Aktiespararna

Avkastning på 6-7% med låg risk

Av Cristofer Andersson
8 juni 20233 min lästid
De senaste trettio åren har världens räntor varit i en sjunkande trend, en trend som även påskyndades efter finanskrisen 2008. Under de senaste dryga tio åren har såväl noll- som minusräntor varit gällande, vilket gjort att investeringar i räntefonder eller dylikt varit allt annat än lockande. Emellertid råder nu andra tider och kanske har ränteinvesteringar blivit ett reellt och adekvat alternativ för den breda portföljen?

Lars Lönnqvist, förvaltar Spiltan Räntefond Sverige, och på frågan om det nu är läge för en småsparare att gå in i räntefonder säger han:

”Generellt skulle jag säga ja. Till skillnad från de senaste tio årens dopade räntemarknad får investerare nu betalt för en ränterisk med en riskfri ränta (Stibor 3 mån) som under senaste dryga året stigit från noll till ca 3,7 %. Dessutom har den riskpremie som företag får betala under samma period dubblerats från ca 1,5 % till 3 %. Det innebär att man utan att ta allt för mycket risk kan få en avkastning på 6–7 % och för den riskvillige går det att hitta obligationer runt 10 %.”

12% i årlig avkastning

Lars Kristen Feste, förvaltare av Öhmans räntefonder, lyfter också fram den förändrade läget för räntefonderna.

”Beroende på räntefond erbjuder nu våra ränte- och obligationsfonder allt från 3 % upp till 12 % i årlig avkastning”.

Han framhåller fördelen med en förutsägbar avkastning.

”Fördelen med räntefonder är att om låntagarna betalar sin kupong (ränta) och återbetalar lånet så får du den löpande avkastningen, oavsett om räntor eller kreditpremien ändras under investeringshorisonten.”

Historiskt har ränteinvesteringar både varit mindre volatila och mindre riskfulla än aktier. Dock är detta en sanning med modifikation, då det inte finns någon garanti för att räntepapper är att betrakta som krockkuddar. Ett tydligt bevis för detta var frysningen av flera räntefonder, däribland Spiltan Högränteobligationsfond, under våren 2020.

Det finns olika räntefonder och indelningen sker mellan de som investerar i räntebärande papper med kort respektive lång löptid. Detta gäller även regelrätta företagsobligationsfonder. Korta räntefonder investerar i räntebärande papper som har en löptid om max ett år, medan långa räntefonder har en längre tidshorisont. De korta räntefonderna har ofta lägre risk, eftersom risken ökar ju längre tid som räntepapperet löper.

Lägre men säkrare avkastning

Under det senaste året har vi kunnat läsa om kreditbetyg och spreadar. För den oinvigda är detta finanslingo svårt att förstå. Räntespread är begreppet som används för att förklara skillnaden i pris mellan obligationer som har samma löptid, men olika kreditvärdighet. Mer ofta än sällan finns en skillnad – spread – mellan företagsobligationer och statsobligationer utifrån risken i vederbörande papper.

Mätt över lång tid har ränteplaceringar avkastat mindre än aktiefonder, eller enskilda aktier. Detta beror på att risken varit mycket högre i sistnämnda två och givet att vi de senaste åren haft låga, men även negativa, räntor har avkastningen på räntepapper och därmed räntefonder varit obefintlig. Exkluderar vi nämnda period, som mer bör ses som en historisk anomali, har ränteplaceringar erbjudit en låg likväl befintlig avkastning, men också till en låg risk. Således har räntefonder varit ett tacksamt allokeringssätt för investerare som mer fokuserat på att bevara (en del av) sitt kapital till en viss, om än låg, avkastningsränta än att jaga högsta möjliga avkastning.

Dela med dig