Risken i den bästa strategin
Kort efter att jag började investera började jag känna en stark drivkraft, ja ibland nästan ett beroende av, att hitta den absolut bästa investeringsstrategin. ”Hur hade börsen utvecklat sig historiskt och vilka indikatorer verkar funka bäst för att förutsäga hur det ska gå.” Även om jag från början tyckte mig ha lagt en riktigt sund och långsiktig strategi kunde jag inte hejda mig själv, och har sedan dess slukat säkert hundratals bloggar och böcker för att försöka hitta något bättre. Men det har jag inte gjort. Den gemensamma nämnaren i allt jag läste var nämligen att en långsiktig strategi är den absolut bästa.
Tidigt på min investeringsresa stötte jag på namnet Lennart ”Aktiestinsen” Israelsson. En man som fick mig att känna att även jag, en heltidsarbetande ickeekonom, nog visst skulle kunna få till en egen stor och fin portfölj på sikt. Lennart arbetade på SJ när han köpte sina första aktier 1946 och investerade då 600 kronor. Portföljvärdet steg som mest från 36 miljoner till 140 miljoner åren 2002–2007. Men portföljen har såklart inte bara gått upp. Under finanskrisen gick värdet från 140 miljoner till 40 miljoner, för att endast sex år senare vara tillbaka på 150 miljoner. Lennarts strategi är ett exempel på att långsiktighet kan löna sig.
Jag ser långsiktighet lite som en medicin mot risk. Så länge man har en god riskspridning och helst även investerar regelbundet så skall det mycket till för att knäcka en portfölj man håller under många år. Dessutom visar studier att om man investerar långsiktigt så minskar man sin totala risk eftersom man tar bort risken att missa att vara investerad under de bästa dagarna, alltså de dagar då börsen går upp som mest under en given period.
I en studie av J.P. Morgan undersöktes data från de mest volatila dagarna på S&P 500 mellan 1993 och 2013. Hade du varit investerad under alla år hade du haft en avkastning på 483 procent. Hade du i stället försökt tajma marknaden och därmed missat de 10 bästa dagarna hade din avkastning minskat till 191 procent, och hade du missat de 30 bästa dagarna hade din avkastning varit under 20 procent för hela perioden. Många studier är eniga i att det är bra att hålla innehav en längre tid. En undersökning från Charles Schwab, som tittat på S&P 500 mellan 1926-2011, visade att ingen 20-årsperiod under den studerade perioden producerat en negativ avkastning.
All data pekar onekligen på att det lönar sig att vara långsiktig. Men just långsiktighet i sig kan faktiskt utgöra en risk, speciellt om man är intresserad av aktier. Då kan det krävas en hel del disciplin. Om jag ska vara helt ärlig så startade jag min investeringsresa med tanken att jag skulle köpa regelbundet och kolla portföljen högst en eller två gånger om året. Lite visste jag om hur kul aktier faktiskt kunde vara. Och just däri ligger väl också min nuvarande utmaning. För hur ska jag navigera när jag jagar avkastning och samtidigt vet att den bästa strategin är att sitta stilla i båten?
I min nuvarande strategi har jag därför löst det på följande sätt: Jag har en portfölj som är långsiktig och där jag endast köper, aldrig säljer. Jag har utöver denna en långsiktig utdelningsportfölj som ger mig små summor varje månad, vilket hindrar min hjärna från att söka snabba pengar i min långsiktiga portfölj. Samma syfte har min lekportfölj, portföljen där jag gör något så löjligt som att försöka tajma marknaden, med pengar som jag är helt okej med att förlora.
Skribent: Linnea Schmidt.