Aktiespararna 60 år - de första åren
”Talade man om aktieägare förställde sig gemene man Wallenbergare och andra rika krösusar som uppgavs sitta i bankernas kassavalv och klippa kuponger med guldsax”. Så beskrivs 1960-talets aktiemarknad av Arne Larsson i jubileumsboken när förbundet fyllde 40 år.
Sant är att det politiska klimatet med vänstervindar där en radikaliserad studentrörelse på många sätt satte agendan knappast var till fördel för börsen och spararna. Å andra sidan hade aktiemarknaden i Sverige makroekonomisk medvind, Sverige hade under första delen av 60-talet en BNP-tillväxt på 6–7% per år och blev då fjärde rikaste i världen efter USA, Luxemburg och Schweiz.
När Aktiespararna bildades 1966, mer exakt räknas den 5 februari som förbundets födelsedag, var det således i en miljö där man hade ekonomin med sig, men politiken emot sig.
Initiativtagare var Lars Ramklint, då handelsredaktör och börskommentator på Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning. Den utlösande faktorn var en notis i tidningen om att World Federation of Investment Clubs planerade hålla kongress i London.
Notisen fick Ramklint att sondera intresset för en aktiespararorganisation i Sverige. En av dem som nappade på idén var Carl Swartz, som då bland annat var ekonomijournalist på Affärsvärlden. Tillsammans skickade de ut en inbjudan, undertecknad av bland andra förbundets första ordförande Anders Björkman, i 43 000 exemplar. Intresset var till en början klent, bara 700 responderade på inbjudan, sakta men säkert växte dock organisationen och vid utgången av 1966 översteg antalet medlemmar 1 500.
Ramklint och Swartz drevs av viljan att ge Sveriges aktiesparare en röst och inflytande i samhällsdebatten. En bidragande orsak till detta tycks ha varit den kraftiga skattehöjning på aktievinster som då planerades av finansminister Gunnar Sträng. Det var en kamp svår att vinna i 60-talets politiska landskap – under Strängs tid som finansminister (1955–1976) steg den totala skattens andel av BNP från 27% till 48%. Men samtidigt bidrog den kampen alltså till att aktiespararna organiserade sig, något som i sin tur bidragit till att Sverige i dag kanske är världens mest aktiesparande land med en relativt förmånlig beskattning.
Det är idag svårt att föreställa sig hur börsens fungerade under 60-talet, det är också glest med fakta från den perioden. En del finns dock, och det visar med all önskvärd tydlighet hur radikalt annorlunda aktiespararens tillvaro var 1966 jämfört med 2026. Totalt ska det ha funnits knappt 250 000 aktieägare i Sverige, i dag har drygt 2,8 miljoner svenskar direktägande i aktier, räknas aktiesparande via fonder i olika former in är i stort sett alla vuxna svenskar nu aktiesparare.
Omsättningen på Stockholmsbörsen var runt 700 miljoner kronor per år. Under 2025 omsatte börsen drygt 20 miljarder – per handelsdag. Investor hade i början av 1960-talet ett börsvärde på runt 380 miljoner, ett värde som vid decenniets utgång hade ökat till runt en halv miljard. I dag har Investor, börsens högst värderade svenska bolag, ett börsvärde på drygt 1 000 miljarder kronor.
Dagens informationsflöde och kvartalskapitalism kan nog upplevas som stressande för många småsparare. Så var det knappast på 1960-talet. Delårsrapporter var frivilliga för börsföretagen och de totalt cirka 80 noterade industri- och handelsföretagen levererade tillsammans fyra delårsrapporter 1963, en siffra som steg till 30 under 1966. Småspararna hade alltså väldigt lite information om vad som pågick i de bolag de var ägare i – när boksluten väl presenterades måste de ha bjudit på många – välkomna och mindre välkomna – överraskningar.
Tidskriften Aktiespararen kom ut med sitt första nummer året efter förbundets bildande, 1967. De första åren innehöll tidningen en hel del internt material, som artiklar om olika aktieklubbar. Men det fanns också mer samhällsdebatterande inslag, som inte ligger långt ifrån dagens verklighet, med uppmaningar om att ”Övervaka insiders” och ”Ompröva aktievinstskatten”. Stående inslag var också en aktietävling som gick ut på att gissa om aktien i fråga skulle gå upp eller ned med 3% eller mer, eller hålla sig inom intervallet plus minus 3%. Bland aktierna återfinns en del namn som fortfarande är börsaktuella – Atlas Copco, Saab och Handelsbanken. Ett annat regelbundet inslag var tävlingarna bästa bokslut och årsredovisning.
Den första artikeln som liknar det som i dag är en viktig del av tidningen – aktieanalys – återfinns i ett av numren 1969. Artikelns rubrik är ”Tre bruksföretag - Fagersta, Gränges, Sandviken – Vad skall man som aktieköpare satsa på?”.
Man skulle kunna tro att börsen under 1960-talets snabba ekonomiska tillväxt gav spararna en hög avkastning. Så är det inte riktigt. I genomsnitt gav Stockholmsbörsen en avkastning på 5,6% per år inklusive utdelning (Affärsvärldens Generalindex, se tabell nedan) vilket är ett par procentenheter under börsens långsiktiga avkastning. I synnerhet året då Aktiespararna bildades var svagt, index rasade 23% under 1966. Det var i linje med New York där S&P tappade 22%, USA:s krig i Vietnam trappades upp, inflation och räntor steg kraftigt och marknaden oroade sig för en global recession efter den långa starka konjunkturen.