Början på nästa kris?
Turbulensen på tillväxtmarknaderna har intensifierats under sommaren. Optimisten ser fina fyndlägen uppenbara sig, medan pessimisten skräms av situationen.
Kapitalmarknadens dynamik är stundtals lika svår att överblicka som den är fascinerande att betrakta. Med miljontals olika rörliga delar finns ett stort värde i ett hav av olika prissignaler. Vissa är naturligt mer betydelsefulla än andra, exempelvis utvecklingen för S&P 500 jämfört med rörelserna på börsen i Taiwan, men icke desto mindre är dessa kugghjul i ett större ekonomiskt maskineri.
Det sägs att börsen inte är hela ekonomin, men faktum är att gränserna alltmer suddas ut. Dels har vissa börser blivit mycket stora i förhållande till storleken på det egna landets ekonomi mätt som BNP och dels har en omfattande ”finansialisering” ägt rum sedan 1980-talet, inte minst i västvärlden.
Även om aktiemarknaden är en reflektion av ekonomisk aktivitet, har kausalitetssambandet mellan börs och ekonomi blivit mer och mer komplext på senare år. Detta stämmer inte minst efter flera omgångar av global centralbanksintervention efter finanskrisen år 2008/2009.
Hur denna berättelse slutar vet ingen, men att tydlig svaghet nu börjat synas i marknadens periferi, på tillväxtmarknader, är noterbart. Breda börsnedgångar har exempelvis ägt rum i länder som Kina, Turkiet, Argentina och Sydkorea under året. Kan detta vara början på något större eller är det köpläge? Optimisten och pessimisten går in i en ny duell.
Optimisten
Optimisten medger att kursutvecklingen har varit svag på många tillväxtmarknader under 2018, men poängterar samtidigt att denna grupp är långtifrån homogen. Vissa faktorer påverkar i stort sett hela klustret av tillväxtländer, som en stigande dollar och högre marknadsräntor, medan andra faktorer som politiska beslut och reformvilja skiljer sig betydligt mellan länderna.
Siffermässigt har den mest iögonfallande börsnedgången inträffat i Kina, där marknaden tappat omkring 20 procent av sitt värde i år. Fallet på den kinesiska börsen och valutan, har petat ned nationen från titeln som världens näst största aktiemarknad i termer av marknadsvärde efter USA, till världens tredje största, omsprunget av Japan.
Bakom raset finns flera förklaringar. Landet, som är tillväxtmotorn i Asien, befinner sig i en knivig sits mellan en handelskonflikt med USA och en omfattande ekonomisk transformation på hemmaplan. Övergången från en kapitaltung export- och investeringsorienterad modell till en mer modern tjänste- och konsumtionsekonomi är i full gång, men processen tar tid och är stundtals besvärlig.
Därtill har den kinesiska BNP-tillväxten dämpats av åtgärder för att hämma kredittillväxten och minska skuldsättningen i flera viktiga sektorer. Reformerna är nödvändiga och är långsiktigt sunda. Värderingsmässigt handlas nu marknaden till p/e-tal runt 12 gånger och givet de tillväxtutsikter som finns i landet ser optimisten ett bra köpläge efter nedgången.
Beträffande övriga tillväxtmarknader är problemen till stor del hembakade och isolerade företeelser enligt optimisten. Turkiet har till exempel fallit offer för sin egen politik, likaså Argentina. Även om dessa ekonomiska problem består är spridningseffekterna begränsade och kommer inte att påverka börserna i USA och Europa i någon nämnvärd utsträckning.
Pessimisten
Pessimisten ser främst spridningsrisker som största hotet. Likt Asienkrisen år 1997 började problem i en liten skala i Thailand, men spreds därefter vidare till övriga asiatiska länder likt en dominoeffekt. Krisen byggdes gradvis på och drog oväntat med sig Ryssland och hedgefonden LTCM i fallet.
Med dagens sammanflätade globala ekonomi ser därför pessimisten ett liknande scenario och reella risker med rådande oroshärdar. Den stigande dollarn kombinerat med högre räntor och ökad balansräkningsbantning ”QT” från amerikanska Fed, har redan visat sig vara en giftig cocktail för dollarskuldsatta tillväxtmarknader. Mer av samma vara riskerar att bli än mer besvärligt.
Sammantaget bör underströmmarna på tillväxtmarknaderna tas på allvar. Än så länge råder dock ingen panik. Men om det är något vi har lärt oss efter finanskrisen är det att en till synes liten gnista i ett litet segment av ekonomin, snabbt kan skapa stora och oförutsedda bränder någon helt annanstans i systemet.
Marknadspriser sänder ut vissa signaler och just nu signalerar prissättningen i flera tillväxtländer en blandning mellan gult och rött ljus. Finanskrisen började som bekant i USA, men att nästa kris börjar på samma ställe som den föregående är osannolikt. Förvänta därmed det oväntade.