Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2019-08-23

CENTRALBANKER: MER MINUSRÄNTOR FEL VÄG ATT GÅ - NORDEAS ENLUND

STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) När konjunkturen nu försvagas väntas
centralbanker världen över sänka sina redan rekordlåga styrräntor
ytterligare, vilket i flera fall innebär att göra dem än mer negativa. Detta
lär dock inte hjälpa, utan riskerar tvärtom att medföra negativa
sidoeffekter. I stället bör man fundera på om det inte är mer finanspolitik
som krävs.

Det säger Martin Enlund, chefsvalutastrateg vid Nordea, till Nyhetsbyrån
Direkt.

"Det finns kostnader med ständigt fallande räntor, allt mer okonventionella
penningpolitiska åtgärder och djupt negativa styrräntor. Det verkar bland
annat leda till en ökande ojämlikhet och kan medföra svårkvantifierbara
effekter på människor tilltro till banksystemet och politiken. Med dessa
negativa effekter kanske finanspolitiska stimulanser är att föredra", säger
han.

Han konstaterar att trenden för styrräntorna i världens största ekonomier
pekat tydligt nedåt sedan början av 1980-talet och om man drar ut trendlinjen
i tangentens riktning skulle snittstyrräntan för Federal Reserve, ECB, BOJ
och BOE vara -4 procent om tio år. Även om det inte blir så menar han att man
inte ska bli förvånad om vi får se djupt negativa styrräntor inom en ganska
snar framtid.

ECB är till exempel i startgroparna att vid kommande möte i september sänka
styrräntan ytterligare. Dessutom kommer den tillträdande ECB-chefen Christine
Lagarde direkt från posten som chef för IMF, som gjort studier av hur just
djupt negativa styrräntor skulle kunna möjliggöras.

Martin Enlund menar dock att man bör ställa sig frågan om inte
minusräntepolitiken nått vägs ände.

"Det finns en risk för att centralbankerna missar en hel del möjliga faktorer
som de måste ta i beaktande när de ska bedriva penningpolitik i praktiken.
När ränteläget är väldigt lågt kan det till exempel inte annat än minska
omvandlingstrycket i ekonomi. Den penningpolitiska transmissionsmekanismen
riskerar också att fungera helt annorlunda om man går djupare in i negativt
territorium", säger han.

Skulle centralbankerna gå vidare med djupt negativa styrräntor så att
hushållen får minusräntor på sina sparkonton kan man fråga sig om de skulle
reagera.

"Enligt beteendeekonomin känns en förlust av något mycket värre än glädjen av
en lika stor vinst. Det är möjligt att minusräntor på bankkonton skulle kunna
få folk att ilskna till mer än man tror. Det kan bidra till att alternativa
politiska rörelser växer ännu mer. Vi har sett Gula västarna i Frankrike och
vi har bensinupproret i Sverige. Någon gång kanske även Nisse från Hökarängen
ilsknar till", säger Martin Enlund.

En enligt honom ofta förbisedd bieffekt av låga räntor är hur de blåser upp
tillgångspriser och därmed förmögenhetsojämlikheten - något som skulle kunna
vara en delförklaring till det kraftigt ökade stödet för populistiska partier
och idéer på senare år.

"Svaret från centralbanker brukar vara att låga räntor kan ha bidragit till
ökad ojämlikhet, men att det vägs upp av att fler får jobb. Vi vet dock att
människors välfärd inte beror på den absoluta nivån på deras konsumtion utan
deras relativa ställning jämfört med andra", säger Martin Enlund.

Med lägre räntor ska definitionsmässigt värdet av tillgångar öka, vilket man
också kan se att de gjort när räntorna trendmässigt sjunkit de senaste
årtiondena.

"De rika som redan har tillgångar blir rikare medan de fattigare utan
tillgångar får allt svårare att komma i kapp. Denna ökade
förmögenhetsojämlikhet talar för att de fattigares upplevda välfärd
försämrats. Detta kan ha potential för att över tid utvecklas till något ännu
argare än Gula västarna", säger han.

