Du är här

2017-08-24

Se upp för Draghis monster

wysiwyg_image

Efter finanskrisen år 2008/2009 har världens centralbanker befunnit sig i rampljuset på den globala kapitalmarknaden. Ungefär som rockstjärnor har centralbankschefer uppvaktats av media och större kapitalförvaltare.

Varje ord från ECB, FED och BoJ, med flera, har antecknats och tolkats i strävan efter att få ledtrådar om vad som kan tänkas komma härnäst i penningpolitisk väg.  

Huruvida utvecklingen är önskvärd eller överhuvudtaget ens ligger i linje med bankernas mandat för ”prisstabilitet” och ”full sysselsättning” går att diskutera, men det finns trots allt goda grunder för att hänga med på bevakningen och följa diskussionerna kring Jackson Hole.

En av de främsta anledningarna finner vi på den (inte längre) kontroversiella stimulanssidan. I krisens spår lanserades rekordlåga styrräntor och okonventionella penningpolitiska åtgärder som tillgångsköp (även kallade kvantitativa lättnar/QE) från centralbankshållet.  

Åtgärderna utmålades som tillfälliga i syfte att stödja den bräckliga ekonomiska återhämtningen efter finanskrisen 2008/2009.

Än i dag lever vi dock med minusräntor och fortsatta likviditetsinjektioner i storleksordningen på omkring 200 miljarder dollar per månad på global basis.

Å andra sidan är inget så permanent som tillfälliga fenomen i politiken (inklusive penningpolitiken) – med undantag för möjligen skattesänkningar, som är lika tillfälliga som skuggan i öknen.

För aktiemarknaden har centralbankspolitiken varit en gåva som fortsatt att ge. Expansionen av balansräkningarna för G3-centralbankerna (FED, ECB och BoJ har nu balansräkningar på mer än 14 biljoner USD tillsammans) har bland annat resulterat i en likviditetsvåg som saknat historiskt motstycke.

wysiwyg_image

Trappa till himmelen? Grafen visar hur balansräkningarna för ECB, FED och BOJ har utvecklats i lokal valuta efter finanskrisen. När och hur ska dessa nivåer normaliseras? Går det ens?

Huvuddelen av det nytryckta kapitalet har sökt sig till obligationsmarknaden genom direkta interventioner på marknaden för stats- och företagsobligationer, men en stor del av likviditeten har även kommit aktiemarknaden till gagn.

Resultatet av ”likviditetstsunamin” har blivit en osedvanligt stark börsutveckling karaktäriserad av historiskt låg volatilitet (VIX-indexet), multipelexpansion och ”köp-dippen-vid-alla-lägen”-mentalitet.

Eftersom vi inte lever i en konsekvensfri värld har stimulanserna från centralbankshållet snedvridit värderingen av en rad finansiella instrument.

Ett iögonfallande exempel på utvecklingen finner vi i hur obligationer utgivna av företag med undermålig kreditkvalitet, så kallade skräpobligationer (junk bonds), för närvarande prissätts i Eurozonen.

Skräpobligationer har och kommer alltid att vara behäftade med en hög risk. Bakom dessa obligationer finns vanligen företag i finansiell stress med hög skuldsättning, undermålig räntetäckningsgrad och ofta mediokra framtidsutsikter – därav namnet ”skräp”.

Eftersom sannolikheten för att företagen ska hamna på obestånd och att en betalningsinställning, så kallade default, därmed ska inträffa är högre än för att en nationalstat (i nominella tal) ska göra samma sak, kompenseras ägaren med en högre ränta.

Den högre räntan ska i teorin återspegla risken förknippad med obligationen. En högre risk går hand i hand med en högre ränta. På så vis fungerar den högre räntan som en ”kudde” för att skydda investeringen i händelse att flera bolag ställer in betalningarna.

Eller ja, så var relationen åtminstone historiskt. Men inte längre.

Tack vare den europeiska centralbankens (ECB) köp av företagsobligationer med kreditbetyget ”investment grade” i programmet CSPP, har det som i branschjargong kallas kreditspeadar (skillnaden i ränta mellan olika risktyper av obligationer) kontraherats i Europa.

Kapital har på så vis letat sig in i allt mer riskabla segment på kreditmarknaden för att erhålla någon avkastning och räntorna har pressats ned till osunt låga nivåer.

Detta ser ni i grafen nedan.

wysiwyg_image

Draghis Monster. Grafen visar ränteutvecklingen för europeiska skärpobligationer jämfört med räntan på en 10-årig amerikansk statsobligation (som anses vara bland det ”säkraste” man kan äga i världen). Notera hur räntorna konvergerat på sistone och fundera gärna på vad utvecklingen kan betyda för framtiden.

Centralbankspolitiken har även medfört minusräntor på ”säkra” statsobligationer i bland annat Tyskland, Sverige och Schweiz, något som inneburit att pensionsförvaltare - där ofta en garanterad utfästelse om avkastning finns - tvingats gå ut längre och längre på riskskalan för att få någon som helst ränta på sitt förvaltade kapital.

Konsekvensen av detta har i sin tur blivit att en del pensionsförvaltare som egentligen borde ha en extremt konservativ allokering i sin förvaltning (givet åldern på sitt pensionskollektiv), har köpt skärpobligationer till en räntenivå som kanske inte ens kompenserar för den rådande inflationstakten i samhället – än mindre för risken inneboende i dessa instrument.

Individerna i pensionskollektivet ska någon gång i framtiden leva på detta kapital. Hur mycket som återstår vid pensionsdagen står skrivet i stjärnorna och beror på hur dessa företag presterar.

Kanske löser det sig den här gången. Kanske inte.

Risken med denna balansgång går dock inte att komma ifrån. En vacker dag kan det hela sluta i personliga tragedier när väl individerna (som sannolikt inte har någon aning om hur pensionskapitalet placerats) får sitt pensionsbesked.

Som sagt, lever vi inte i en konsekvensfri värld. Centralbankernas agerande kommer utan tvekan att få konsekvenser för morgondagens pensionärer och sparare.

För närvarande slänger sig dagens investerare på passiva förvaltningsstrategier och investerarkollektivet har på en aggregerad basis sänkt garden efter den så förföriska likviditetsvågen där allt – aktier, fastigheter, obligationer - har stigit i pris.

Men att vara medveten om riskerna på marknaden har aldrig varit viktigare än i dag.

Ingen kommer att se efter ditt kapital om du inte själv gör det.

Min rekommendation blir därför att gå med i Aktiespararna och engagera dig i din lokalavdelning – tillsammans hjälper vi varandra att navigera i dessa farliga vatten i allt från hur PPM-pengarna ska placeras till köpvärda aktier och fonder.

Har du råd att bara blunda och hoppas på det bästa?

Christoffer Ahnemark

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.