Dragkamp mellan uppgång och fall
Historiskt har avkastningskurvan i USA bjudit på goda ledtrådar till var vi befinner oss i den globala konjunkturcykeln. Optimisten tror att kurvan börjar peka uppåt, medan pessimisten ser ett stup framför sig.
Avkastningskurvan (eng: yieldcurve) har historiskt varit en av de mest tillförlitliga indikatorerna på kapitalmarknaden för att förutse framtida ekonomisk utveckling. Kurvan visar relationen mellan korta och långa räntor med samma kreditrisk. Kurvan kan befinna sig i tre olika lägen: Platt, uppåt eller nedåt (inverterad).
I en traditionell ekonomisk expansion är avkastningskurvan normal (uppåtstigande). Det betyder att de korta räntorna, vanligtvis räntan på en tvåårig statsobligation, är lägre än de längre räntorna som ofta illustreras med hjälp av räntan på en tioårig statsobligation.
En normal kurva innebär att kreditmarknadens aktörer förväntar sig att den ekonomiska aktiviteten, likaså inflationstakten, kommer att vara högre i framtiden jämfört med idag. När investerare i sin tur börjar tvivla på tillväxtutsikterna i ekonomin ändras avkastningskurvan från att vara uppåtstigande till att plattas ut. En platt kurva betyder att räntorna på korta löptider är i nivå med de längre räntorna.
Den mest olycksbådande lutningen är emellertid när avkastningskurvan faller, inverteras, något som händer när de korta räntorna är högre än de långa räntorna. Då förväntas en ekonomisk tillbakagång. I ett sådant läge positionerar sig obligationsinvesterare inför en nära förestående recession, det vill säga två på varandra följande kvartal med negativ ekonomisk tillväxt, och köper obligationer med längre löptid.
Varje gång avkastningskurvan har inverterats har en recession väntat runt hörnet i USA, som är världens största och mest betydelsefulla ekonomi. Miljardfrågan blir därför: är vi där nu?
”Trumpflation” var det nya ordet som myntades efter fjolårets presidentval i USA. Tanken var att den tillträdande presidenten Donald Trumps utlovade skattesänkningar, infrastruktursatsningar och upprustning av militären skulle få hjulen att snurra än snabbare i den amerikanska ekonomin.
Den ökade ekonomiska aktiviteten förväntades i sin tur få upp inflationen och räntorna. Räntemarknaden tog mycket riktigt höjd för detta och räntan på en 10-årig amerikansk statsobligation ökade snabbt från omkring 1,8 procent innan valet, till runt 2,6 procent under årets första månader, medan de korta räntorna ökade i en långsammare takt.
Avkastningskurvan steg på så vis uppåt. Men i takt med att Donald Trump visade sig ha svårt att få igenom sina reformåtgärder i kongressen, började den pånyttfödda tillväxtoptimismen sakteliga att ebba ut. Låsningen resulterade i en förhållandevis kraftig nedgång i den långa räntan mellan mitten på mars till mitten på juni i år.
Samtidigt rörde sig de korta räntorna uppåt i spåren av centralbankens räntehöjningar i mars och i maj – avkastningskurvan började således plattas ut.
Räntefallet var iögonfallande och visade på att det fanns trender på obligationsmarknaden som indikerade försämrade tillväxtutsikter i den amerikanska ekonomin. När makrostatistiken samtidigt började komma in sämre än väntat spädde det på oron på marknaden.
Hur det blir framöver råder delade meningar om. Optimisten hävdar att sannolikheten för att Donald Trump får igenom sina reformer är förhållandevis goda och att den amerikanska ekonomin är på väg in i en andra reflationsfas med stigande tillväxt och högre inflationsimpulser. Med optimistiska glasögon bör det resultera i en uppåtstigade avkastningskurva igen.
En ”bull” är en marknadsoptimist som tror på börsuppgång. Grafen visar skillnaden mellan räntan på en tio- respektive tvåårig amerikansk statsobligation. En stigande relation innebär att långräntan ökar snabbare än den korta räntan. Streckade linjen utgör optimistens prognos. Källa: Federal Reserve/Redaktionen
Pessimisten
Pessimisten är emellertid inte lika övertygad. Den amerikanska ekonomin befinner sig för närvarande i den tredje längsta expansionen i historien, efter de exceptionellt långa expansionerna som ägde rum på 1960- och 1990-talet. Oddsen talar därför för att en ekonomisk nedgång närmar sig med stormsteg.
Naturligtvis kan tillväxten fortsätta några kvartal till och slå de tidigare rekorden, men förr eller senare kommer avkastningskurvan att inverteras enligt pessimisten. En recession blir därmed alltmer sannolik ju längre den nuvarande konjunkturcykeln fortsätter.
Pessimisten befarar att vi är där inom 12 månader. Optimisten tror att vi har en större våg av tillväxt kvar i denna expansion, men ser också nedåtriskerna som börjar göra sig gällande på marknaden. Andra halvåret riskerar att bli en skakig historia och en välbalanserad portfölj rekommenderas.