Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2016-10-11

Insättningsgarantin - en illusion av säkerhet

I Sverige minskar det fysiska kontantanvändandet i snabb takt. Många sparare sätter sin tilltro till den statliga insättningsgarantin i den digitala era vi lever i. Men - som vi tydligt kommer att se - är insättningsgarantin i själva verket en illusion av säkerhet. Här är anledningen varför.

Under februari i år skrev jag krönikan ”Kriget mot kontanter intensifieras” här på www.aktiespararna.se.

Slutsatsen som presenterades i texten var att fysiska kontanter är en naturlig fiende till en mer djärv penningpolitik. Minusräntan gör att fysiska kontanter - relativt en digital kontobehållning - framstår som ett vettigt placeringsalternativ.

En tillflyktsort kan vi också kalla det. 

I sin strävan att uppnå tveksamma inflations- och sysselsättningsmål har amerikanska kontantskeptiker som Larry Summers eller Ken Rogoff framfört att det enbart är kriminella som använder fysiska kontanter.

Samma individer har även kallat kontanter för ett ”verktyg för skatteflykt”. Mot den bakgrunden måste det fysiska transaktionsmedlet avskaffas omedelbart enligt deras tolkning. 

Slutsatsen som Summers och Rogoff drar är fel på så många plan att det är svårt att veta i vilken ände vi ska börja i. 

Till att börja med är förespråkarna av ett avskaffande av kontanter samma grupp av individer som är anhängare av mer interventionistiska (ingripande) centralbanker. Nollräntan anses vara en självklarhet hos denna kategori av ekonomer. Minusräntan ses därför som en naturlig förlängning av samma policy.  

Nollräntan (eller rentav minusräntan) är dock modersmjölken för finansiell spekulation. 

Om du kan låna till noll procent över natten kan du ägna dig åt spekulation med hög hävstång i optioner, terminer och andra derivat. Uppsidan i dessa investeringsstrategier är tydlig, medan nedsidan känns mer avlägsen. Den låga finansieringskostnaden uppmuntrar, trots allt, beteendet. 

Varför motstå högriskaffärer när centralbanken ger så goda incitament?

Ytterst få ifrågasätter de långsiktiga effekterna av denna, mer spekulationsdrivna återhämtning. Slutsatsen är - tvärtom - ”mer är alltid bättre”. 

Mer lån. Lägre räntekostnader. Högre belåning. Högre hävstång. 

Vi vet dock att hävstång fungerar åt båda hållen. Både på uppsidan. Och på nedsidan. 

Priset på pengar, räntan, ger ofrånkomligen signaler till miljontals individer i det komplexa system som vi kallar världsekonomin. Investeringsbeslut baserade på någon form av kalkylränta påverkas till exempel direkt av den centraliserade styrningen av ekonomin. 

Felallokeringar av kapital brukar vara slutresultatet av en sådan, centraliserad, styrning. Effekterna kommer dock med en viss eftersläpning, vilket gör att orsak-verkan-sambanden är svåra att härleda. 

Eftersom vi inte lever i en konsekvensfri värld får alltid någon betala priset för historiska felbeslut. Allt som oftast tenderar misstagen begås och uppdagas inom banksektorn. 

Det är här fysiska kontanter kommer in i bilden. 

Med fysiska kontanter har du enbart motpartsrisk mot en aktör – centralbanken. I vårt fall är motpartsrisken den svenska Riksbanken. I USA är det Federal Reserve. Inom Eurozonen är det i sin tur ECB. 

Motpartsrisk handlar om risken för att din motpart inte fullgör sina förpliktelser. Översatt till mer begriplig svenska, innebär det att aktören, sittandes vid andra sidan av bordet när avtalet signeras, inte levererar det han/hon lovat att leverera. 

I all sin enkelhet är en fysisk sedel en skuldsedel direkt från centralbanken. Det är en tillgång för oss (innehavaren), men samtidigt en skuld för utfärdaren (centralbanken). Precis som vanliga banker har centralbanker en balansräkning där både en tillgångs- respektive skuldsida finns. 

Men när du tar din sedel och sätter in den på banken händer något egendomligt. I juridisk mening blir du då en icke-säkerställd långivare till banken. På ren svenska är det inte ”dina” pengar längre. 

Du har lånat ut beloppet till banken. Utlåningen har dessutom ägt rum helt in blanco

Det finns ingen säkerhet – likt en fastighet, en bil eller något annat fysiskt – som du kan göra anspråk på i händelse av en betalningsinställning från din låntagare. 

Du har istället en fordran på banken och banken har en skuld till dig. 

Som ersättning för lånet är tanken att du ska få en viss ränta. Räntan ska även agera som kompensation för den risk som är förknippad med utlåningen. Här kan riskbegreppet tolkas som risken för att du inte får tillbaka hela eller delar beloppet. 

Även om du får tillbaka hela beloppet i nominella tal, kan du dock ha förlorat en hel del på grund av inflationens återverkningar. Därför är det av yttersta vikt att din ersättning är i nivå eller helst överstiger inflationstakten. 

Annars förlorar du din köpkraft.  

När du väl har gjort din insättning kan banken sedan använda din behållning, behålla en viss reserv, för att sedan gå ut och göra affärer. Kom ihåg att det är banken som bestämmer och utvärderar kreditvärdighet. 

Under en viss tid kan det exempelvis framstå som ”vettigt” i banksektorn att – på pappret – låna ut till skifferoljeproducenter, trots att de flesta skifferoljeföretag har en finansiellt undermålig affärsmodell. 

