Analys: Dags att våga ta risk och köpa
När detta skrivs något efter lunchtid har Stockholmsbörsen fallit 38 procent från toppen. Det är extremt dramatiskt, inte minst med tanke på att hastigheten i förloppet är värre än någonsin tidigare. Detsamma gäller den amerikanska börsen. Värderingen av båda börserna börjar nu bli ganska låga, med p/e-tal som ligger kring 14. Det är lågt, i alla fall med tanke på att inflationen kommer att gå ner, samt att räntorna i den globala ekonomin är noll.
Kan inte bli värre
Men värderingen är egentligen skyhög, om stängningen av Italien, Spanien, Frankrike och en del andra mindre europeiska länder fortsätter längre än en vecka. Strategin med dessa nedstängningar är synnerligen vågad. Genom att hålla människor inomhus, förväntas spridningen av coronaviruset avta. Allt annat vore sensation. Dessvärre vore det även sensation om inte hela Europa gick in i den snabbaste konjunkturnedgången sedan finanskraschen. Då gick Stockholmbörsen ner 60 procent från toppen och då är det fortfarande för tidigt.
Snabb indikation
Den som vill köpa aktier nu måste tro på två saker - att placerare vågar köpa utan att det inte syns någon makroekonomisk förbättring, utan att de närmaste två månaderna faktiskt kommer att uppvisa hemsk statistik över konjunkturen. Dels att nedstängningen av ett flertal europeiska ekonomier blir högst en vecka. Blir den längre hade det varit bättre att vänta. Då blir konjunkturnedgången värre än vad jag befarar.
USA osäkert
Dessutom är USA ett mycket osäkert kort. Smittspridningen i USA är bara i början och möjligen kommer även Donald Trump fram till slutsatsen att han måste stänga ner hela landet, precis som ett flertal regeringschefer i Europa. Då kan börsfallet till och med blir värre än under IT-kraschen, som på Stockholmsbörsen blev 70 procent, men tog två och ett halvt år.
Investerat 10 procent
Med dessa reservationer och med en stor klump i magen har jag just investerat 10 procent av mitt tillgängliga kapital på Stockholmsbörsen. Jag har inte tid att välja enskilda aktier, varför jag köpt en börshandlad indexfond. Normalt bukar startinsatsen vara 20 procent, men osäkerheten är för stor. Jag måste kunna klara ytterligare 20-30 procents nedgång utan att förlora greppet och sova dåligt. Då är tio procent det lämpliga.
Och nu..?
Jag har investerat i börskrascher (minst 40 procents fall) tidigare och finanskraschen 2008 var den hittills mest lyckosamma. Jag har lärt mig följande. Jag träffar ALDRIG botten. Det beror delvis på att svängningarna kring bottenläget är tio procent mellan högsta och lägsta punkt under dagen och det blir nästan omöjligt att komma in rätt. Regel nummer två är att jag får investera maximalt 20 procent av tillgängligt kapital, för att inte hamna i ett pressat läge om (när) kurserna fortsätter ner. En långsiktig strategi går inte att kombinera med att sitta och blänga på den amerikanska börsen klockan 22 och samtidigt be till högre makter att den j-a börsen skall vända upp någon j-a gång. Regel nummer tre är att jag inte får gå in med mer kapital om mitt första inköp ligger på minus. Jag måste också invänta ny makroekonomisk statistik och/eller nya kvartalsrapporter från börsbolagen innan jag köper mer. Jag försöker köpa på fakta, hellre än känsla, när jag ökar på.
Tidigare krascher
I börskraschen 1990-1992 satsade jag lite för mycket och lite för tidigt, men eftersom kapitalet totalt sett var litet (hade just köpt hus) var det mer egot, än privatekonomin, som fick en snyting. I börskraschen 1998 kom jag in lite tidigt och gick in med lite för mycket kapital direkt. Det blev en månad med nagelbitande kring klockan 22, men sedan gick det snabbt uppåt och jag blev ganska kaxig. Jag klev dessutom av börsen vid slutet av 1999 (det var ändå 30 procent från toppen) och hade krutet torrt på nervägen. Då blev jag för riskfylld. Med en stor del av kapitalet gick jag in och köpte IT-aktier efter att IT-index dalat ungefär 70 procent. Eftersom IT-aktierna föll ytterligare 70 procent (bottnade 93 procent från toppen) och jag dessutom köpt mer i nedgången, var det mer än egot som fick stryk den gången.
Finanskraschen blev examen
I finanskraschen började jag sälja av under april-maj 2007, när rapporter kom om amerikanska kreditfonder som hamnat i problem. Värderingen var hög och inflationen på väg upp, liksom räntan, så alla varningssignaler fanns på plats. Det tog ändå fram till oktober samma år innan jag låg på plus jämfört med index. Jag köpte ingenting förrän i november 2018, då börsen tappat drygt 50 procent och svängde med tio procent per dag, från topp till botten. Kurvorna i världsekonomin var dessutom i fritt fall. Det tog ända fram till april innan kurserna började stiga och makrokurvorna vände. Då köpte jag ytterligare och fyllde på efter varje rapportperiod.
This time it’s different
Den här gången är det annorlunda. Det är mycket svårare än tidigare. Jag har aldrig upplevt en liknande kris och är synnerligen osäker på hur långt världsekonomin kommer att gå ner. Jag tycker politikerna i många av Europas länder agerar huvudlöst när de stänger ner sina länder. Jag räknar helt enkelt med att när de får se kostnaden i form av blixtsnabbt ökande arbetslöshet, kommer de att vakna upp. Nu verkar varje lands politiker tävla med det senaste landet, om att övertrumfa i hafsigt påkomna stoppåtgärder. Förhoppningsvis kan beslutsfattarna bli styrkta av att smittspridningen kommer att ha dämpats (konstigt vore annars, eftersom människor hålls inlåst i sina hem, under polisövervakning).
Mina indikatorer
Slutligen kan konstateras att de indikatorer jag stödjer mig på är främst det framräknade p/e-talet i USA och i Sverige, som enligt mina mätningar är nere på 13-14 (toppade på 19-20 i februari). Dessutom ligger dagskursen för index på nästan 60 procent av sitt rullande 200-dagars medeltal och då räknar jag med att många institutioner tycker att bolagens aktier är ”billiga” och vågar öka risken. Den kraftiga räntesänkningen i USA har också bidragit till min riskvillighet, liksom att utvecklingen inom själva sakområdet i Asien är betydligt bättre än i Europa, liksom att många länder i Europa inte alls uppvisar samma höga andel döda som i Italien. Något är fel med den italienska statistiken. Varken ålder eller skillnader i sjukvård mot andra europeiska länder kan förklara det italienska kaoset. Jag har dock aldrig varit lika osäker i någon börskrasch, som jag är nu, så en bra relation till högre makter skadar nog inte.
Börskrascher bottnar ofta på minus 40 procent