Rolander: Börssolen i zenit
Att köpa till silla och sälja till kräftorna, är vårt gamla ordspråk. Det handlar alltså om perioden från midsommar till kräftpremiären runt 7 augusti.
Tittar vi bakåt två decennier är dessa sommarveckor märkligt usla. Såväl under rekordåret 1999 som vacklande 2000 backade börsen i silltider med 3-4 procent. Den som i stället köpte till kräftorna 1999 och sålde till midsommar 2000 bärgade en uppgång på 60 procent.
Räknat från 1999 har börsen backat under hälften av sillperioderna och den genomsnittliga avkastningen landar på minus 0,2 procent. Detta under en tid då index, SIXRX med utdelningar, snudd på sexfaldigats.
Den genomsnittliga avkastningen från kräftorna i augusti till sillen inför midsommar ligger på 11 procent vilket omräknat till månadsavkastning blir drygt 1 procent jämfört med noll under sillperioden.
Bäst avkastning under sillperioden, upp 14 procent, var 2009 då ju återhämtningen från finanskrisen tog fart. Den som köpte till sillen och sålde till kräftorna i fjol tappade drygt 4 procent. Den som agerade motpart och köpte till kräftorna med avsikt att behålla till midsommar i år ligger i skrivande stund på 14 procent plus, trots coronans snyting.
Den som regelbundet köpt till kräftorna, sålt till sillen året därpå, badat i semesterkontanter och köpt igen till kräftorna har presterat ungefär lika bra som den som köpt och behållit över hela år och tid.
Att ordspråket eller visdomen överlevt är besynnerligt. På 60- och 70-talet levde Stockholmsbörsen mer sitt eget liv. Vi hade världens längsta semestrar och halvårsrapporter, som tenderar att inte vara så rolig läsning, kom som regel i augusti då ledning och styrelse var tillbaka på jobbet.
Numer följer vi John och den ledaren heter inte Trump utan New York-börsen. Där är semestrar korta och sedan länge kommer halvårsrapporterna i juli. Förväntningarna uppnås ofta inte. Analytikerna sänker prognoser och riktkurser. Ett stycke in i augusti börjar nedpressade aktiekurser återhämta sig. Det skulle kunna vara en förklaring till säsongsmönstret.
Ett engelskt och amerikanskt uttryck är ”Sell in May and go away” (SMGA). Londonbankirer spenderade sommaren på landet eller vid kusten. Kanske hade romarna, som drog upp i de svalare bergen, tagit efter traditionen i London.
Studerar vi denna uppdelning av aktieåret är SMGA, i genomsnitt, förbluffande bra de senaste 20 åren. Årens bästa börsmånad är april, upp över 4 procent, följd av februari, november och oktober. De sju månaderna oktober – april har gett en månadsavkastning på 1,6 procent medan de fem somriga månaderna tappat -0,4 procent. Receptet har fungerat såväl sett över 20 som 10 och 5 år. Men 2016 och 2018 fungerade inte. Blir det vartannat år framöver?
Den som köpte en bred portfölj i början på oktober i fjol och sålde allt i slutet på april kom trots coronan undan med ett tapp på beskedliga -2,6 procent. Den som då köpte ligger plus 6 procent i maj och, så här långt, flera procent därtill i juni.
Den som tillämpat SMGA i år ligger alltså inte bra till. Är måhända 2020 ett renässansens år för silla? Regeln i historiens ljus är ”Sälj till silla och köp till kräftorna” eller tvärtemot vår kära ramsa. Blir 2020 undantaget som bekräftar den regeln? I så fall ska vi nu gå emot historien och köpa till silla. Det verkar, måhända, smart.