Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2020-09-08

RB-FOKUS: RÄNTEHÖJNING KNAPPT SKÖNJBAR ENS I HORISONTEN

STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) En envist låg inflation talar för att Riksbankens reporänta kommer att förbli parkerad på noll åratal framöver, men någon gång långt in i framtiden kan inflationen stiga så att räntan måste höjas igen, enligt en rundringning bland ekonomer som Nyhetsbyrån Direkt har gjort.

En fråga som flera av dem ställer sig är dock hur mycket räntehöjningar som egentligen blir möjliga då givet hushållens redan i dag höga skulder.

"Jag kommer inte att få se någon räntehöjning innan jag går i pension, och så lastgammal är jag inte", säger Nordeas chefsanalytiker Torbjörn Isaksson till Nyhetsbyrån Direkt.

"Någon gång långt in i framtiden är det inte omöjligt att räntan kommer att behöva höjas, men det är ganska många pusselbitar som måste komma på rätt plats först. Det är inte inom de närmaste fem åren i alla fall", säger Michael Grahn, Danske Banks chefekonom i Sverige.

Anders Nordberg, makroekonom vid Länsförsäkringar, tror att stigande inflation så småningom kommer att kräva räntehöjningar från Riksbanken - även om det kommer att dröja länge än.

"Jag tror inte att styrräntan kommer att vara noll för evigt. Någon gång i framtiden kommer det att krävas en högre styrränta av penningpolitiska skäl", säger han.

Riksbanken har, liksom många andra centralbanker, i åratal brottats med att få upp inflationen till målet, redan före coronakrisen. Pandemin har sedan tydligt tryckt ned inflationen på kort sikt och en hel del talar för att den kan fortsätta att göra det även framöver, bland annat beroende på en hög arbetslöshet.

"Det kommer att ta lång tid för arbetsmarknaden att återhämta sig helt efter coronakrisen, vilket jag bedömer är den viktigaste faktorn för att bygga upp ett inflationstryck i ekonomin. Vad andra centralbanker som ECB gör spelar också stor roll för Riksbanken. Ingen kommer att ha bråttom att höja räntan", säger Handelsbankens chefekonom Christina Nyman till Direkt.

Riksbanken höjde reporäntan senast så sent som i december i fjol, liksom även i december 2018, men de höjningarna handlade mer om en vilja att lämna minusräntan än någon oro för en alltför hög inflation. Den senaste gången Riksbanken höjde reporäntan med uttrycklig motivering att inflationen annars riskerade att bli för hög var i juli 2011, alltså snart tio år sedan, och faktiskt samma månad som ECB senast höjde sin styrränta. Bank of Japan har inte höjt sin styrränta sedan i februari 2007, alltså före finanskrisen.

När storbankerna uppdaterat sina konjunkturbedömningar efter sommaren är det ingen som tror på någon räntehöjning från Riksbanken under de år framöver som prognosperioderna sträcker sig. Om räntan ändras de kommande åren ligger det mycket närmare till hands att den åter sänks under noll, även om det inte heller är något huvudscenario.

En av få bedömare som har en så lång prognos att de har med en räntehöjning är SBAB, som räknar med att Riksbanken höjer reporäntan i början av 2024.

"När de negativa effekterna av coronakrisen väl klingar av tänker vi oss att vi får ett mer normalt konjunkturmönster och att inflationen stiger så att Riksbanken börjar höja reporäntan. Inflationen har inte varit helt död under coronakrisen", säger SBAB:s chefekonom Robert Boije.

Ekonomerna är ense om att vad som krävs för att Riksbanken ska höja räntan över noll är att inflationen stiger, kanske gärna också över Riksbankens mål på 2 procent och dessutom under en längre tid.

Federal Reserve har nyligen gått ut med att de kommer att övergå till mer av ett prisnivåmål. Efter en lång tid av låg inflation avser de framöver att låta den skjuta över målet som kompensation. De kan också tillåta arbetsmarknaden att bli hetare innan de höjer räntan. Riksbanken har kvar sitt gamla mål, men väntas ändå ta intryck av Feds nya strategi och riksbankschef Stefan Ingves har också låtit förstå att det inte är något problem med en inflation över målet en tid.

Problemet är bara att en inflation uthålligt vid målet lyst med sin frånvaro under lång tid. Pär Magnusson, räntestrateg vid Swedbank, noterar att kärninflationen, KPIF exklusive energi, som kan ses som ett mått på det inhemska pristrycket, sedan 2010 varit över 2 procent endast en enda gång av 127 observationer.

Nordeas Torbjörn Isaksson säger att inflation visat sig väldigt svår att skapa för Riksbanken, trots kombinationen av högkonjunktur och minusränta.

"Vi har haft en synnerligen stark konjunktur de senaste fem åren, inte bara i Sverige utan även i många andra länder. Vi har också haft en väldigt stark arbetsmarknad, men den har inte gjort något större avtryck på löner eller kostnadstrycket. Den uppgång vi hade i inflationen tidigare berodde i mångt och mycket på en svagare krona", säger han.

Han menar att det i grunden är globaliseringen som håller ned pristrycket, något som lär bestå framöver även om coronakrisen satt fingret på problemen med globala värdekedjor och just in time-leveranser.

"Det är inte så att vi kommer att få tillbaka en svensk textilindustri. Vi kommer nog att ha ungefär den struktur vi har i dag. Eventuella förändringar blir marginella", säger Torbjörn Isaksson.

Detta gör det enligt honom svårt att se en inflation som föranleder Riksbanken att höja räntan.

