Europas investmentbolag vaknar till liv

Svenska investmentbolag har under de senaste decennierna genomgått en anmärkningsvärd förvandling. Från att historiskt ha handlats till höga substansrabatter är det i dag inte ovanligt att marknaden värderar dem till dess substansvärde och i vissa fall även premie. På den europeiska kontinenten syns däremot inte samma utveckling.

FRÅN SKEPSIS TILL TILLFÖRSIKT

Den svenska börsen intar en särställning när det gäller investmentbolag. Investor, Industrivärden, Spiltan, Latour med flera betraktas i dag av många som långsiktiga kvalitetsplaceringar. Så har det emellertid inte alltid sett ut. Under stora delar av 1980–1990-talen betraktades investmentbolagen som relativt trögrörliga konglomerat och oinspirerande konstruktioner, vilket bidrog till att aktierna ofta handlades långt under sina substansvärden.

Därtill var transparensen generellt lägre än i dag samtidigt som återköp, kapitalallokering och andra aktieägarvänliga initiativ inte stod lika högt på agendan som i dag.

FINANSKRISEN – VÄNDPUNKT

Efter finanskrisen började synen på sektorn gradvis skifta från att se investmentbolagen som slutna maktbolag till effektiva kapitalallokerare. Bolagen hade nu under en lång tid visat att de kunde skapa betydande värden och därmed flyttades investerarnas fokus från rabatterna till avkastningen.

Parallellt ökade intresset för aktiemarknaden i stort. Digitala plattformar från till exempel Avanza och Nordnet gjorde handeln mer tillgänglig och sparare fick upp ögonen för bolag med starka ägare, lång historik och dokumenterad förmåga att skapa värde. Kombinationen av stigande substansvärden och ökat förtroende ledde till att rabatterna krympte för att i vissa fall övergå till premier.

INTE SAMMA MÖNSTER PÅ KONTINENTEN

Samma utveckling har inte skett på kontinenten, franska Wendel är ett tydligt exempel. Historiken sträcker sig tillbaka ända till 1704, innehaven är en blandning av noterade och onoterade innehav och substansvärdet har fortsatt att ligga klart över aktiekursen. Vid halvårsskiftet uppgick substansvärdet till 158,9 euro per aktie, medan aktien handlas till 86 euro, motsvarande en substansrabatt om hela 45%.

Så här har det sett ut i flera decennier och inte ens under 2021 lyckades bolaget förmå marknaden att åtminstone handla aktien till sin substans. Mönstret återkommer även i till exempel belgiska Groupe Bruxelles Lambert och Sofina, där nuvarande substansrabatt uppgår till 23% respektive 21%.

Förklaringarna till varför är flera. Intresset för aktie- och fondsparande är generellt lägre än i Sverige, samtidigt som många europeiska investmentbolag inte har uppvisat samma uthålliga substanstillväxt eller varit lika tydliga i sin kapitalallokering. Därutöver har de ofta varit mindre aktieägarvänliga och haft svårare att kommunicera sina styrkor till marknaden.

NYA VINDAR BLÅSER

Även om historik är en viktig faktor när man analyserar bolag, är det på de framtida utsikterna som vi tar investeringsbeslut. De senaste åren har flera europeiska investmentbolag gjort krafttag för att minska substansrabatten. Till exempel har både Wendel och GBL ökat utdelningarna kraftigt, infört och utökat omfattande återköpsprogram och blivit mer fokuserade på kapitalallokering.

Vad som även kan tala för de europeiska investmentbolagen är EU:s intensifierade arbete med att styra om hushållens sparande från bankkonton till kapitalmarknaderna. Kärnan i detta är dels Retail Investment Strategy (RIS) från 2023, som syftar till att öka småspararnas deltagande genom bättre skydd, lägre avgifter och mer transparens, dels den bredare Savings and Investments Union (SIU) som lanserades 2025. Sistnämnda ska på systemnivå koppla ihop Europas stora privata sparande med företagens kapitalbehov och därmed stimulera tillväxt, innovation och investeringar.

Därtill tittar EU även på nationella framgångsmodeller, såsom det svenska investeringssparkontot (ISK), för att utforma enklare och mer skatteeffektiva sparformer. Ambitionen är inte ett enhetligt “EU ISK”, utan mer att etablera ramverk och incitament som gör det attraktivt för medlemsländer att införa liknande lösningar. Förslag i denna riktning väntas successivt konkretiseras under innestående år samt 2027.

Övergripande allt detta är EU:s skärpta fokus på att bli mer självständigt, med allt från subventioner via tullar och tariffer till gemensamma satsningar. En av dessa är Global Gateway, som syftar till att mobilisera 300 miljarder euro fram till 2027 för infrastruktur inom digitalisering, energi och transport i partnerländer.

MINSKADE RABATTER I SIKTE

Europeiska investmentbolag står just nu inför ett vägskäl. Med fortsatt förbättrad kapitalallokering, ökad transparensen och uthållig substanstillväxt kan rabatterna minska. I synnerhet om man får draghjälp av att Europas kapitalmarknader utvecklas i den riktning som EU eftersträvar. Ännu kvarstår mycket arbete, men för första gången på länge finns det skäl att ifrågasätta om marknadens skepsis mot de europeiska investmentbolagen fortfarande är fullt motiverad.