Du är här

2016-08-30

9 måltider från anarki

De penningpolitiska stimulanserna har fått rejäl fart på tillgångspriserna runt om i världen. Börser, fastigheter, dyrbara konstverk och klassiska bilar har slagit nya rekord på löpande band. Men för mannen på gatan har utvecklingen efter finanskrisen 2008/2009 varit mindre lättsam.

”Vi befinner oss alltid 9 måltider från anarki.” 

Ovanstående utfästelse är en sliten fras som ofta används för att beskriva hur skört vårt komplexa samhälle faktiskt är. Om människor saknar det mest basala i sina liv som mat, vatten, värme och skydd, då omvandlas hopplöshet snabbt till ett oförutsägbart kaos.

Denna utveckling kan vi just nu se i Caracas, huvudstaden i Venezuela. Där är upplopp, hunger och kriminalitet en ofrånkomlig del av vardagen. Hyllorna i matbutiken gapar tomma och inflationstakten är bortom kontroll. 

Närmare oss, i Grekland, kan en liknande utveckling skönjas. Grekerna har genomlevt ett ekonomiskt stålbad sedan finanskrisen. Ingen ljusning verkar heller vara i sikte för invånarna i det sydeuropeiska landet.   

Vi människor kan stå ut med mycket och vi kan anpassa oss till de mest utmanande av situationer. Men spänningar i systemet byggs då upp. När familjer har problem med att placera mat på bordet, då kommer sedan frustrationen och ilskan. Franska revolutionen som inledddes år 1789 är även ett exempel på hur hunger, förtvivlan och armod förr eller senare mynnar ut i en revolution. Situationen kan liknas med hur spänningen i en förkastningsspricka blir större och större, tills den till slut släpper. Uppdämd energi frigörs då och jordbävningen som följer blir förödande. 

Rent ekonomiskt har många människor i västvärlden allt svårare att få ihop vardagen. Löneutvecklingen räknat i median-termer har i många fall helt stagnerat, trots återhämtningen i den globala ekonomin sedan Den Stora Recessionen 2008/2009. De skenande bostadspriserna gör samtidigt att individer måste gå djupare och djupare in i skuld för att kunna förverkliga fastighetsköpet. Om kreditvärdighet saknas för ett fastihetsköp, då måste individerna hyra sitt boende. Men hyran stiger likaså.    

Stimulansmyntet har nämligen en inte lika trevlig baksida. 

Den ekonomiska ojämlikheten i världen är på nivåer som saknar historiskt motstycke. Olika uppskattningar om denna ojämlikhet ger olika svar. Men gemensamt för många undersökningar är att den rikaste 0,1 procent av befolkningen i världen har skördat en övervägande del av frukterna av den ultralätta och okonventionella penningpolitiken. 

Rent intuitivt är det inte speciellt förvånande.  

Förmögna individer har ofta betydande tillgångar i form av aktier, obligationer, fastigheter. Lägre avkastningskrav skickar upp priset på dessa tillgångar upp i stratosfären. Krediter är även tillgängliga på ett helt annat sätt för denna kategori än för andra människor.  

Här kommer vi in på en av anledningarna till att klyftan mellan de rikaste 0,1 procenten och alla andra expanderar i rask takt. Den vanligaste sparformen för människor runt om i världen är nämligen sparkontot. I takt med att räntorna har justerats ned till historiskt låga nivåer har sparares avkastning från räntekontot justerats ned likaså. Den officiella inflationstakten (KPI) ligger nära noll, men vi vet att den siffran inte reflekterar verkligheten. 

Samtidigt som en övervägande del av befolkningen sparar i ett traditionellt kontosparande, har aktiemarknaden, fastigheter, dyrbar konst, etc, genererat en fenomenal avkastning sedan finanskrisen. De som legat exponerade mot dessa tillgångar har sett sina portföljer expandera i en takt som många inte trodde var möjlig.

Ett aktuellt exempel på hur penningpolitiken direkt påverkar människor är när Bank of England (BoE) valde att sänka sin styrränta tidigare denna månad. Räntan sänktes med 25 punkter från tidigare nivån om 50 punkter. På vanlig svenska innebar det att räntan sänktes från 0,50 procent till 0,25 procent. Det är en halvering av räntenivån. 

