Analys: När bubblan spricker

Den som är beredd att låsa in pengarna i en blandad portfölj med supersäkra svenska statsobligationer får idag minus 0,6 procent i årlig ränta de kommande tre-fyra åren. Detta trots att inflationen ligger på 1,7 procent. Det är helt omvänt mot de senaste tjugo åren. Då har obligationsräntan i genomsnitt legat på 3,0 procent mot inflationens nivå på 1,2.

Centralbankernas fel

Till största delen är detta fenomen centralbankernas fel, särskilt i Europa och i synnerhet i Sverige. Centralbankerna tycks tro att de kan styra ekonomierna med sina räntemanipulationer. De klär räntepolitiken i ett mål fokuserat på konsumentprisindex, men vi ser idag att de i själva verket tror att de kan styra tillväxten. När handelskriget mellan Kina och USA accelererar och konjunkturutsikterna mörknar vänder sig därför både politiker och placerare till centralbankerna och med en röst ropar: ”Hjälp oss”! Då börjar centralbankerna genast utlova räntestimulanser.

Sverige tydligaste exemplet

Sverige är det tydligaste exemplet. Vår ekonomi har en inflationstakt som de senaste två åren pendlat kring 2 procent. Ändå har Riksbanken bara höjt räntan från minus 0,5 till minus 0,25 procent. Det är obegripligt. Tillskyndarna av en fortsatt minusränta pekar emellertid på att bostadspriserna rasat 10-12 procent och att byggandet gått ner nästan 30. Därför måste Riksbanken låta minusräntan ligga. Det konstiga är att då borde banken ha avhållit sig från räntesänkningar 2015 när fastighets- och byggmarknaden exploderade, men de gjorde de inte. Då var det det låga konsumentprisindexet som var fokus. Centralbanker i allmänhet tycks skräckslagna inför risken att ”knäcka” konjunkturen. Cheferna vill hellre vara hyllade än utbuade.

ECB på fel väg

ECB har också hamnat snett. Banken har visserligen tvingats brottas med ett ständigt krisande Italien, men inflation har eurozonen ändå haft på ungefär 1,5 procent de senaste åren. Ändå sitter banken med nollränta och ett berg av inköpta, främst tyska, statsobligationer, vilket gör att placerarna inte har något att köpa. Därför ger de tyska statsobligationerna ännu värre minusränta än de svenska.

Kraftigt negativ realränta

Förutom minusräntan är den tydligaste bubbelindikatorn den negativa realräntan, alltså att räntan ligger under inflationen. Studerar vi Riksbankens styrränta de senaste tio åren är den i genomsnitt 0,3 procent, vilket är klart under inflationen på 1,0 procent. I Eurozonen har styrräntan varit 0,4 procent i genomsnitt, vilket också är klart under inflationstakten på 1,2 procent. Även i USA har räntan legat under med ett snitt på 0,7 procent mot en inflation på 1,7.

Ofattbar omsvängning

Backar vi tillbaka tio år är bilden helt annorlunda. Då hade Sverige haft en styrränta de senaste tio åren på i genomsnitt 3,0 procent, mot en inflation på 1,5. Styrränta i eurozonen var också 3 procent, men med något högre inflationstakt, på 2,1 procent. Och i USA var styrräntan 3,2 procent mot inflationen på 2,7. Klart högre styrränta än inflation, alltså, i samtliga länder.

Kursrally i obligationer

De senaste tio årens fallande styrräntor har eldat på en obligationsbubbla. Alla som äger obligationer har gjort markanta kursvinster i takt med räntefallet. NASDAQ:s obligationsindex uppvisar en uppgång på 2,9 procent under 2019. Den som köpte enbart tioåriga statsobligationer för ett år sedan har fått en storfin avkastning på 7,8 procent. Det är mycket bra, i ett värdepapper utan någon som helst förlustrisk. Därför har obligationer blivit ett växande spekulationsinstrument. Placerare belånar sig och placerar, med sikte på att räntan skall falla och obligationen stiga i värde. Och det gör den, som sagt, år efter år så nu går spekulationståget av sig självt.

Förr eller senare…

Som vid alla spekulationsbubblor brister, förr eller senare. Det kommer även bli fallet denna gång. Orsaken är den negativa realräntan, alltså att räntan ligger under inflationen. Vi har fått ett system med mycket defensiva centralbankschefer, främst i Europa. De verkar gilla att bli hyllade som räddare av konjunkturen, men verkar inte märka att de själva nu är motorn bakom nästa kris - obligationsbubblan. Den spricker när placerarna börjar titta på skillnaden mellan ränta och inflation. Den spricker för att inflationen blir allt högre när placerarna tror att den skall bli allt lägre.

Nu är det ”förr”

Och nu är inflationen hög. USA är ledaren. Bortsett från den amerikanske presidenten är det nog få som kan hävda att styrräntan på 2,25 procent ligger fel. Jämfört med en inflation på 1,8 är räntan väl synkroniserad med historiken. Problemet är att inflationen kommer att gå upp. Det beror på att företagen kommer att slussa en allt större del av den växande kostnaden för Kinatullarna vidare på konsumenten. Dessutom stimuleras USA:s ekonomi av ett kraftigt växande federalt budgetunderskott. Historiskt har budgetunderskott varit tydligt inflationsdrivande. Den dag placerarna slutar tro på en fallande inflation, kommer de att fly obligationerna. Då kommer räntorna att stiga, snabbt och mycket. I Europa blir det ännu värre, eftersom styrräntan är noll och obligationsräntorna minus, vilket också givetvis är väsentligt under inflationen.

Och slutsatsen..?

Du är säkert inte storspekulant i obligationer. Det är bara för storplacerare. Någon risk att du förlorar när räntan stiger löper du därför inte. Däremot är de flesta placerare inställda på att räntan kommer vara superlåg under för lång tid framöver. Den dag förväntan bryts och räntan återigen parkerar över inflationstakten, kommer vi att vakna upp till en helt ny värld. Hur det kan tänkas påverka börsen finns anledning att återkomma till i en senare analys.

Normalt ligger obligationsräntan över 20-årstrenden för inflationen.