Kvinnors sparande ur ett hälsoperspektiv

Denna krönika framgår ur Aktiespararen nummer 2020

Det är motigt nu. Men dippen var väntad. Ingen slipper undan oxveckorna, den tunga tid när vardagen segar sig fram och det är långt till påskens röda helgdagar. Uttrycket kommer från det gamla bondesamhället, men känslan av trötthet är högaktuell.

Hur många som lider av att orken tryter just nu, må vara osagt. Men det är väl belagt att allt fler är beredda att betala en rejäl slant för preparat som väcker förhoppningar om energi och bättre immunförsvar.

Det handlar förstås om kosttillskott och övriga produktkategorier i egenvårdsbranschen. En gigantisk marknad, konstaterade Kvalitetsaktiepodden i höstas. Men värdeinvesterarna Ola och Claes, de ordvitsande östgötaingenjörerna som valt att vara på förnamnsbasis med sina lyssnare, har svårt för produkterna. Så svårt att de, förutom att nagelfara historik och marginaler, även ägnade tid åt att fundera högt över om de alls skulle kunna äga den här typen av bolag.

Än hårdare var daytradern John Skogman i Börspoddens säsongsstart. Den bitske samtidsspanaren luftade i vanlig ordning sitt missnöje med Ekobrottsmyndigheten men även balansoljor med mikroalger hamnade i skottgluggen. Obegripligt att så många köper sådant, var omdömet.

Obegripligt eller ej, intresset för hälsa är stort och kan yttra sig på olika sätt. För många leder det till tevesoffan och SVT:s Fråga Doktorn. När läkaren Agnes Wold gästade detta populära program i höstas gav hon ett råd som är värt att upprepa:

”I stället för att köpa löjliga hälsoprodukter så tar man de kanske 500 kronorna och så köper man en aktiefond varje månad, och så har man kanske ett par hundra tusen när man går i pension och det är precis vad kvinnor behöver. De behöver absolut inte stoppa i sig en massa sådant där trams.”

Ett aktieråd i ett hälsoprogram? Äntligen! Vad blir nästa steg, sparande på recept? Folkhälsoministern ger tips om hur kvinnor kan bygga ekonomiska muskler?

Det är lätt att låta tankarna flyga iväg och därför är det viktigt att påpeka att Wold, som för övrigt är trogen Börspoddenlyssnare, inte gjorde det. Jag har citerat henne ordagrant för att hon är slagfärdig, men också för att hon inte ska övertolkas.

Men det är ändå lockande att reflektera över kvinnors sparande ur ett hälsoperspektiv. Och framför allt över vad det skulle betyda om politikers ambition att främja hälsosamma vanor även inkluderade sparvanor.

Hälsa och ekonomi hänger ihop. Men orsakssambanden är komplexa. De går åt båda håll, och därtill finns kopplingar mellan individ- och samhällsnivå. Man ska ha respekt för komplexiteten, men det går att konstatera att kvinnor som grupp lider av större ekonomisk oro än män. Var tredje kvinna tror att hon kommer att ha svårt att klara sig på sin pension, eller inte klara sig alls. Och oro tär.

Dessutom har kvinnor lägre ekonomiskt självförtroende, och när något känns svårt ökar obeslutsamheten. Tröskeln stiger. Ungefär som för den träningsovane. I folkhälsopolitiken betonas därför att det finns ett stort samhällsansvar. Miljön ska utformas så att den underlättar det som kallas ”hälsosamma levnadsvanor”. Till exempel med cykelvägar och grönområden.

På motsvarande sätt kan ISK liknas vid ett grönområde, anlagt 2012 för att underlätta ”hälsosamma sparvanor”. Finansutskottets betänkande innehöll visserligen inte det begreppet, men syftet var som bekant att göra det lättare att äga aktier.

Bra, men otillräckligt. Mer krävs om fler ska komma igång. Det insåg tidigare folkhälsoministern Gabriel Wikström (S). Han bad därför Friskis & Svettis att sätta ihop ett program, och iklädd shorts och t-tröja visade sedan statsrådet knäböj och utfall. Enkelt att ta efter. Bildserien, ”Träna on the go,” lades ut på nätet.

Fånigt? Inte alls. Det är hedervärt med politiker som vill vara förebilder. Fler borde våga.

Men tyvärr. Några sådana ambitioner är svåra att skönja när det handlar om att inspirera till sparande, framför allt i aktier. Av regeringens aktieinnehav att döma är intresset närmast pinsamt lågt. Så även i landets högsta beslutande församling. ”Få börshajar i riksdagen”, som nyhetsbyrån TT beskrev det.

Hur många av politikerna som bekymrar sig för sin framtida ekonomi har TT inte förmedlat. Men när TV4 i valrörelsen 2014 frågade Miljöpartiets dåvarande språkrör Åsa Romson om hon oroade sig för sin pension svarade hon ”nej” och att hon ”tror inte” att hon pensionssparar. Hon avslutade med: ”Jag är dålig på att planera ekonomi och så, det brukar lösa sig”.

Svårslagen svajighet. Ibland är det särskilt lätt att sakna den strikta Anne Wibble, finansministern med örnkoll på budgeten och tydligt budskap: ”Det vore bra om alla hade en årslön på banken”.

Så skulle aldrig någon i den nuvarande regeringen säga. Men världens första feministiska regering, den propsar ju på att kalla sig det, måste skruva upp ambitionerna. Kvinnor och sparande är en viktig fråga. Varför inte sikta mot ”Fler aktiedrottningar i Sverige”?

Gärna med ett första utspel under oxveckorna. Inget piggar upp som hopp om sunda förändringar.

Skribent: Katarina Larsson.