Nu är kanske en halvering som går från 4 procent till 2 procent mer ”anmärkningsvärd”. Men en halvering är det icke desto mindre.  

Hur reagerade marknaden på beskedet? 

Det brittiska pundet tappade 1,5 procent. Men börsen, FTSE100, steg med 1,5 procent. För en aktiesparare var förmögenheten alltså oförändrad i utländsk valuta. I den inhemska valutan expanderade dock förmögenheten med 1,5 procent. 

Men för personen som sparar på bankkonto i Storbritannien blev det istället två smällar. Först sänktes räntan på många sparkonton till 0 procent (från en i princip obefintlig nivå innan, men ändå). Sedan tappade det brittiska pundet 1,5 procent mot andra valutor. 

En vanlig sparare i en brittisk bank blev med andra ord realt fattigare som en direkt följd av policybeslutet av Mark Carney (ordförande i BoE) med kollegor. Om spararen ville åka ut och resa i världen så kan personen helt plötsligt köpa 1,5 procent färre saker dagen efter beslutet som dagen innan. Importerade varor kommer även att bli dyrarare för individen. 

Nya pengar som kommer in i cirkulation får sin köpkraft genom att stjäla en fraktion av den redan existerande köpkraften i penningmängden. Det nya "värdet" är alltså i själva verket en förmögenhetsöverföring från andra individer. Som i exemplet ovan, från kontospararen till den finansiella sektorn. 

Är utvecklingen rättvis? 

Det är en högst befogad fråga. Centralbankerna har varit väldigt tydliga i denna riktning. Banksystemet idag klarar inte deflation på grund av systemet med fraktionella reserver. Därför måste vi ha inflation. Mot den bakgrunden eftersträvas både pris- och tillgångsinflation. Men än så länge lyckas de enbart med det sistnämnda. 

Samtidigt måste vi komma ihåg att inflation är ett aktivt policybeslut. Inflation uppstår inte av sig självt, utan inflation föregås alltid av ett beslut och agerande. I Sverige har exempelvis Riksbanken ett mål om en årlig inflationstakt på 2 procent, vilket är en nivå som flera centralbanker strävar efter. 

I land efter land kan vi se hur centralbankerna förvränger den ekonomiska verkligheten för vanliga människor. Här i Sverige har vi som tur är en tradition av föreningsliv. Vår förening – Aktiespararna - har varit en betydelsefull aktör i att sprida aktiekunskap runt om i landet. Vi är idag runt 70 000 medlemmar som tillsammans sprider ovärderlig information till den enskilde spararen. Vi vet att aktier passar de flesta sparare. Om du inte är medlem, gå med i Aktiespararna här.  

Men ute i världen finns inte samma motsvarighet. I Tyskland äger exempelvis runt 8 miljoner människor, endast omkring 10 procent av befolkningen, aktier. Resterande del av befolkningen sparar ofta i traditionella sparformer som sparkonton. De tyska spararna påverkas såldes av Mario Draghis penningpolitiska experiment till en större utsträckning.

Subventionerna som centralbankerna bjuder på är inte kapitalism. Kapitalism bygger på en fri marknad, konkurrens och på ett sunt penningväsende. 

I slutet av dagen kommer vi alla påverkas av att vi en del får det allt bättre, medan andras köpkraft urholkas. Vi är som bekant 9 måltider från anarki. 

Avslutningsvis vill jag rekommendera nedanstående video. I denna korta video visas två Capuchinapor som gör samma arbetsuppgift. De plockar några stenar och ger till försöksledaren, men får olika ”lön” för arbetet. Den ena får gurkskivor, medan den andre får mer eftertraktade vindruvor.

Det centralbankirerna missar är att vi människor – likt Capuchinapor - tillhör släktet primater. Ett tydligt kännetecken hos primater är att vi reagerar mycket starkt på ojämlikhet. Se nedan.  

Christoffer Ahnemark

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.