsidé och känsla för megatrender gjorde Bertil Hult till mångmiljardär. Med eget kapital byggde han EF – ett av världens största utbildningsföretag.

Om Bertil Hult hade varit amerikan hade han personifierat den amerikanska drömmen. Men nu är han svensk och lite av en mediedoldis. Här är historien om hans liv. Bertil Hult är självlärd. Han är varken ekonom eller civilingenjör, som många av dagens företagsledare. EF:s grundare är en av Sveriges mest framgångsrika internationella entreprenörer, fast han har levt stora delar av sitt liv utomlands.  

Bertil Hult är en slipad affärsman med en särskild känsla för megatrender som engelska, globalisering och resande. Dessa har varit bränsle för EF:s utveckling från starten 1965 till i år då Hults familjeföretag firar 50-årsjubileum och är ett av världens största privatägda utbildningsföretag med 40 500 anställda i 107 länder.

Bertil Hult är delvis pensionerad, sitter i EF:s styrelse och är engagerad i sina hjärtefrågor: dyslexi, utbildning och entreprenörskap. EF är Schweizbaserat sedan 1970-talet och helägt av Bertil Hult med familj. Företaget leds av de tre äldsta sönerna från Boston, London och Shanghai – ett i verklig mening globalt företag. Bertil Hult är en av Sveriges rikaste personer. Hans förmögenhet uppskattades till 30 miljarder kronor 2014.

Företagets namn, EF, är i sig en paradox som bygger på Bertil Hults eget liv. I dag står förkortningen för Education First, ”utbildning först”. Själv har han konstaterad dyslexi och fick inte det stöd han behövde i skolan. Det blev en drivkraft och präglade EF:s filosofi att lära ut engelska på ett annorlunda sätt i språkets hemland under familjevistelser.

Bertil Hult har alltid haft svårt för att läsa. På EF hade han en assistent som hjälpte honom med det. Han upplever fortfarande skolan som ett misslyckande. Han placerades i ”hjälpklass”, tog studenten efter stor möda som privatist och hoppade av universitetsstudierna i Lund redan efter ett år.
Bertil Hult satsade på sitt företagande i stället. Som 23-åring grundade han 1965 Europeiska Ferieskolan, EF, och skickade mer än 400 svenska gymnasieelever till Storbritannien för att läsa engelska på sommarlovet. Affärerna skötte han från studentkorridorens källare i Lund.

Idén till språkreseföretaget EF fick Bertil Hult när han på Stockholms Enskilda Banks bekostnad lärde sig engelska i England. Han bodde hos en familj i London och märkte till sin egen förvåning att han hade lätt att lära sig språk i rätt miljö.

Ett samtal på en restaurang i Budapest i Ungern bidrog också. Av en slump hamnade han vid den svenska ambassadörens bord där fru Löwenadler berättade att hennes son nyligen hade öppnat en ferieskola i Frankrike. ”Jag tänkte att det där med franska var väl inget, det är engelska som gäller”, sa Bertil Hult i en intervju i SvD i oktober 2014.

Han var övertygad om att engelska var framtidens språk. Och det visade sig vara rätt tänkt. Engelskan erövrade världen och stärkte sin ställning som världsspråk. Svenskarna blev allt bättre på att prata engelska och EF:s affär blev med tiden betydligt större utomlands än i Sverige. I dag finns EF i många delar av världen. Tillväxten är snabb i Asien. Enligt Bertil Hult ökar omsättningen i Kina med 20 procent om året.

När EF tog steget in på den större tyska marknaden 1969 var det ett tecken på att företaget var på rätt väg. År 1971 flyttade Bertil Hult och företaget till Tyskland av skatteskäl. Huvudkontoret etablerades 1977 i Luzern i Schweiz där han har bott sedan dess. Bertil Hult är gift med Lisbeth och har fyra söner: Philip, Alex, Eddie och Maximilian, födda mellan 1970 och 1982 och uppvuxna utanför Sverige. Bertil Hult har berättat i intervjuer att han fortfarande känner sig som svensk, men att hans söner inte upplever sig som svenska.

Bertil Hult var vd till 2002 och under hans ledning växte EF och utvecklades till ett globalt utbildningsföretag med 450 skolor och utbildningar och 35 000 anställda i 54 länder. Han var i dryga sextioårsåldern när han lämnade över koncernchefsrollen till den mångåriga EF-medarbetaren Louise Julian medan han fortsatte att ha kontroll över familjeföretaget som styrelseordförande till 2008. Hon var ansiktet utåt och personifierade den nya tidens krav på personlighet.

Hult och Julian hade länge ett nära och intensivt samarbete, som fick ett abrupt slut 2009 när Bertil Hult tyckte att äldste sonen Philip Hult var mogen för att ta över ledningen av familjeföretaget. Enligt källor på företaget framställdes Louise Julians insats i negativa ordalag av Bertil Hult på ett möte. Hult kan ha överdrivit problemen i ett affärsområde vid det tillfället. Bara ett halvår senare deklarerade han ”hur duktig sonen varit som fått ordning på härket. Så har det gått till förut på EF när Bertil Hult velat byta ut chefer”. Det förnekades dock av Louise Julian, Bertil Hult och Philip Hult. (Affärsvärlden 4 december 2012)

Bertil Hult har omvittnat hårda nypor. Han anses vara envis, dominant och detaljorienterad. Han är van att gå sin egen väg och göra på sitt eget sätt. Och transparensen i bolaget är liten då det är ett privatägt bolag drivet från Schweiz. Den reella ekonomiska ställningen är bara känd av några få.