Han säger att det intressanta är att det verkar som om det i USA finns ett
samband mellan ränteläge och den andel av förmögenheten som ägs av de 1
procent rikaste.

"1940-1980 var utvecklingen den motsatta mot i dag - då steg räntorna och de
rikas andel av förmögenheten minskade", säger han.

Martin Enlund menar att den ökade ojämlikheten till följd av låga räntor
dessutom i sig kan bidra till att cementera det låga ränteläget.

"Det är välkänt att konsumtionsbenägenheten är lägre hos rika än hos dem som
är fattigare. De som har lite konsumerar mer om de får ett extra tillskott,
medan de som är rikare sparar mer. Detta gör att den ökade
förmögenhetsojämlikheten i sig leder till ett ökat sparande. Detta
sparandeöverskott bidrar till att ränteläget blir ännu lägre, vilket ökar
tillgångspriserna och ojämlikheten ytterligare. Denna domedagsspiral är
elefanten i rummet man borde prata mer om", säger Martin Enlund.

Som bakomliggande orsak till dagens låga ränteläge nämns ofta ett
sparandeöverskott, som i sig antas beror på demografi (vi lever allt längre
och måste därför spara mer till pensionen) samtidigt som teknologiska
förändringar med en ökad betydelse för tjänster gör att behovet av
investeringar minskar.

"Många antar att sparandeöverskottet är externt bestämt, men det kanske i
någon mån är ett policyval. Nu ses den ökade ojämlikheten nästan som av gud
given, men det var faktiskt precis tvärtom årtiondena före 1980", säger
Martin Enlund.

Vad skulle då kunna bryta denna domedagsspiral?

"En möjlighet och dit vindarna också så sakteliga också börjar blåsa för att
stilla den värsta folkliga ilskan är mer finanspolitik. Vi ser tecken på det
i Salvini i Italien, Corbyn i Storbritannien samt Sanders och MMT-folket i
USA. Om man tror att det kan finnas problem med ständigt fallande räntor och
allt mer okonventionell penningpolitik borde man kanske kunna använda
finanspolitiken mer. Där finns fortfarande ganska mycket ammunition kvar i
många länder", säger Martin Enlund.

Han tillägger att även finanspolitiken har sina problem, till exempel gäller
det att göra rätt saker, "men någonstans är det ett mer rimligt vapen än
ytterligare penningpolitiska galenskaper".

"Man kanske kan skicka pengar direkt till hushållen, det är också en slags
finanspolitik. Men med tanke på allt fokus på klimatet är det dock nog mer
troligt att det kan handla om klimatsatsningar", säger han.

En annan möjlig väg är skuldavskrivningar.

"I USA går Elizabeth Warren till val på ett förslag om att skriva av
studieskulder. Det är ett tecken i tiden. Historiskt har skuldavskrivningar
varit ganska vanliga - man skriver helt enkelt av en massa skulder", säger
Martin Enlund.

Han menar att de förslag som nu bubblar om en mer aktiv finanspolitik och
skuldavskrivningar kan vara tidiga tecken på världen kanske återigen är på
gång att byta ekonomiskt operativsystem, bort från nuvarande modell med
inflationsmål och självständiga centralbanker.

"Kanske ser vi nu att vindarna gradvist byter riktning igen mot något system
som ger arbetskraften bättre förhandlingsvillkor. Det känns som om dagens
globala ekonomi påminner allt mer om en dålig Windows-PC från 90-talet. Den
blir allt sämre på att göra det man vill att den ska göra och bootar om vart
tionde år i en ny finanskrasch. Då kanske man borde installera Linux på den
istället", säger Martin Enlund.

---------------------------------------
Johan Bahlenberg +46 8 5191 7935

Nyhetsbyrån Direkt

Författare Direkt News

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.