Så kan tuffare räntemarknad slå mot börsen

Denna artikel framgår ur Aktiespararen nummer 10 2018.

Är varningar om en tuffare räntemarknad falskt alarm eller en ny verklighet? Och vad betyder det för världsekonomin och börsen?

Ränta brukar i vanligt tal kallas för priset på pengar. För de flesta vandrar tankarna direkt till månadskostnaden för bolånet. Andra tänker på vad det kostar att finansiera en ny bil eller hur snabbt pengarna växer på ett sparkonto. Aktieintresserade tänker ofta på kalkylräntan.

När vi tar ett stort perspektiv, kan vi konstatera att Sverige i likhet med andra utvecklade ekonomier befunnit sig i ett fallande ränteläge sedan omkring 1980-talet.

Cyklerna skiljer sig mellan olika länder, men den generella trenden har envist varit mot lägre räntenivåer.

Bakom fallet har starka strukturella drivkrafter funnits. Den mest betydelsefulla faktorn har varit mildare inflationsvindar jämfört med 80-talets storm. Dessa vindar har i sin tur styrts av såväl globalisering som digitalisering. Demografin är och har varit en annan nyckelvariabel.

Men i en kontext av uppluckrade internationella handelsförbindelser, ökad protektionism med tariffer och tullar samt tilltagande geopolitiska spänningar som åter­igen driver upp olje- och energipriser, går det att ana förändring i luften. Men förändring åt vilket håll?

För att försöka besvara den frågan går optimisten och pessimisten in i en ny ränteduell. De olika perspektiven ger nyanser i debatten och en inblick i hur olika marknadsbedömare resonerar för tillfället.

Pessimisten

Pessimisten börjar med att peka på den uppenbara riskbild som existerar i världshandeln just nu. Som tidigare nämnts har globaliseringen varit ett bärande element i processen för att lyckas tämja inflations­odjuret.

Företagen har närmast kunnat bedriva lönearbitrage genom att förlägga arbets- och personalintensiv tillverkning i länder med väsentligt lägre lönetryck.

Den politiska spelplanen har förändrats, inte minst i USA, och pessimisten befarar att vi befinner oss i en utdragen handelskonflikt som i slutändan kommer resultera i högre priser på allt från elektronik och bilar till mat. Produktion närmare slutkonsumenten alternativt import med skyddstullar, kommer synas i inflationssiffrorna och spilla över på räntesidan.

Kombinera detta med ett olje­pris över 80 dollar fatet, mer stram politik från centralbanker, en arbetsmarknad nära full sysselsättning och skenande budgetunderskott i USA, och grunden för väsentligt högre inflations- och räntetal är lagd.

Effekterna har redan synts på räntemarknaden i USA och riskerar att spridas internationellt. Riktmärket för den globala kapitalmarknaden är den amerikanska tioårsräntan och den ser nu ut att ha brutit igenom 3 procent med besked. Även trettioårsräntan har forcerat den tidigare motstånds­nivån på 3,25 procent och ser ut att vara på väg mot 4 procent.

Enligt pessimisten sattes alltså en definitiv räntebotten i juli 2016. Det nya ränteklimatet kommer snart att kännas på allvar för räntekänsliga och högt värderade börsbolag, skuldsatta nationalstater och svaga hushåll.

Optimisten

Optimisten medger att läget är bekymmersamt med globala handelsspänningar och stora budgetunderskott i USA, men bedömer samtidigt att problemen är av en övergående natur. En lösning närmar sig och risken för ett handelsdrivet inflations- och ränteuppställ är låg.

Dessutom kvarstår den digitala och teknologiska strukturomvandlingen av ekonomin. Prisjämförelser, automation och delningseko­nomin dämpar exempelvis effekterna av de cykliska inflations­tendenser som högre råvarupriser och en stark arbetsmarknad för med sig.

Optimisten ser i stället en snar räntetopp framför sig, inte minst i USA, där ränteturbulensen är som störst. Som så många gånger tidigare kommer det nuvarande utbrottsförsöket från den fallande räntetrenden (se graf) återigen visa sig vara falskt.

En mer mogen global ekonomi, höga sparkvoter i Asien och en snabbt åldrande befolkning ger nämligen starka stöd för obligations­marknaden. Efterfrågan på trygga statspapper kommer därför att fortsätta, något som hjälper till att hålla räntorna i schack.

Optimisten ser därför ingen fara på taket, utan räknar kallt med att ränteuppgången snart avtar för att sedan falla igen. Starka incitament finns dessutom för att hålla räntenivåerna i schack givet den rekordhöga skuldbörda som finns i världen.

Centralbankerna kommer därför finnas där och ge stöd likt i Japan, om utvecklingen nu mot förmodan går åt fel håll.