Bli medlem
Bli medlem

Du är här

2020-06-05

Så lyckas du som ginvesterare: "Intressanta möjligheter"

wysiwyg_image

Denna artikel framgår ur Aktiespararen nummer 5 2020

Svenska tillverkare håller sig på alla vis väl framme i ginboomen. Investeringsalternativen är få, men intressanta för den som investerar med hjärta och gom.

Det rullar en hantverksginboom över världen. Konsumtionen ökar, antalet destillerier och märken exploderar och snart har varannan vuxen i västvärlden ett eget sociala medier-konto ägnat åt någon form av drinkblandning. Sverige är inget undantag. Även här startar nya destillerier med täta mellanrum och under 2019 fanns uppemot hundra ginsorter från ett 40-tal oberoende svenska gintillverkare i Systembolagets sortiment. Majoriteten är småskaliga och be joriteten är småskaliga och bedrivs kanske som en sidoaffär till hotell, restaurang eller någonting annat med anknytning till dryckesindustrin, men här finns också en handfull tvättäkta pionjärer.

Rörelsekapitalsvänlig dryck

Varför händer det här just nu? Hur ser affären egentligen ut? Finns några svenska investeringsmöjligheter och vari består i sådana fall argumenten? 

Som allt som förefaller ske över en natt, har boomen för svenskt hantverksgin längre rötter än gemene man måhända inser. Det är rimligt att påstå att utvecklingen inleddes för knappt tio år sedan, när Jon Hillgren tillsammans med några släktingar och vänner grundade Sveriges första specialiserade gintillverkare, Hernö Gin, utanför Härnösand. Med ett startkapital på dryga miljonen och visionen att göra ”världens bästa gin” fick den tidigare bartendern, ambassad- och exportrådstjänstemannen en flygande start: under julhandeln 2012 slog försäljningen alla förväntningar och kapacitetstaket nåddes direkt. 

Till skillnad från till exempel den lagringsintensiva whiskyn, är gin en rörelsekapitalvänlig dryck att framställa. Det som destilleras i dag kan skeppas i morgon. Det gör det möjligt för den experimentellt orienterade att testa fram recept utan att behöva vänta på att drycken ska mogna fram under till exempel sju år på särskilt utvalda ekfat. För de stora volymproducenterna blir därmed skalfördelarna rejäla; anläggningar kan köras i treskift året om när efterfrågan tillåter. 

Tuff konkurrens

Den svenska marknaden för gin har länge dominerats av just volymtillverkare. Fattas bara annat, kan man tycka. Globala varumärken som Gibsons, Gordons och Gilbeys (som var Systembolagets toppsäljare under 2019 med en försäljning på omkring 200000 liter i helflaskor per tillverkare) är ju svåra att flytta på, inte minst som många stora varumärken har en historia som sträcker sig tillbaka till 1800-talets ursprungliga ginboom. Det enda svenska varumärke som kan konkurrera i den klassen är (förstås) Explorer gin. I det här segmentet handlar allt om priskonkurrens och volymtänkande. Med svenska alkoholskatter och moms, blir det inte mycket mer än någon tia kvar i marginal per butelj för tillverkarna. Med andra ord krävs någonting mer för den som vill konkurrera i liten skala utan att för den skull förlora pengar. 

Och det är här som ”indietillverkare” ändå kan göra sig gällande. Att dra i gång en tillverkning med tämligen knappa kapitalinsatser är fullt möjligt. Hernös satsning på en rejäl panna från början var snarast att betrakta som ”extra allt”. För den som har näsa och erfarenhet nog att ta fram en välprofilerad gin finns Systembolaget tillgängligt som rikstäckande distributör på mer eller mindre samma villkor som för jättarna. Att komma in i det så kallade ordinarie sortimentet är förstås avgörande, och här blir marknadsföringen viktig. Räcker efterfrågan, eller blir produkten begränsad till beställningssortimentet eller ”lokala varor”? 

Lättare att synas utåt

De sociala mediernas användbarhet för varumärkesbyggare har märkts väl för svenska pop- och designunder, så varför inte när det gäller gin? När väl en efterfrågan är väckt, går det att ta bra betalt för kvalitet. Ginentusiaster betalar utan att blinka literpriser på mer än tusen kronor för de finaste boutiqueginerna och därmed är inte bruttomarginalen något problem, milt uttryckt. 

För att komma ut bredare, i första hand på krogar och barer, i andra hand på exportmarknaderna krävs någonting ytterligare. I Hernös fall kom genombrottet redan året efter lanseringen, 2013 i och med tävlingen ”International Gin Masters” där den svenska nykomlingen vann flest medaljer av alla. 2014 utökades kapaciteten med ett nytt destilleri och tillväxten fortsatte. Efter två mindre nyemissioner och en försiktig utbyggnad omsätter Hernö i dag (2019) ca 25 miljoner kronor och tjänar på detta omkring 8 miljoner före skatt. 

Svenskproducerad gin svarade under fjolåret för 6 procent av Systembolagets försäljning och av detta levererade Hernö knappt hälften. Det relativt nystartade, södermalmsbaserade Stockholms Bränneri är näst störst på Systembolaget efter flera skickliga lanseringar, även om man ännu saknar Hernös 206 utmärkelser tunga troférum. 

Investeringsmöjligheter

Vilka investeringsmöjligheter finns då för den ginintresserade som vill ta del av boomen? 

Hernö är förstås ett givet exempel. Men i brist på notering hänvisas intresserade till den gråhandel som bedrivs i till exempel bolagets ägargrupp på Facebook. Värderingen? Sitt ned: vid senaste nyemissionen kostade en aktie 37,5 kronor, vilket översatt via bolagets 9,3 miljoner aktier ger en värdering på 350 miljoner kronor eller p/e 54. Ett noterat bolag med exponering mot gin är Mackmyra (börsvärde 151 miljoner kronor), vars tillverkning av gin påbörjades för några år sedan, sannolikt av skälen nämnda ovan. 

Under 2019 svarade ginförsäljning dock blott för 6 av de 90 miljonerna i omsättning, och på köpet kommer en relativt tung balansräkning. För den intresserade av destillerier i tidiga faser, gör Skånska Spritfabriken för närvarande en kapitalanskaffning via Fundedbyme, på värderingen 37 miljoner kronor. Bolaget omsätter 2019/20 ca 5 miljoner kronor enligt egna prognoser. 

Vari består uppsidan, undrar vän av ordning? Den enkla kalkylen stavas marknadsnotering eller uppköp. Hantverksginexplosionen har inte gått de stora jättarna förbi och på M&A-avdelningarna har maskinerierna gått varma sedan 2016, när Pernod-Ricard köpte Monkey 47 för vad som ryktas vara en halvmiljard. Det Londonbaserade Sipsmith köptes av japanska Suntory 2017 för liknande summor. PernodRicard gick därpå vidare och köpte upp italienska ginjätten Malfy. 

Den som är intresserad finner utan problem många ytterligare exempel på transaktioner av samma sort.

Författare Redaktionen

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.