Analytiker: Stor potential i aktien trots dubblad kurs
Det är augusti 2021. Martin Lindqvist deltar i ett seminarium tillsammans med LKAB:s koncernchef Jan Moström och Vattenfalls vd Anna Borg. Lindqvist, Moström och Borg är trojkan bakom Hybrit – ett samverkansprojekt som beskrivits som den största svenska industriella satsningen någonsin.
Järn- och stålproduktionen står idag för 7% av de globala utsläppen av växthusgaser och Hybrit är ett projekt för fossilfri stålproduktion. I augusti 2021 är det första fossilfria stålet färdigt för leverans till Volvo Group – som tillverkar en självkörande dumper.
Men från testleverans till fullskalig, kommersiell produktion kan det vara långt. Närmare bestämt och uppskattningsvis 70 TWh om man inkluderar LKAB:s planerade framställning av järnsvamp med hjälp av elektricitet. Det är av järnsvampen som SSAB ska tillverka stålet.
SSAB ett helt annat bolag
70 TWh kan jämföras med 137 TWh, vilket är Sveriges totala elanvändning under ett år. Och medan Hybrits prognosticerade energibehov varit i fokus för den offentliga debatten, har SSAB – nästan under radarn – blivit ett ”helt annat bolag” jämfört med vad det var för några år sedan. Det säger Christian Kopfer, analytiker på Handelsbanken.
”SSAB har blivit ett bättre bolag än vad många förstår. Det är grundtemat. Den finansiella risken är på en helt annan nivå än vad den var för några år sedan. Fram till 2020 var bolaget högt skuldsatt. Men tack vare att SSAB genererat ett väldigt bra kassaflöde har man kunnat betala utdelning samtidigt som man byggt upp en starkare balansräkning.”
I rapporten för första kvartalet i år redovisade SSAB en nettokassa på 15,6 miljarder kronor.
Och lönsamheten är i världsklass.
”Som analytiker har jag lagt mest krut på att jämföra SSAB mot industrin. Och SSAB är helt otvivelaktigt världens mest lönsamma stålbolag”, säger Johannes Grunselius, analytiker på DNB Markets, och fortsätter:
”Under de senaste tio åren har SSAB tjänat i snitt 10 miljarder kronor per år. Det kan jämföras med det totala börsvärdet på 78 miljarder. De senaste åren har bolaget lyft resultatet med 5 miljarder kronor – bland annat genom att reducera personalkostnaderna. Och de har fått en bättre stabilitet i produktionen.”
Specialstål ger stabilitet
Den ökade stabiliteten beror bland annat på att det mindre konjunkturkänsliga affärsområdet Specialstål växt.
Handelsbanken skriver i en analys att affärsområdets resultat fyrfaldigats från 1 till 4 miljarder kronor under de senaste fyra åren, samtidigt som rörelsemarginalen stigit från 7 till 16%.
”Sedan Johnny Sjöström blev chef för specialstål 2019 har det skett märkbara förändringar och förbättringar. Nu fokuserar man mycket mer på att få ut rätt pris för produkterna vilket har förbättrat lönsamheten markant i den divisionen”, säger Christian Kopfer som också bedömer att det finns potential till strukturellt högre resultat i divisionen SSAB Americas.
”Bara den som producerar i USA får ta del av det senaste infrastrukturella paket som Biden-administrationen lagt fram. Och det gynnar SSAB som har produktion i landet”.
Tillsammans utgör specialstålet och Nordamerika knappt halva SSAB. Resten – affärsområdet SSAB Europe – väntas vara ”en fortsatt konjunkturkänslig, cyklisk marknad”, skriver Handelsbanken.
Men även SSAB Europe har genomgått en förändring.
”I Europa har SSAB gått från att vara en högkostnadsproducent till något av en lågkostnadsproducent med fina positioner i standardstålmarknaden”, säger Johannes Grunselius.
Stor potential i kursen
Trots att SSAB:s aktiekurs dubblerats de senaste två åren ser både DNB Markets och Handelsbanken fortsatt potential i aktien och har riktkurser på 116 respektive 128 kronor (på tre års sikt) vilket kan jämföras med rådande aktiekurs på 75 kronor.
Enligt Handelsbankens senaste analys handlas SSAB till ett justerat P/E-tal på 4,4 baserat på vinstprognosen för innevarande år. En estimerad utdelning på 6 kronor per aktie skulle ge en direktavkastning på 9%.
”Vi anser att SSAB är ett bolag med högre kvalitet än vad investerare generellt tror”, skriver banken.
Och tror man på bolagsledningens egna prognoser ser framtiden onekligen ljus ut.
”SSAB menar att arbetet med att göra bolaget fossilfritt kommer ge ett resultatlyft på ytterligare 10 miljarder på lite sikt. Tror man på en vinst före avskrivningar på 20 miljarder är värderingen väldigt låg”, säger Johannes Grunselius och fortsätter:
”Men marknaden tror inte på de här vinstnivåerna. Det är det gamla arvet som hänger kvar. Historiskt har stålindustrin varit en volatil och dålig industri att investera i.”
Det gäller i högsta grad även SSAB. Efter it-kraschen i början av 2000-talet kom några feta år för stålindustrin. Kinas snabba utveckling drev den globala tillväxten och en ihållande ”Superkonjunktur” antogs av vissa ha ersatt de normala konjunkturella svängningarna.
