Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2021-06-23

Är gräset grönare på andra sidan?

wysiwyg_image

Denna artikel framgår ursprungligen ur Unga Aktiesparares Stock Magazine nummer 2 2021

Det finns många fällor man som aktiesparare riskerar att hamna i. Jag har i tidigare krönikor bland annat lyft fram vikten av att aktivera system 2 och därmed låta ett rationellt och analytiskt tänkande styra investeringsbesluten. 

Minst lika viktigt är att undvika att låta sig påverkas av känslor som stavas ”FOMO” (Fear of Missing Out) och ”tribalism”.

Det förstnämnda betyder att du är rädd att stå kvar på perrongen medan tåget passerar i en hisnande fart.

Det sistnämnda att du är rädd för att gå emot flocken och den breda investerarmassan.

Ytterligare en bias som vi småsparare riskerar att drabbas av är vår missriktade förmåga att enbart fokusera på aktier noterade i Sverige, som om dessa per automatik vore säkrare och mer lättillgängliga. Men är detta en naturgiven sanning?

Begreppet ”Home Bias” introducerades 1991 av Kenneth R. French och James M. Poterba i studien Investor Diversification and International Equity Markets. Forskarna visade här att investerare har en tendens att vara överviktade mot inhemska bolag och tillgångsslag.

Två år senare kompletterade ekonomen Thomas Gehrig resultaten. Han slog fast att home bias främst grundar sig på upplevd tillgång till just information. 

På den tiden när Internet ännu inte fanns i var och varannans hem var det givetvis lättare att få tillgång till fakta och annan viktig information om sina bolag, när de var noterade i Sverige snarare än utomlands.

Så ser det inte ut i dag. Nuförtiden är det lika enkelt att få åtkomst till exempelvis europeiska och amerikanska bolagsrapporter, telegram med mera, så kallade ”investor relations” (ir), som svenska. Förvisso kan språket medföra vissa hinder, men här finns många hjälpsamma verktyg att ta till (som Google Translate).

Att utsätta sig för finansiell jargong på andra språk kan dessutom vara en nyttig utmaning. 

Jag hävdar inte att enklare åtkomst till information är detsamma som bra investeringar.

Att däremot bortse från alla de fantastiska och kreativa bolag som finns i den stora vida världen och där bra investerarrelationer erbjuds – för att i stället ensidigt fokusera på hemlandet – är att tacka ”nej” till över 95 procent av alla av världens noterade aktier.

Ett sådant förfarande känns som att man helt i onödan begränsar utbudet för portföljen.  

Vad grundar sig vår tendens till home bias på? Varför luras vi gång på gång i fällan?

Svaret har, som så ofta, en biologisk förankring.

Teknikens utveckling har gått oändligt mycket snabbare än den mänskliga evolutionen.

I jämförelse är just hjärnans utveckling de senaste tio tusen åren så marginell att den knappt är värd att nämna.

I princip lever den kvar på tiden då vår art kämpade för sin överlevnad på savannen. Då låg det huvudsakliga fokuset på alla hotande faror från både rovdjur och fientliga stammar. 

I en värld där det var omöjligt att överleva på egen hand var alla beroende av flocken. För att denna skulle kunna skydda sig och bli framgångsrik var medlemmarna tvungna att känna till sin omgivning.

Man skickade ut spanare, sonderade terrängen, placerade ut vakter och tog reda på var det fanns naturliga skydd, men också svaga punkter. Då fanns varken radar eller satelliter. Inte heller fanns drönare eller andra tekniska prylar att övervaka den omgivande terrängen med.

Således var det svårt att skaffa sig information om det som inte låg absolut närmast lägret. Här var man ”trygg”. Om lägret och det närmaste hade man en relativt lättillgänglig information.

Annat gällde för områden som låg bortom berget, sjön, ån, skogen eller dylikt.

Det var okänd och potentiell farlig mark – svår att skaffa sig vetskap om. Det kändes dumt att i onödan slösa värdefull energi på att söka sig dit, eftersom man inte visste om strapatsen skulle vara mödan värd.

Dessutom var tillgången till föda alltid en akut fråga. Var det värt risken att offra denna för … ja, kanske ingenting? 

Just detta tänkande lever kvar som en mindre tacksam rest hos oss.

Vi har en tendens att alltid hålla oss till det närmaste och därmed tryggaste. Eller låt mig förtydliga: upplevda tryggaste.

För inte är svenska bolag perfekta och entydiga med korrekt och ärlig information alla gånger? Telias affärer i Eurasien, Swedbanks härvor i de baltiska staterna samt nuvarande insiderhärva och Ericssons mutskandaler är bara axplock på att gräset inte alltid är grönast i vår egen trädgård.

Historien visar med all önskvärd tydlighet att tryggt inte behöver vara synonymt med nära. 

Att utgå från att det är ”enklare” och ”tryggare” att investera i svenska och svensknoterade bolag är alltså en falsk övertygelse, i alla fall beträffande västvärlden och de mer utvecklade länderna.

Jag säger inte att du gör klokast i att enbart fokusera på utländska bolag – men att avfärda dem utifrån tron att de är mer osäkra och farliga än de svenska är att göra dig själv en björntjänst.

Ibland, om än inte alltid, är gräset faktiskt grönare på andra sidan. Varför inte kliva över ditt trädgårdsstaket och se efter själv? 

Skribent: Cristofer Andersson

Författare Redaktionen

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.