Försvarsfond blickar mot Stilla havet

Den 22 maj rullade tyska stridsvagnar in i Litauen för första gången sedan andra världskriget. Den här gången möttes de dock av jublande folkmassor. Det var början av Tysklands första permanenta militära närvaro utanför Tyskland sedan andra världskriget.

Det illustrerar också tydligt den omsvängning som skett i Europa vad gäller synen på försvar och viljan att betala vad det kostar. Tyskland går i bräschen och har den uttalade ambitionen att utgöra ryggraden i Nato med Europas största reguljära armé.

Bakgrunden är den massiva upprustning som Europa nu påbörjat på grund av Rysslands invasion av Ukraina och USA:s vacklande hållning vad gäller Nato. Det i sin tur har gjort försvarsaktier till de senaste årens absoluta vinnare med uppgångar på flera hundra procent för flera aktier.

När fonden Global Security Fund drog i gång i februari 2019 fanns inget av detta på kartan men det fanns ändå starka tecken på raskt ökande geopolitiska spänningar.

”När vi startade fonden 2019 var det tydligt att de geopolitiska spänningarna hade ökat och skulle fortsätta att göra så. Både Kina och Ryssland var på offensiven och det skulle få effekt på de områden där fonden investerar”, säger Joakim Agerback som förvaltar fonden.

Sedan start är den upp över 170% och de senaste fem åren femte bästa fond bland fonder tillgängliga i Sverige, enligt Morningstar. Fonder som gått ännu bättre är bland annat Indien- och Turkietfonder. Det är uppgången i framför allt europeiska försvarsaktier som drivit på uppgången.

Bakom den rusningen låg i ett första skede Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 vilket ökade både det omedelbara behovet av vapen och ammunition samt gjorde hotet från Ryssland väldigt påtagligt. Sedan späddes det på när Trump kom in som president och skapade oro kring USA:s stöd för Nato samtidigt som han gjorde det väldigt klart att Europa måste sköta sitt eget försvar.

Det har lett till att europeiska Natoländer försökt övertrumfa varandra med hur mycket mer man ska satsa på försvaret och EU har lagt fram en plan för att öka unionens försvarsutgifter till 3,5% eller mer tills 2030. Bland annat med hjälp av gemensamma EU-lån. Det kommer dock inte att räcka till, tror Karl Engelbrektson som är ordförande i fondens rådgivningskommitté. Han är före detta arméchef i Sverige och företrädde både Sverige och EU i Natosammanhang 2010 till 2014. Förutom fonden är han även rådgivare till Volvo och Handelshögskolan och sitter i Wallenstams styrelse.

”Vi kommer från en lång period med underinvesteringar. Jag är övertygad om att behov kommer synliggöras som man inte är medveten om ännu. Flera decennier av underinvestering ska fyllas igen innan vi kan se en substantiell ökning av förmågan”, säger Karl Engelbrektson.

Just nu ligger mycket fokus på vapen och eldkraft men för att ordentligt öka förmågan på djupet och mer permanent krävs ett långsiktigt perspektiv.

”Det kanske inte behövs så mycket mer i andel av BNP än det som diskuteras nu i EU men det kommer behövas under väsentligt längre tid än vad man hittills sett framför sig. När man sätter upp nya krigsförband upptäcker man att man reducerat många delfunktioner som är viktiga för att helheten ska fungera. Det gäller inte bara Sverige utan hela väst och i viss mån USA. Ska vi göra rejäla kliv i förmåga måste vi göra större investeringar i stödjande funktioner än vad de flesta analytiker inser”, säger han.

Engelbrektson spaltar upp förmågan i tre delar, i första ledet direkt förmåga som fartyg, stridsvagnar med mera, i andra ledet indirekt eld som luftvärn och artilleri och i tredje ledet ledning och logistik.

”Allt måste hänga ihop. När man lägger till mer eldkraft behövs mer stödfunktioner och då märks det att vi dragit ner där. Det behövs mer logistik, mer lager, fler förråd, och Sverige är inte ensamt om detta. Det är som att renovera ett gammalt hus, det tar tid innan det syns resultat. Behoven är större än vad vi trott tidigare”, säger Engelbrektson.

Fokus i fonden har legat på europeisk försvarsindustri där flera av de tunga bolagen hört till de bäst presterande aktierna under senare år. De utgör ryggraden i fondens portfölj med aktier som Rheinmetall, Saab, Leonardo och Kongsberg. Trots toppvärderingar tror Agerback att de har mer att ge men att det också är dags att vända blicken mot andra regioner och mindre bolag.

”De samlade försvarsutgifterna i Asien/ Stillahavet spås växa från 800 miljarder dollar år 2024 till över 1 100 miljarder dollar år 2029 och i USA till 1 000 miljarder dollar från idag 840 miljarder dollar. Vi ser Stillahavsregionen plus Indien som nästa draglok i sektorn efter Europa. Det börjar vi positionera oss efter i fonden”, säger Joakim Agerback.