Men förlusterna kommer först längre fram.

För att placera i ett banksystem med en hög inneboende hävstång och i viss mån exponentiell risk, får du just nu hela 0 procent i kompensation för denna risk som insättare.

Men enligt flera företrädare ska vi vara ”glada” för att vi inte har negativ nominell ränta på våra spar- och transaktionskonton givet Riksbankens negativa styrränta. 

Någonstans här kanske ni ställer er frågorna; Risk? Det är ju riskfritt med kontosparande hos banker? Insättningsgarantin – den staten garanterar - täcker ju maximalt 950 000 kr (förr var det 100 000 euro)? 

Tänk om.

Insättningsgarantin är, precis som mycket annat i det finansiella systemet, en illusion av säkerhet.

Efter en tid av efterforskningar kan vi konstatera följande;

  • Alla banker och finansinstitut som är anslutna till insättningsgarantin i Sverige betalar löpande in avgifter till en specifik fond
  • Insättningsgarantifonden – fonden där medel ska tas från vid behov – hade en total behållning om 35,2 miljarder kronor vid slutet av 2015
  •  Allmänhetens inlåning till svenska banker och finansbolag uppgick till 1527 miljarder vid slutet av 2015

För att förbättra det visuella med denna relation har jag sammanställt nedanstående graf till Er.

wysiwyg_image

Diagrammet illustrerar den svenska inlåningsmarknaden i relation till insättningsgarantifondens angivna värde från Riksgälden. Här gör vi en distinktion mellan ”alla banker” där aktörer som Danske Bank, SBAB, m.fl. ingår och de 4 svenska storbankerna (Swedbank, SHB, Nordea och SEB). Siffrorna avser situationen per den 31 december 2015.

Som ni tydlig kan se täcks enbart en fraktion av alla insättningar med hjälp av insättningsgarantifonden. Av den totala svenska inlåningsmarknaden är cirka 2,3 procent säkrade. 

Det är ungefär som om vi skulle befinna oss på en båt som fyller 1000 personer där det finns livbåtar för sammanlagt 23 personer. Ödet för de 977 andra individerna är mer osäkert vid en hård sjögång. 

För att vara rättvis mot systemet är inte tanken att skydda alla. Strukturen är i stället designad som en klassisk försäkring som till exempel en hemförsäkring. 

Hur fungerar en hemförsäkring då?

En hemförsäkring bygger på ett antal principer. Den mest centrala delen är antagandet om att inte alla hus brinner ned ett visst år. Tvärtom är det enbart en liten procent som brinner ned till grunden varje år.

Om alla husägare är med och betalar in en välavvägd premie till ett försäkringskollektiv kan brandrisken spridas på fler händer. När väl katastrofen inträffar träder den solidariska försäkringslösningen in och hjälper enskilda drabbade. 

Alla vinner på lösningen.   

Som ni kanske anade finns ett stort - och tveksamt - antagande här. Hela upplägget med insättningsgarantin bygger på en traditionell distinktion mellan vad som kallas för oberoende respektive beroende risk inom försäkringsindustrin. 

Om risken är oberoende går det att prissätta försäkringsrisken med hjälp av traditionella statistiska/aktuariella beräkningar. Inom denna kategori utgår man ifrån att om ett hus brinner ned i en del av kommunen, då påverkas inte brandrisken för ett hus beläget i andra delen av kommunen. Riskerna är oberoende varandra. 

Men om risken istället är av beroende karaktär, då går det inte att prissätta risken med rimlig säkerhet. 

Säg att alla hus i en specifik kommun är kedjehus i trä. Om ett hus börjar brinna är sannolikheten hög för att andra hus i kedjan ska fatta eld. Det blir då något av en dominoeffekt i händelse av en brand. 

Om försäkringsbolaget har gjort ett antagande om oberoende risk i kedjehusfallet, när risken i själva verket är beroende, då har försäkringspremierna under en lång tid prissatts felaktigt. 

Under sådana omständigheter är hela försäkringslösningen kraftigt underfinansierad och kan inte på långa vägar tillgodose de löften som gjorts till de försäkrade. Känslan av trygghet hos den enskilda husägaren är då helt obefogad.

Eller, kanske värre, tryggheten är falsk

Samma sak kan naturligtvis sägas om insättningsgarantin. Eftersom banksystemet är mer sammanflätat än någonsin tidigare blir den ena bankens utmaningar även den andres problem. Risken är i allra högsta grad beroende – och inte oberoende i det svenska banksystemet. 

Om en bank faller är sannolikheten hög för att banken drar med sig andra banker i fallet. Mer om riskerna i det finansiella systemet kan du läsa i min analys "Deutsche Bank - Lehman Brothers 2.0".

Vi kan mot den bakgrunden kalla traditionella sparkonton för avkastningsfri risk. Och inte riskfri avkastning som många bedömare ser det. 

Att välja bank med omsorg är därför viktigare än någonsin tidigare. Din bank är din motpart (och låntagare).

Gör därför din hemläxa ordentligt. 

Se även till att ha en del fysiska kontanter. Då har du som tidigare nämnt enbart Riksbanken som motpart.

Man vet aldrig vad som händer i framtiden. 

En sak är dock säker – behovet av oberoende information är större än någonsin tidigare. Om du inte är med i föreningen Aktiespararna bör du gå med nu. Du kan gå med här

Christoffer Ahnemark

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.