Vem bestämmer i Kinnevik?
Tänk – träden som blev de här stockarna växte förmodligen på 1400-talet, säger Johan Klingspor och slår ut med handen mot det stora boningshuset på godset Biby gård. Ena kortsidan håller på att renoveras och den röda träfasaden som dolt de grånande, tjocka balkarna därunder har tillfälligt plockats bort.
Godset har bland annat tillhört ätterna Stiernsköld och Sparre. Kinnevikarvingen Johan Klingspor – som nu stövlar omkring på uppfarten i blårutig skjorta och slitna khakibyxor – kom in i bilden ganska sent. Först 2013 köpte han gården med tillhörande jordbruksmark, skog och jaktmarker på totalt 1 200 hektar.
Förutom herrgårdsbyggnaden finns här ett antal flyglar, ekonomibyggnader och torp. Biby är stort med många mått mätt – men litet i jämförelse med det närliggande slottet Stora Sundby som ägts av familjen Klingspor sedan 1888. Stora Sundby är gigantiskt – 4 000 kvadratmeter slottsyta och 3 700 hektar mark. Sagoslottet med riddarsal, tinnar, torn och slottspark skulle platsa i vilken riddarroman som helst.
På Stora Sundby bodde Johan Klingspor, som idag är 69 år, tillsammans med fru, sex barn och ett par hundar fram till 2013 då och han gav bort slottet till en av sönerna.
Gav bort?
”Ja?”
Vad säger dina andra barn om det?
”De har väl blivit kompenserade”, säger Johan Klingspor och drar handen genom ett grått hårsvall.
Nu har vi vandrat genom herrgårdsbyggnadens salong, passerat matsalen och står i ett kök med breda golvtiljor och stadigt köksbord. Klockan har passerat lunch och Johan Klingspor brer en macka när han inte pratar i mobilen. Ett köksfönster vetter mot en enorm ekonomibyggnad med rader av solpaneler på taket.
”Vi har investerat i en så pass stor solpanelsanläggning att vi ska kunna sälja halva produktionen. Den här månaden har vi producerat 26 000 kWh.”
Solpanelsanläggningen är en relativt ny investering som gör godset billigare att drifta. Men släktens slott och herresäten – genom århundradena har 63 herrgårdar, säterier och slott varit i familjens ägo – har alltid krävt stora investeringar och underhåll. Möjligen är det en delförklaring till att Klingspors ägarandel i investmentbolaget Kinnevik krympte genom åren i relation till Stenbecks.
”Historien berättar att varje gång det var nyemission så tycks Stenbeck ha fått lite fler aktier än övriga. Jag tror det kan vara så att Klingspors och kanske även von Horns ibland prioriterade sina gårdar framför emissionerna”, spekulerar Johan Klingspor.
Stöttande Jan Stenbeck
När Kinnevik bildades 1936 var det Klingspors och von Horns tillgångar som utgjorde grunden. Advokaten Hugo Stenbeck Sr. fick vara med på ett hörn tack vare att han fungerat som en mycket värdefull rådgivare. Den ryktas exempelvis att Hugo Stenbeck Sr. – som hade inblick i Ivar Kreugers affärer – rått medlemmar i släkten Klingspor att sälja ”Kreugerpapper” innan kraschen. Stenbeck anlitades också som rådgivare när släkten Klingspor sålde Mellersta Sveriges Sockerfabrik AB. Likviden användes i Kinnevik till investeringar i lantbruksföretag och till att köpa aktier i skogsföretaget Korsnäs.
Under åren som följde ska Hugo Stenbeck också ha belånat sig för att köpa in sig i företagsgruppen.
”Med tiden blev Stenbeckfamiljen mer inflytelserik. Men det var ju egentligen först med Janne Stenbeck som det började hända saker på riktigt”, säger Johan Klingspor.
Den eran inleddes med en uppslitande maktkamp mellan Jan Stenbeck och hans två systrar – Margaretha af Ugglas och Elisabeth Silfverstolpe som båda ville dela på arvet och sälja sina andelar.
Jan Stenbeck utarbetade en plan som gick ut på att manövrera ut systrarna genom att låta ett mindre bolag i sfären, Fagersta, förvärva Kinnevik. Men för att lyckas med det behövde han stöd av andra storägare.
