Så ökar du avkastningen i ITP

Nyligen skrev företrädare för Sveriges Ingenjörer en debattartikel på DN med titeln ”Lyssna inte på bankernas skräckpropaganda om pension” där de går hårt åt banker och försäkringsbolag. Frågan handlar om att många banker och försäkringsbolag driver tesen att de allra flesta behöver spara extra till pensionen medan artikelförfattarna menar att de flesta klarar sig bra på sin tjänstepension och att banker och försäkringsbolag skrämmer upp folk i onödan för att kunna sälja dyra sparprodukter.

Sveriges Ingenjörer backar upp argumentationen med statistik från SCB som visar att 14% av 35-44 åringarna har svårt att få ekonomin att gå ihop medan motsvarande siffra för 65-74-åringar är 6%. Slutsatsen är att det är dumt att spara pengar under en period av livet där många har det tufft ekonomiskt för att använda dem under en period då man antagligen har bättre ekonomi.

I sin replik på DN Debatt skriver Skandia: ”Målet om 80 procent av lönen är varken påhittat eller illvilligt uttänkt. Tvärtom är det vad flera undersökningar genom åren visat att majoriteten vill ha.”

VAD INGENJÖREN SKA GÖRA I STÄLLET

I debattartikeln figurerar siffran 400 kronor per månad som ett exempel på vad en civilingenjör behöver pensionsspara privat varje månad för att nå upp till 80% av slutlönen. Det varken Skandia eller Sveriges Ingenjörer nämner är att samma ingenjör kan uppnå samma effekt på pensionen genom att göra rätt val i sin kollektivavtalade tjänstepension.

I de flesta kollektivavtal hamnar den som inte gör ett aktivt val i en traditionell försäkring. En traditionell försäkring är i grunden en blandfond som placerar i en kombination av aktier, räntor och ofta även en viss andel alternativa investeringar som onoterade bolag och fastigheter. Därutöver finns ofta något slags system där en del pengar sätts av till en buffert som sedan används för att begränsa förlusterna i nedgångar.

Problemet är att de traditionella försäkringarna inte är fullt ut investerade i aktiemarknaden och för ett så långsiktigt sparande är aktiemarknaden en pengamaskin.

En privatanställd tjänsteman, till exempel en ingenjör, med kollektivavtal som är född 1979 eller senare hamnar i pensionssystemet ITP1.

Räkneexempel: Vi räknar med att hen har en lön på 60 000 kronor, vilket är en normal lön för en civilingenjör, och arbetar i 30 år. Gör hen inget val hamnar hen med alla pengar i Alecta Optimal Pension som har en risknivå motsvarande ungefär 70% aktieexponering. Om hen i stället flyttar den halva av pengarna hen får flytta till en fond med 100% aktier blir den totala aktieexponeringen i stället 85%. Det låter kanske inte som en enorm skillnad, men om vi räknar med att aktiemarknaden avkastar 6% per år medan räntemarknaden avkastar 1% per år ger det lika stor effekt på pensionen som att pensionsspara 400 kronor extra i månaden*.

Civilingenjören i vårt räkneexempel kan alltså välja mellan att spara 400 kronor i månaden varje månad i 30 år eller att en gång för alla logga in på en webbsida och göra rätt val.

AKTIEMARKNADEN BÄST PÅ LÅNG SIKT

För kortsiktigt sparande kan man invända att högre exponering mot aktiemarknaden ger högre risk. För långsiktigt sparande är det fortfarande sant att de kortsiktiga svängningarna blir större, men den långsiktiga risken blir knappast större. Vi kan mycket väl få nya perioder av hög inflation som äter upp värdet av de “säkra” ränteplaceringar medan aktiemarknaden över långa tidsperioder i modern tid alltid har gått upp.

Slutsatsen är att en 63-åring vinner viss trygghet på att ligga kvar i icke-valsalternativet medan det enda en 35-åring vinner är en falsk trygghet av att de kortsiktiga svängningarna blir mindre.

MER ATT TJÄNA I ANDRA KOLLEKTIVAVTAL

Vårt exempel rör en ingenjör med ITP1, men de flesta svenskar har andra kollektivavtal med liknande traditionella försäkringar som icke-val. I de flesta avtal är det dessutom en traditionell försäkring med lägre andel aktier än i ITP. ITP1 har dessutom en begränsning på att 50% av pengarna måste ligga i traditionell försäkring vilket flera stora kollektivavtal saknar. Slutsatsen är att de flesta med samma lön som i vårt exempel kan tjäna ännu mer på att göra rätt val.

Lönen spelar dock stor roll. I kollektivavtalen får man en betydligt större andel av lönen avsatt till pension som höginkomsttagare. Någon som inte når upp till systemets brytpunkt, som ligger strax under brytpunkten för statlig skatt, kommer därför att tjäna klart mindre än i vårt exempel. Någon med ännu högre lön kommer däremot att få en ännu större procentuell effekt. Även för låg- och medelinkomsttagare är effekten dock stor i förhållande till den lilla arbetsinsatsen.

FACKET FÖRHINDRAR STÖRRE VINST

Värt att notera är också att om det inte hade funnits en begränsning i ITP1 som gör att minst 50% av pengarna måste ligga i traditionell försäkring så hade förändringen motsvarat ett månadssparande på 800kronor per månad i 30 år.

Argumenten både för att de som inte väljer hamnar helt i traditionell försäkring och att alla tvingas vara kvar där med minst hälften av pengarna är att folk blir oroliga och upprörda när börsen går ner om de förlorar för mycket pengar.

En fråga man kan ställa sig är om facket bara ska lägga sig platt för den oron eller ta sig an den pedagogiska uppgiften att förklara varför högre aktieexponering nästan säkert ger en bättre pension i längden. Man kan också fråga sig om det är rimligt att de som har en bra förståelse för hur aktiemarknaden fungerar ska förhindras att göra det som de flesta experter skulle säga är ett bättre val på grund av andras oro.

* Vi har räknat med standardavsättning till pensionen som är 4,5% för stora delar av lönen och 30% över en brytpunkt. Vi har räknat med dagens ISK-skatt, att skatten på tjänstepensionen är hälften av ISK-skatt, att skatten när man tar ut pension är 30% och att det privata månadssparande placeras i 100% aktier. Vi har också räknat med att civilingenjören i fråga har annat ISK-sparande på det skattefria beloppet.