Bertil Hult har ingen anledning att vara missnöjd med utvecklingen för familjeföretaget. I samband med sitt deltagande på Entreprenörsgalan hösten 2014 konstaterade han att det egna kapitalet hade räckt långt:

”EF startades med ett aktiekapital på 5 000 kronor och det är avkastningen på dessa som arbetar än i dag, det har aldrig satts in något annat kapital.”

EF har på ett unikt sätt vuxit med eget kapital. Stadig tillväxt och lönsamhet lär ha varit en förutsättning för det. Man har gnetat på och varit aktivt försäljningsinriktade under svåra kriser, som efter oljekrisen 1973. Någon börsnotering har aldrig varit aktuell för EF. Inte heller i framtiden, om Bertil Hult får bestämma. Och det brukar han få göra, även om han inte är delaktig i det operativa arbetet längre.

”Inte så länge jag lever. Kurser betalar man alltid i förskott så vi har ett fantastiskt kassaflöde och en god lönsamhet och då finns det ingen anledning att söka sig till börsen”, sa han till SvD i december 2014. I samma intervju kunde Bertil Hult konstatera att villkoren för företagande är något helt annat än när han lämnade Sverige 1971:

”Hade vi startat i dag så hade vi säkerligen aldrig flyttat ut. Alla större politiska partier gillar företag och att starta eget är i dag något fint. Jag skulle kunna tänka mig att flytta till Sverige men inte mina barn. Och företaget kommer inte att flytta till Sverige.”

Om Bertil Hult inte hade emigrerat i början av 1970-talet hade EF inte haft möjlighet att expandera verksamheten med eget kapital och familjeföretaget hade snabbt dränerats på pengar på grund av det höga skattetrycket för både bolaget och ägarna. Det menar Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och vd för Institutet för Näringslivsforskning, som i studien ”Kapitalägare då och nu – förmögenheter, beskattning och samhällets syn” (IFN, 2015) visar att beskattningen av en stor förmögenhet är avsevärt lägre i dag än för 40 år sedan.

Det höga skattetrycket och tidsandans negativa inställning till företagare och personer som tjänade pengar på pengar gjorde det otacksamt att äga och driva bolag då. I studien skriver Henrekson: ”Under 60- och 70-talen kastade en strid ström av svenska entreprenörer och familjeföretagare in handduken och gav upp sitt företagande.” Många lämnade Sverige och bosatte sig i lågskatteländer. ”Andra gav inte upp drömmen om att fortsätta bygga upp sina företag.

Personer som Ingvar Kamprad, Erling Persson, Hans Rausing och Fredrik Lundberg lämnade Sverige för att kunna göra detta med full kraft, utan att hindras av de höga svenska skatterna.” Nu är de tillbaka. Lundberg, Persson och Kamprad. Men inte Hult.

Acceptansen för rikedom har förändrats i grunden i det svenska samhället och skattereglerna är i dag mycket förmånliga för stora kapitalägare. Som om Sverige vore ett skatteparadis:

– Ja, i dag är Sverige det. I alla fall för kapitalägare med en betydande förmögenhet, säger Magnus Henrekson.

Han hävdar också i studien att tjänstemän som leder storföretag i Sverige kritiseras, men inte stora kapital­ägare, något som har visat sig stämma under den senaste tidens turbulens inom SCA och Industrivärden.

Bertil Hult är medieskygg, men när han uttalar sig om att betala så lite skatt som möjligt märks det i offentligheten. Rubriker blev det också när det blev känt att Bertil Hults biologiske far troligen var mediepatriarken Tor Bonnier. Han får någon tusenlapp i månaden i arv efter honom. Bertil Hult har varken bekräftat eller dementerar detta.

Bertil Hults extravaganta liv sticker i ögonen på folk eller som Göran Hägg uttrycker det i boken Svenska förmögenheter: ”Om Perssons arvingar varit diskreta och Kamprads osynliga, så har Hult med familj istället förtjust exponerat sin rikedom.” Mest känt är när Bertil Hult 2010 lånade ut sin privata lustjakt Erica XII till kronprinsessan Victoria och prins Daniel på parets bröllopsresa, men även ”Hans tidigare villa på 800 kvadratmeter i Djursholm, liksom hans lyxbostäder i Torekov, Schweiz, Spanien och USA, samt privata jetplan med tillhörande privatterminal på Bromma väcker uppseende.”

Så är också Bertil Hult nära vän till kungen och drottningen. Dessutom är han känd för sina storslagna fester där världsartister som Elton John och Stevie Wonder har uppträtt för kungligheter och toppar inom svenskt och internationellt näringsliv.

Bertil Hult har gjort avtryck som en av Sveriges mest framgångsrika globala entreprenörer efter fem decenniers framgångsrikt företagsbyggande. EF är skapat helt utan externt kapital. Det förenar Hult med Kamprad.

Generationsskiftet tycks ha fungerat. Den äldste sonen Philip Hult är koncernchef och Alex Hult tillhör också företagsledningen. Eddie Hult basar för EF Educational Tours i Boston. Den fjärde och yngste sonen Maximilian arbetar med film i Stockholm och har regisserat den svensk-isländska långfilmen Hemma.

Entreprenörsandan och vikten av att ha rätt människor på företaget lyfter Bertil Hult fram som avgörande för EF:s framgångar. Men det är minst lika viktigt att ha fokus på siffrorna och detaljerna. Bertil Hult har en passion för detaljer berättar han i EF:s jubileumsintervju med grundaren, som finns som film på Youtube. Bertil Hult säger också att hans envishet gått för långt ibland och att EF har förlorat några bra medarbetare på grund av hans ovilja att kompromissa. Det ångrar han. Men den starka personligheten har också varit en del av framgången. Det räcker inte med att man tänker rätt som entreprenör. Man måste göra något av sin idé också. 

Författare Anders Ström

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.