Thedéens rävsax: Kronan eller hushållen

Under 2022 var den svenska kronan (SEK) historiskt lågt värderad relativt flera andra valutor, såsom den amerikanska dollarn och euron. Sedan dess har kronan återvunnit en viss terräng, men ännu är det långt kvar tills de historiska nivåerna är nådda.

Den nya riksbankschefen, Erik Thedéen, har explicit sagt att den svaga svenska kronan är ett bekymmer, men att dels stärka dess värde, dels samtidigt undvika att krossa de högt belånade hushållen är en uppgift värdig sin Alexander.

Sverige på export

Sverige är ett exportberoende land, då vi är en liten ekonomi, och således har en relativt svag svensk krona gynnat de svenska exportbolagen såsom Volvo, Atlas Copco och Sandvik. Utländska kunder har kunnat köpa produkter och tjänster av alla svenska bolag och med det fått en liten valutarabatt. Sagt med andra ord: det har varit billigare att köpa från svenska bolag än att köpa från bolag på den egna, eller andra, geografiska marknaden. Proceduren har även gynnat de svenska bolagen, som får betalt i en annan, starkare valuta – inte sällan den amerikanska dollarn. Självklart har också de svenska bolagens kvalitativa produkter spelat en viktig roll.

Valutan är således en stark faktor till att Sverige har flera, fina konkurrenskraftiga bolag med ledande positioner inom sina sektorer. Om Riksbanken fortsätta att höja styrräntan är sannolikheten stor att den svenska kronan stärks, vilket kommer att slå mot de exportberoende bolagens marginaler och därmed vinster. I ett dystopiskt, mer långsiktigt scenario kan det leda till försämrad konkurrenskraft, vilket leder till färre kundbeställningar och därmed mindre produktion. Lägre efterfrågan och mindre produktion kommer tyvärr leda till uppsägningar. Uppsägningar leder i sin tur till en svagare konsument och att den negativa spiralens riskerar att bita sig fast.

Familjen Svensson

De svenska hushållen har blivit mer och mer skuldsatta de senaste decennierna. Förvisso gäller det även andra länder, men inte till samma grad. Ursprunget kan skönjas i hur världens räntor successivt minskat och detta med förnyad kraft efter finanskrisen 2008 i allmänhet, men vid mitten av det 2000-talets andra decennium i synnerhet då minusräntor infördes.

Enligt statistik från SCB uppgår de svenska skulderna till 427 000 kronor per person och relativt den disponibla inkomsten är skuldsättningsgraden kring 200 procent. Det enda land i Europa som har en högre skuldkvot är Danmark. I Sverige är det främst bostadslån, som i takt med lägre räntor och dyrare bostadspriser, som har ökat, men nu syns även en ökning inom konsumentlån.

Beträffande bostadslånen sticker Sverige ut relativt många andra länder. Medan det på såväl kontinenten som i USA är mer vanligt att bostadsköpare binder sina bostadslån över en längre tid, är det mest vanliga i Sverige att ha lånet mot en rörlig ränta, eller en blandning där en viss del är bunden. Detta gör att räntehöjningarna slår hårt och snabbt mot låntagarna. Detsamma står ej att finna till exempel USA, där det är mer vanligt att låntagaren binder sitt bostadslån till en fast ränta med en bindningstid om 30 år.

Snabba och kraftiga räntehöjningar gör att bostadsägarna får allt svårare att betala sina ökande kostnader och det minskar även deras konsumtionskraft. Flera tvingas till att sälja sin bostad, inte sällan till ett lägre pris än vad de själva köpte för. Allt annat lika blir räntesmällen hård mot svensken.

Importen påverkar negativt

Exportberoende land som har en förtjänst av en relativt och till viss grad svag kronkurs samt skuldsatta bostadsägare som pressas de stigande räntekostnaderna. Det är inte så mycket att de stiger, utan med farten och kraften. Det är som att gå från noll till hundra utan att några mellanlandningar.

Som om ovan inte vore nog importerar vi mycket inflation. Likt fallet är med de svenska bolagen och hur de är vinnare på en förtjänstfull kronkurs vid export, är de och alla svenska invånare förlorare av en dyrare import. Som vi har sett under den senaste rapportfloden är det inte så sällan slutkunden som står för notan, då bolagen skjuter vidare sina ökade kostnader.

Thedéens gordiska knut

Det är sannerligen inte en tacksam uppgift som Riksbanken och Thedéen tillhandahållits. Som ett litet land är Sverige beroende av andra, mer viktiga marknader och centralbanker och att inte hålla jämna steg med dem leder till en allt svagare kronkurs. Emellertid är utgångspositionen för amerikanska FED och europeiska ECB en annan. När FED och ECB höjer ”tvingas” Thedéen mer eller mindre att följa efter. Nackdelen med detta är att de svenska bostadsägarna och låntagarna blir hårt drabbade.

Höj och riskera att den svenska inhemska ekonomin går ned i en djup recension och kris. Höj inte och den svenska kronan tappar mer värde, vilket i långa loppet leder till att svensken i ett internationellt perspektiv blir fattigare och fattigare. Som lök på laxen kommer också hur Riksbanken ska agera när näst globala lågkonjunktur kommer, om man redan på förhand har en låg ränta. Hur denna gordiska knut skall lösas återstår att se, men kanske kommer det behövas ett Alexanderhugg?