Långt till gamla kursrekord
Högsommaren 2007 toppade SSAB:s aktie på över 240 kronor efter en makalös kursuppgång. Detta samtidigt som bolaget slutförde jätteförvärvet av amerikansk/kanadensiska konkurrenten Ipsco för i runda slängar 8 miljarder dollar varvid skuldsättning sköt i höjden och SSAB tvingades genomföra en nyemission på 10 miljarder kronor.
Samma vecka fick sig berättelsen om Superkonjunkturen en knäck. SSAB presenterade en kvartalsrapport som bland annat bjöd på oväntade kostnadsökningar och en kvartalsvinst som låg drygt 400 miljoner kronor lägre än analytikernas snittestimat. Aktien rasade 14%.
Sedan fortsatte kursfallet och aktien piggnade bara tillfälligtvis till när SSAB i mars 2008 meddelade att bolaget säljer mer än halva Ipscos verksamhet för 4 miljarder dollar – pengar som skulle användas till att minska nettoskuldsättningsgrad från närmare 150% till lite drygt 60%. Samma år slog finanskrisen till på allvar och ett och ett halvt decennium senare har aktiekursen fortfarande långt kvar till fornstora rekordnivåer.
Samtidigt har industrin förändrats sedan SSAB:s toppnotering 2007.
”Stålindustrin är numera en väldigt liten industri i Europa. Det finns inte många listade stålbolag kvar i Europa. Och SSAB är internationellt sett ett litet bolag. Därför finns det inte många kapitalförvaltare som orkar bry sig om det. Och medan efterfrågan på stålprodukter växt 2% per år har det tillkommit noll ton ny kapacitet i Europa under de senaste 15 till 20 åren. Så det råder en helt annan tillgång och efterfrågan nu”, säger Johannes Grunselius som anser att SSAB:s aktie är ”missförstådd”.
Grönt stål risk och möjlighet
Samtidigt saknas inte möjliga ”tuvor” som SSAB-lasset riskerar att köra på. Den gröna omställningen som står i fokus utgör nämligen både en risk och en möjlighet.
Databasen Green Steel Tracker presenterar på ett överskådligt sätt alla offentliggjorda projekt och satsningar på grönt stål som pågår över hela världen. Och klart är att SSAB/Hybrit inte är ensamma om sin vision om en fossilfri produktion.
Förutom svenska H2 Green Steel, med riskkapitalisten Harald Mix i spetsen, deltar bland andra Kinas största ståltillverkare China Baowu Steel, multinationella stålproducenten ArcelorMittal och japanska stålproducent Nippon Steel i den globala kapplöpningen. För att bli racets vinnare krävs tillgång till billig, grön elektricitet.
Och just tillgången till grön elektricitet är knäckfrågan för SSAB. Prognosen är att Hybrit kommer att kräva 70 TWh per år varav SSAB står för ungefär 10 TWh och LKAB för resten. Idag konsumerar Sverige 137 TWh och producerar 170 TWh. Det saknas alltså el.
Därutöver räknar H2 Green Steel med att till en början använda runt 10 TWh per år. Och så har vi energislukaren Northvolt i Skellefteå. Teknikföretagen skriver i en analys att enbart industrisatsningarna i Norrland bedöms öka elbehovet med ca 90 TWh på bara drygt två decennier. Det motsvarar i storleksordningen 10 normalstora kärnreaktorer eller många tusen vindkraftverk.
På grund av Hybrits stora elbehov saknar satsningen inte kritiker. Flera professorer, däribland nationalekonomen Magnus Henrekson, företagsekonomen Christian Sandström och kärnfysikern Jan Blomgren, har sågat Hybrit vid fotknölarna. Enligt professorerna är Hybrit ett megaprojekt som riskerar att ”förstöra elsystemet ytterligare”.
”Om projekten skulle leda till sådana minskningar (av CO2-utsläpp) till rimlig kostnad och om projekten skulle bli lönsamma för de inblandade huvudsakligen statliga bolagen och samhället har vi inga invändningar. Vi har dock återkommande påpekat att vi hyser oro för att så inte blir fallet”, skriver de i en debattartikel och kräver att projektets huvudmän ska svara på frågan varifrån den enorma mängden el ska komma.
Mitt i kritikstormen står SSAB:s vd Martin Lindqvist och säger att – ur ett SSAB-perspektiv – är satsningen” helt rätt väg att gå”.
”Jag har respekt för att det finns andra intressenter med andra prioriteringar, men jag tittar på vad som är bäst för SSAB och att fortsätta investera i gammal teknik är inget alternativ”, sade han till Di i mars i år.
Men Christian Kopfer menar att SSAB och LKAB inte kommer att genomföra ett fullskaligt Hybrit utan att först förvissa sig om att det finns tillgång till elektricitet.
”Om elkonsumtionen stiger i linje med prognoserna för projekten – utan att produktionen ökar i samma takt – kommer det stora nordiska elöverskottet att försvinna. Då får vi europeiska priser året runt och fördelen med billigare el i norr försvinner. Men jag tror inte vi kommer att landa där. SSAB och LKAB kommer inte att bygga ut så kraftigt om de inte ser att det finns planer och projekt för utbyggnad av elproduktionen.”