Debatt: Stora Enso förstör värden
Efter 15 års vansinnesfärd med Stora Ensos styrelse står vi aktieägare med ett bolag utan kraft – och mycket mindre skogstillgångar, med gigantiska men okända mångmiljardförluster efter äventyren i USA och med ett skamfilat rykte som investerare på viktiga tillväxtmarknader. Låt granskningen av Stora Enso bli början på en ny positiv era för bolaget där öppenhet, ansvar och en sund företagskultur blir ledstjärnan för detta bolag. Det kräver vi på bolagsstämman i Helsingfors i morgon.
Redan 1288 startades Stora. Ett bevarat ägarbevis gör att många anser det vara ett av världens äldsta aktiebolag. Under de därpå följande drygt 700 åren utvecklades Stora till ett mycket rikt bolag med värdefulla skogs- och krafttillgångar i Sverige. Ungefär i nivå med millennieskiftet hände något. Bolaget slogs ihop med den finländska statsägda koncernen Enso-Gutzeit, nu skulle bolaget erövra världen.
Första steget var att köpa det amerikanska bolaget Consolidated paper. Resultatet blev en monumental katastrof. Redan efter sju år såldes bolaget med enorma förluster till följd. Betalt fick man till dels i aktier i ett bolag som sedan gick i konkurs. Hur mycket Stora Enso har förlorat på den affären vet ingen, men det kan röra sig om 50 miljarder kronor. Bolaget har, trots att det har fått en ny ledning, försökt att dölja hur mycket man egentligen förlorade. Revisorn i Stora Enso har blivit prickad, troligen för att bolaget delat ut otillåtna vinstmedel. Bolaget har erkänt att fel har begåtts men vägrar att låta någon oberoende granska räkenskaperna.
I stället har man låtit ett antal jurister och andra experter, varav åtminstone en stod väldigt nära bolaget, granska bolaget. Resultatet blev en rapport som skickades till finländska finansinspektionen men som hemligstämplades. Aktieägarna fick inget veta. Aktiespararna inledde i september 2013 en granskning av Stora Enso efter avslöjande från den numera avlidne koncernredovisningsansvarige Gerard Goodwyns i SVT om fiffel med bokföringen.
Vi har själva utrett och tagit del av de granskningar som har gjorts av 600 årsredovisningar inom koncernen. Vår slutsats är att balansräkningen fortfarande kan vara fylld med luft. Kanske rensades detta ut när bolaget i den senaste årsrapporten skrev ned ytterligare 5 miljarder kronor, men ingen utanför bolaget vet.
Stora Enso har över 40.000 svenska aktieägare. Aktiespararna kräver på bolagsstämman i Helsingfors i morgon en särskild granskare som en gång för alla lägger korten på bordet efter denna långdragna mörkläggning. Vi hoppas på stöd från de stora svenska och finländska institutionerna på stämman. Deras fondsparare har verkligen fått vara med och betala för de dåliga affärerna och bör få veta. Finländska statens holdingbolag Solidium tycker inte att man skall röra i detta och familjen Wallenbergs ägarbolag FAM, som har varit med under hela resan, håller en låg profil i frågan.
Kanske förändras det nu när Marcus Wallenberg avgår som ledamot i styrelsen. Vad som händer med Claes Dahlbäck i valberedningen får vi se efter stämman.
När den amerikanska strategin brakade samman och panikförsäljningen av de amerikanska tillgångarna var klar 2007 inleddes en annan era i företaget – nu skulle det satsas på tillväxtmarknader – en strategi som är förståelig med tanke på den sjunkande tryckpapperskonsumtionen i västvärlden. I rask takt köptes en rad företag i Asien och Sydamerika.
Efter en tid upptäckte många kring Stora Enso att bolaget inte uppfyllde de mest basala krav på ansvar i dessa, för Stora Enso, nya länder.
I medierna har bolagets okänsliga agerande i Kina, Indien och Pakistan avslöjats. Inte av bolaget utan av medier. Det har gällt barnarbete, markkonflikter, säkerhet för arbetare och många andra saker. Varje gång har bolaget sagt att det ska bättra sig, någon gång har en chef fått sparken. För något år sedan anställdes en ny, högt ansedd, ansvarig för hållbarhetsfrågor, Parul Sharma. Hon slutade redan efter ett par månader efter tuff kritik mot företagskulturen i Stora Enso.
Det samlade intrycket är ett bolag med en osund företagskultur som döljer och skyler över misstag och tillkortakommanden. Vi aktieägare kan inte tillåta att denna värdeförstöring fortsätter. Låt första steget bli en oberoende granskning, nästa steg måste bli att familjen Wallenberg och finländska staten tar sitt ägaransvar.
/ Carl Rosén