"Det mest troliga i så fall är nog att något går snett, att vi får en eskalerande handelskris eller flerårig torka i viktiga jordbruksländer som trycker upp inflationen på ett besvärande sätt och som även påverkar inflationsförväntningarna", säger han.

Michael Grahn vid Danske Bank menar att grundproblemet är att löneökningarna helt enkelt är för låga för att generera en inflation på 2 procent. En genuint efterfrågedriven inflation på 2 procent ser han som mycket avlägsen.

"För att få det skulle man först och främst behöva ha en robust tillväxt på 3-4 procent och en så stark arbetsmarknad att löneökningarna stiger. Men då måste något ändras. Vi har haft en stark arbetsmarknad i både i Sverige och andra länder utan att löneökningarna stigit", säger han.

Frågan är då vad som skulle som skulle kunna vara annorlunda nu mot de senaste tio åren och som skulle kunna vända trenden med en låg inflation.

Den starkaste kandidaten är de massiva finans- och penningpolitiska stimulanser som sjösatts i coronakrisens spår, där den globala penningmängden nu visar den snabbaste ökningstakten sedan 1980-talet

"Alla enorma belopp som pumpas ut i ekonomin gör att inflationsriskerna är större än tidigare, men huvudscenariot är ändå att de leder till tillgångsprisinflation snarare än konsumentprisinflation. Visst skulle alla stimulanser kunna leda till en enorm uppgång i ekonomin världen över där resursutnyttjandet stiger kraftigt även i länder som Kina, vilket driver upp inflationen globalt. Men detta framstår inte som särskilt troligt", säger Nordeas Torbjörn Isaksson.

Michael Grahn är inne på ett liknande spår.

"Nu ökar tillgångspriserna, men det som skulle behövas är att det händer något i bredare lager av löntagare, hos gemene man", säger han.

Han tillägger att man också kan vända på resonemanget med de enorma stimulanserna - det finns nu inte så mycket verktyg kvar att ta till för att få fart på ekonomierna och inflationen.

"Statsskulderna är höga i många länder och stora delar av världen har nollränta. Visst kan centralbankerna platta till räntekurvorna mer, så att allt fler räntor blir noll, men det lär nog bara leda till att tillgångspriserna stiger", säger Michael Grahn.

Många har också påpekat att coronakrisen i sig också skulle kunna skapa inflation, genom exempelvis utslagning av företag och en ökad trend mot deglobalisering.

"Mer regionalisering och att företagen håller större lager kan öka kostnaderna, men summerar man tror jag ändå att inflationen blir lägre än centralbankernas mål", säger Handelsbankens Christina Nyman.

Anders Nordberg vid Länsförsäkringar menar att Feds nya strategi att vänta längre med räntehöjningar talar för att inflationen kommer att stiga - även i Sverige.

"Jag har ganska stora förväntningar på att Fed kommer att lyckas. Till slut kommer de att ha en inflation ordentligt över 2 procent och då kommer också pristrycket globalt att stiga, vilket innebär högre importpriser i Sverige. Svensk inflation är inte frikopplad", säger han.

Han, liksom Christina Nyman, påpekar att Riksbanken tidigare var på väg att höja styrräntan mer, även om räntebanan plattades till redan före coronapandemin.

"Jag tror inte att coronakrisen totalt förändrat förutsättningarna för den globala inflationen framöver. Men även om reporäntan inte blir noll för evigt är det ingen större skillnad på en värld där den kanske höjs till 1 procent. Det är inte väsensskilda ekonomier", säger Anders Nordberg.

SBAB:s Robert Boije anlägger det långsiktiga perspektivet och påpekar att historien visar att perioder av låg och hög inflation avlöst varandra.

"Man ska nog inte bli alltför förvånad om det mönstret upprepar sig, men samtidigt har vi en extremt lång trend, från 1300-talet, att realräntorna trendmässigt sjunkit över tid. De skulle kunna fortsätta ned", säger han.

Han påpekar att det finns strukturella faktorer, som en åldrande befolkning som håller ned realräntan i ekonomin, alltså räntan efter inflation, genom ett ökat sparande och minskade investeringar.

"En del av dessa strukturella faktorer kan komma att reverseras, bland annat demografin. Det skulle tala för att realräntorna förr eller senare stiger", säger han.

Den dag inflationen väl är över 2 procent och Riksbanken behöver strama åt med räntehöjningar kan de enligt flera av ekonomerna hamna i ett nytt bekymmer - hur mycket räntehöjningar tål egentligen ekonomin?

"Det är lite av en paradox att om inflationen väl stiger blir alla skulder som byggts upp plötsligt en börda. För svensk del handlar det om privata skulder, i andra länder offentliga. Det finns en enorm känslighet för högre räntor", säger Torbjörn Isaksson vid Nordea.

Danske Banks Michael Grahn säger att vid någon punkt riskerar centralbankerna att hamna i ett läge där de måste ta hänsyn till skuldsättningen när de fattar penningpolitiska beslut.

"Det handlar om vid vilken räntenivå man klarar av skulderna. Det kanske inte är för inte som Japan med sitt skuldberg har 0 procents ränta", säger han.

Pär Magnusson vid Swedbank, som redogör för sina personliga åsikter, säger att svenska hushålls skulder och husprisexponering är så stora att det gör det svårt att höja räntan.

"Räntehöjningar riskerar att utlösa en nedgång i ekonomin som man för allt i världen vill undvika. Riksbanken har helt enkelt målat in sig i ett hörn när det gäller den svenska ekonomins förmåga att hantera högre räntor på grund av hushållens skuld- och husprisexponering", säger han.




Författare Direkt-SE

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.