Oljehavet i gungning
En 32-årig olje-prins med världens största oljereserv att leka med som är i maktkamp med grannländer och 5 000 släktingar – vad kan egentligen gå fel?
Så raljant skulle man kunna vara om Saudis kronprins Mohammad bin Salman, nummer två i Saudiarabien men i praktiken kanske nummer ett.
I en räd som påminner om ett avsnitt från Game of Thrones har Mohammad bin Salman lagt under sig snart sig all makt i landet, förutom kungatiteln, och har börjat pressa rivalerna genom konfiskationer av tillgångar.
Den vision som Mohammad bin Salman har är grandios. Han vill ta Saudiarabien från ett land som är helt oljeberoende mot en helt annan ekonomisk bas. Ett steg på denna väg är att bygga en jättestad kallad Neom nära gränsen mot Egypten och Jordanien där enbart särskilt inbjudna, en elit ska bo och där robotar och annan high-tech ska dominera. Och hans vision vinner anhängare bland landets unga befolkning som också är i majoritet.
Den springande punkten i dramat är oljan. Stora delar av världen håller på att försöka ställa om energiberoendet från olja till förnyelsebar el eller kärnkraft. Det kommer att bli en mödosam kamp eftersom olja även vid 50 USD är en mycket konkurrenskraftig energikälla. (Faktum är att räknar man bort alla subventioner så kostar de allra flesta alternativ, motsvarande energimängden i ett fat olja, långt över 100 USD per fat).
Det finns gott om olja. Saudi försökte slå ut den amerikanska skifferoljan genom att pressa ner priset mot 40 USD, men misslyckades.
För att få budgeten att gå runt i Saudi behövs ett pris kring 70 USD per fat. Och för att återta den forna ekonomiska ställningen behövs ett ännu högre pris. Ett pris på runt 70 USD per fat skulle innebära att de enorma resurser som nu ligger i träda, åter blir lönsamma. Det kan i sin tur medföra att priset snabbt slås ned igen.
Hela oljemarknaden är genompolitiserad och det går inte att lita på någon statistik. Orbital Insights arbetar med satellitövervakning och det har tagit uppdaterade bilder över Saudis oljelager över jord. Dessa stora cisterner har tak som flyter på oljan. Genom att mäta längden på skuggorna på väggarna går det att mäta hur mycket olja som finns i cisternerna.
Och Orbital Insights kommer fram till att Saudis oljelager har stigit något sedan 2016, inte sjunkit som landet uppgivit i sin statistik.
Kritikerna skjuter förstås in sig på att Orbital endast har mätt lager ovan jord och inte underjordslager och lager i pipelines, som man inte kan se från luften. Med tanke på att lager varit en bristvara senaste åren så är det svårt att tro att Saudi skulle ha en massa överkapacitet som man inte utnyttjar och att just den överkapaciteten skulle finnas under jord och inte ovan jord.
Förmodligen är Orbitals siffror relevanta vilket bara skulle bekräfta bilden som finns att Opec-länderna ser statistik mindre som en vetenskap och mer som en skön konst.
Oljemarknaden rosas i vilket fall just nu av allsköns grafer som visar att överkapaciteten i världen håller på att slå om till underkapacitet, vilket långsiktigt ska stödja en prisuppgång. USD 70 är den fixpunkt som hägrar.
Ett mycket starkt skäl för Saudi att pressa upp priset är att nästa år ska Saudi börsnotera nationens oljebolag Aramco. Det diskuteras värderingar av Aramco kring 1–2 biljoner USD, vilket gör det till världens högst värderade bolag. Apple värderas just nu till drygt 0,9 biljoner USD.
Kan Saudi få upp oljepriset med 30 procent till dagen för börsnotering så skapas motsvarande värden i denna jättelika notering där cirka 5 procent av aktierna ska säljas. Det är värt en del jobb att få upp oljepriset inför noteringen …