Proffsen: ”Ekonomin nära vändpunkten”
Denna analys framgår ur Aktiespararen nummer 5 2018.
Tyskland har länge varit den europeiska tillväxtens draglok. Optimisten spår goda tider, medan pessimisten ser sprickor i fasaden.
Tummen upp. Det brukar vara den främsta reaktionen bland världens ekonomer när den tyska ekonomin kommer på tal. För även om Tyskland har en brokig och mycket våldsam historia, har landet uppvisat en extraordinär tillväxt sedan återuppbyggnaden efter andra världskrigets förödelse. Likt Japan, har den tyska utvecklingen beskrivits som ett ekonomiskt under.
Med hjälp av hårt arbete, ordning och beslutsamhet har den tyska ingenjörskonsten skördat framgång på framgång i den internationella konkurrensen. Det syns inte minst när man betraktar de stora tyska bytesbalansöverskotten.
Med en BNP på cirka 3,3 biljoner euro för 2017 är dagens Tyskland också den största ekonomin i Europa. Något förenklat kan man därför säga att dit den tyska ekonomin går, dit går också resten av Europa. Tumregeln gäller även för svensk del.
Med en sådan betydelse blir följdfrågan naturlig: vart är Tyskland på väg? Väntar expansion eller kontraktion?
För att besvara den frågan tar realisten hjälp av optimisten och pessimisten.
Källa: Aktiespararen nummer 5 2018.
Optimisten
Optimisten börjar med att konstatera att tiderna är sällsynt goda i Tyskland just nu. Den tyska ekonomin expanderade, mätt som BNP, runt 2,5 procent i årstakt under 2017. Bakom den starka tillväxtsiffran fanns bland annat en stark exportsektor, låga räntor och stigande industriproduktion.
Enligt IMF väntas ekonomin fortsätta att leverera under 2018. En stark inhemsk konsumtion, ökade investeringar hos bolagen samt en god export beräknas ge stöd åt utvecklingen. I årstakt väntas BNP-tillväxten uppgå till 2,5 respektive 2,0 procent under 2018 och 2019.
De positiva tongångarna syns även på den tyska arbetsmarknaden. Den officiella arbetslösheten har sjunkit till de lägsta nivåerna sedan 1970-talet och nivån på 3,5 procent får närmast klassas som full sysselsättning. Den starka arbetsmarknaden talar i sin tur för gradvist stigande löner, vilket ger ytterligare stöd åt privatkonsumtionen och högre tillväxt.
Med stöd i den rådande utvecklingen argumenterar därför optimisten för att den tyska ekonomin har en stark grund att stå på kommande år. Inget tyder i nuläget på att de goda tiderna skulle närma sig sitt slut, utan tvärtom kan överhettningstendenser skönjas. Handelshinder och ökad protektionism är emellertid ett stort hot för den exportorienterade tyska ekonomin, medger optimisten.
Källa: Aktiespararen nummer 5 2018.
Pessimisten
Pessimisten har svårt att argumentera mot den rådande styrkan i den tyska ekonomin. Däremot befarar pessimisten att konjunkturen just nu står i zenit och att det inte kan bli mycket bättre framöver i Tyskland. De lågt hängande frukterna är redan tagna och risker finns i stället på nedsidan.
Pessimisten lyfter fram vikten av att skilja på konjunkturella och strukturella faktorer. Den tyska ekonomin har utan tvivel upplevt ett cykliskt uppställ de senaste åren och har dragit upp stora delar av Europa. Om man lyfter blicken finns dock mycket att oroa sig över i landet.
Att överhetta ekonomin, likt man har gjort i Tyskland, är ett mycket riskabelt sätt att generera ekonomisk tillväxt. ECB har försökt att trolla med knäna och sätta en och samma styrränta för hela eurozonen, trots väsensskilda ekonomiska förutsättningar mellan medlemsländerna.
Tyskland har därmed haft ett för lågt ränteläge under en för lång tid och det får ofrånkomligen konsekvenser på sikt. Men det som håller pessimisten vaken på natten är i stället något helt annat: den tyska demografin. Eftersom all ekonomisk aktivitet i slutändan styrs av människor, spelar befolkningsstrukturen en avgörande roll i att bestämma ett lands långsiktiga tillväxttakt.
Rent demografiskt befinner sig Tyskland just nu där Japan befann sig år 1990, strax innan kraschen och de efterföljande förlorade årtiondena. Antalet tyskar i arbetsför ålder (16–64) toppar nämligen i detta ögonblick, likaså antal personer i arbetsstyrkan.
Kommande år väntas också pensionsvågen av individer födda på 1950- och 1960-talet förändra tillväxtdynamiken helt.
För att motverka detta har tyska politiker vänt sig till en invandringspolitik som saknar historiskt motstycke. Det har skapat stora slitningar i landet. Men även om alla dessa individer sätts i arbete, är den deflationistiska motvinden mellan åren 2020–2030 fortfarande övermäktig enligt pessimisten.
Slutsats
Sammantaget är synen på Tyskland splittrad. Optimisten tror att ekonomin fortsätter sin expansion och att landet kan övervinna de demografiska motvindarna med hjälp av invandring och robotisering. Pessimisten ser i sin tur hur en vändningspunkt närmar sig och hur Tyskland riskerar att göra många investerare besvikna kommande år.