”Europa är fortsatt intressant på 3–5 års horisont eller ännu hellre 10 år. Det viktigaste är att ha en balanserad portfölj mellan regioner. Nu har vi övervikt på Stillahavsregionen och Europa”, säger Joakim Agerback.

”De asiatiska bolagen har inte hängt med. Där finns många riktigt intressanta bolag som ST Engineering i Singapore, Hanwa i Korea och Austral från Australien. Även amerikanska bolag som RTX med en omfattande portfölj inom luftvärn och missilförsvar blir intressanta när en så stor ekonomi som Japan rustar upp snabbt. Europa ser fortsatt attraktivt ut och värderingen på Rheinmetall kommer ned avsevärt åren som kommer. De och till exempel Kongsberg har hela tiden levererat på uppsidan, inte minst de senaste rapporterna”, säger Joakim Agerback.

Han tillägger samtidigt att det kommer rekyler i sektorn och att det är viktigt med en bred geografisk exponering då det finns risker för stora rekyler i enskilda aktier just nu.

”De stora konventionella företagen är intressanta och man bör ha exponering mot aktier som Saab, Kongsberg. Rheinmetall. Leonardo och Thales, vilket fonden också har”, fortsätter han.

Samtidigt menar Agerback att det är läge att rikta blickarna mot lite mindre bolag som ofta är verksamma inom C4ISR som är Command, Control, Communications, Computers, Intelligence, Surveillance, Reconnaissance.

”Vi har till exempel innehav i tyska Hensoldt och Ceotronics och många bolag med lägre vikt som Frequentis, Theon och Clavister. Även bolag inom rymdindustrin och molnlagring är intressanta. Där måste Europa minska sitt beroende av USA och där ligger Sverige rätt bra till, med till exempel svenska Ovzon”, säger Joakim Agerback.

Samtidigt ska man inte glömma bort USA där de allra största försvarsbolagen finns. Även om USA inte ökar sin budget lika mycket som Europa lär de amerikanska jättarna kunna ta hem order när Asien rustar upp.

”Man ska inte vikta ned USA för mycket, där finns lägre värderade bolag och mycket high tech. När Stillahavsregionen tar fart har amerikanska bolag en bra position där. Sedan utsätts sannolikt Europa för påtryckningar av Trumpadministrationen att köpa amerikanskt försvarsmaterial i samband med högre krav av försvarsinvesteringar och egen begränsad produktion. De gynnar de amerikanska bolagen som har lägre värdering. Fonden önskar dock se lite momentum och marknadsövertygelse innan vi börjar öka upp där. Det kan komma i form av beställningar från till exempel Japan och Indien. Många av de amerikanska bolagen är dock så stora att det krävs rejäla beställningar för att ge genomslag på tillväxten”, säger Joakim Agerback.

I Europa handlar det nu mycket om att försvarsindustrin kan hänga med de kraftigt ökande anslagen och leverera. Kapaciteten har ökat och de stora koncernerna håller på att bygga ut.

”I det hänseendet ligger Tyskland i framkant. Saab gör investeringar men det behövs mer tydlighet och långsiktighet politiskt så man kan anställa och investera”, säger Joakim Agerback.

Karl Engelbrektson pekar på tröga upphandlingsprocesser som bromskloss för industrin att kunna rampa upp tillverkning tillräckligt snabbt med investeringar i nya fabriker och tillverkningslinor.

”Inte minst Sverige fortsätter att upphandla försvarsmateriel som om inget ändrats. Det finns nu mer pengar men processerna har bara marginellt förändrats. Det behövs en tätare dialog mellan beställare och industrin. Många andra länder har redan ändrat sina processer så att det går snabbare för industrin att absorbera de pengar som finns och omsätta i produktion. Rheinmetall är ett sådant exempel.”

Engelbrektson efterlyser mer av riskdelning mellan beställare och tillverkare där det läggs order som gör att det går att räkna hem investeringar i ökad kapacitet.

”Där upplever jag att man inte är i Sverige eller flera andra länder i dag. Större bolag har lättare att ta sådan risk men varför ska ett medelstort eller litet bolag ta sådan risk. Men måste dela på risken”, säger Karl Engelbrektson

Marginalerna inom försvarssektorn har blivit bättre både för Saab och andra och aktiemarknaden räknar med att lönsamheten fortsätter att förbättras. Frågan är dock hur hög lönsamhet beställare i Europa kan tolerera då det i slutändan handlar om skattepengar.

”De kan säkert ligga på 10–15% och sedan finns det möjligheter på eftermarknaden och att effektivisera. Saab kan också höja marginalen genom stigande försäljning utanför Sverige vilket blir lättare med medlemskapet i Nato”, säger Joakim Agerback.

Vill du vara först med köp- och säljråd, aktieanalyser och nyheter – följ oss på Messenger för utskick i realtid.

Signa upp dig på vårt nyhetsbrev för att varje dag få de senaste aktietipsen, affärerna i våra aktieportföljer och nyheterna sammanfattade.