Analys: Tveksam strategi
Jag gillar Handelsbanken. Det är ett av de mest väloljade affärssystem jag träffat på, en maskin, som rullar på, år efter år. Inga överraskningar. Om någon aktie förtjänar titeln: Stabil högutdelare så är det Handelsbanken. Ändå är det ingen börsvinnare, långt ifrån.
Hög direktavkastning
Med en utdelning på 5,50 kronor och en aktiekurs som efter senaste kvartalsrapporten återhämtat fallet och börjat närma sig hundralappen, är direktavkastningen drygt 5 procent. Eftersom vinsten i denna penningmaskin knappast kommer att falla långsiktigt, borde ju utdelningen räcka gott och väl för att tillfredsställa även ganska giriga aktieplacerare.
Girigheten problemet
Emellertid är vår girighet problemet. Kurstillväxten är nämligen skral. I början av 2014 kostade aktien hundra kronor för första gången någonsin och där ligger den alltså kvar efter kurstoppar på 125 kronor. Det innebär att utdelningen är det enda du fått de senaste sex åren. Eftersom Handelsbankens aktie tillhör en av börsens mest stabila är ägarna troligen ganska nöjda. I alla fall tills de får höra talas om att en placering i fastighetsbolag från 2014 givit en avkastning på 20 procent per år, både kurstillväxt och utdelningar. Dessutom med ungefär samma kursstabilitet som Handelsbanken.
Direktavkastning förrädiskt
Ovanstående är ett skäl till att jag aldrig väljer utdelningen som utgångspunkt för en placering. Om den är hög i procent av aktiepriset (hög direktavkastning) innebär det att placerarna har en låg förväntan om framtida tillväxt i bolaget. Risken är att denna låga förväntan infrias och då blir det låg kurstillväxt. En hög direktavkastning får följaktligen samma signalvärde som ett lågt p/e-tal (en låg relation mellan bolagets börsvärde och vinsten). Även låga p/e-tal speglar låga förväntningar och riskerar alltså att ge en låg totalavkastning.
Hög direktavkastning på börsen
Lyfter vi upp detta från bolagsnivå till börsnivå, kan konstateras att Stockholmsbörsen under de senaste fem åren med minusränta fått en allt högre direktavkastning. Räknat på det senaste årets utdelningar ligger avkastningen på drygt 4 procent av börsvärdet. Det motsvarar genomsnittsnivån de senaste fem åren (3,8 procent), men är exempelvis dubbelt så högt som i USA (S&P index) och klart högre än snittet för Stockholmsbörsen de senaste trettio åren (2,8 procent). Den som är kritiskt lagd kan säga att placerarna förväntar sig klart lägre tillväxt i bolagen än normalt.
Låg ränta trycker på
Dagens höga direktavkastning är dessutom mycket lockande med tanke på att ränteavkastningen i bästa fall ger noll. Fram tills 2009 låg räntan regelmässigt dubbelt så högt som direktavkastningen (här används en tvåårig statsobligation), men därefter gick den ner till 1 procent och från 2014 har räntan dalat till minus en halv procent. Då framstår naturligtvis en fyraprocentig direktavkastning i en aktie som en bra placering, även om kurstillväxtren uteblir. Detta hjälper nog till för att hålla börsen under armarna.
Lurar oss
Problemet är att vi troligen lurar oss själva. Vi räknar med att utdelning är en separat faktor och att kurstillväxten är en annan, liksom att det inte skulle finnas någon inbördes koppling. Det gör det. Ju mer bolagen delar ut, desto mindre finns det kvar att växa med hjälp av. Det innebär att tillväxten på Stockholmsbörsen troligen kommer att bli lägre framöver, än vad vi vant oss vid. Det beror på att bolagen delar ut en allt större andel av vinsten.
Högre utdelningsandel
Enligt mina beräkningar delar bolagen idag ut minst två tredjedelar av vinsten i genomsnitt, mot 30-50 procent historiskt. Eftersom pengar är den viktigaste komponenten i företagens tillväxt, skvallrar detta om att kurstillväxten framöver kommer att bli lägre än vad vi vant oss vid. Kanske hela börsen följer Handelsbanken i spåren och står och stampar de kommande sex åren. Det skulle vara en kalldusch.
Direktavkastningen i USA är 2 procent