”Jag var i 30-årsåldern. Min pappa – som inbillade sig att jag kunde sådana här saker – tog med mig till mötena med Jan som någon slags rådgivare. Jag fick ett väldigt gott intryck av honom. Han var energisk, vältalig och charmerande. Och jag rådde pappa att lyssna på Jan – min uppfattning var att det skulle vara det bästa för oss på lång sikt.”
Även von Horn och Stenbeckssyskonens mamma Märtha ställde sig bakom Jan som gick segrande ur maktkampen.
”Ingen vet var företaget hade varit idag om Janne inte hade lyckats”, säger Kinnevik-arvtagaren medan han delar ett stort wienerbröd i två bitar.
NU SITTER VI I ”röda salongen”. Johan Klingspor pratar mellan stora tuggor. Förmiddagen har varit hektisk. Flera av gårdens gamla arbetarbostäder håller på att renoveras för långtidsuthyrning. Planen är att Biby gård ska bli lönsam. Godset får inga bidrag och Klingspor menar att enda sättet att hålla det vid liv är att få det att gå runt ekonomiskt. Därför har också den vackra gamla smedjan från 1850-talet renoverats.
Numera hyrs den ut som festlokal eller som semesterboende med självhushåll. Biby Gård säljer också jakt. Här erbjuds allt från klövvilt till and och fasan. På Bibys webbplats finns en bild av Johan Klingspor med ett gevär över axeln och en skjuten fågel i handen.
”Jag gillar fågeljakt bäst – och att jaga i bergen. Häftigaste upplevelsen var kanske på Nya Zeeland. Vi jagade tahr (en sorts bergsget) på 3 000 meters höjd. Det var brant så in i helvete.”
Även Stora Sundby erbjuder jakt. Där har bland andra kungen jagat. Kanske besöker kungen också Biby Gård en vacker dag. Johan Klingspor och kungen är ju trots allt gamla jaktkamrater. ”Jag satt länge i direktionen, som det heter. Det är styrelsen för kungens jaktklubb. Det är en liten klubb med få medlemmar och en aktiv ordförande.”
Och ordföranden är?
”Kungen.”
Vill ha tillbaka utdelning
Som ovan nämnts beräknas 63 herrgårdar, säterier och slott ha varit i släktens ägo genom tiderna. I dag finns bara ett fåtal kvar – däribland Stora Sundby, Hällekis som ägs av Johan Klingspors syssling och Kinneviks före detta styrelseledamot Wilhelm Klingspor, Öströö slott i Varbergs kommun, Grönlund i Boxholms kommun och Hista säteri norr om Mariefred.
En inte alltför långsökt gissning är att en hel del utdelningsmiljoner från Kinnevik har plöjts ned i dessa egendomar. Johan Klingspor äger själv 751 000 A-aktier i investmentbolaget till ett värde av 125 miljoner kronor enligt Holdings. Historiskt har Kinnevik delat ut en jämn ström kontanter men för knappt fyra år sedan ändrades utdelningspolicyn. Bolaget beslutade att upphöra med ordinarie kontantutdelningar för att i stället betala ut överskottskapital som genereras från investeringsverksamheten i form av extra utdelningar.
Samtidigt har Kinnevik delat ut aktier i intresseföretag till aktieägarna. Hösten 2019 rörde det sig om 37,2% av aktierna i Millicom. Baserat på stängningskursen i mitten på september beräknades värdeöverföringen till 19 miljarder kronor. Kinneviks styrelse – i vilken Johan Klingspors syssling Wilhelm Klingspor satt till och med maj 2021 – föreslog en extra bolagsstämma för att utdelningen skulle hinna verkställas innan årsskiftet. 2021 var det dags för utdelning av aktierna i Zalando. I februari det året meddelade styrelsen att man föreslog utskiftning av innehavet som motsvarade 21% av antalet utestående aktier i näthandelsbolaget. Johan Klingspor är kritisk till båda dessa utdelningar – eller snarare sättet de gjordes på.
En privatperson som äger aktier via aktie- eller fonddepå måste normalt sett skatta 30% på utdelningar. Det gäller inte när dotterbolag delas ut, men det gäller vid utskiftning av aktier i ett intressebolag. När det gäller Millicom delades aktierna ut strax innan årsskiftet vilket gjorde att privatpersoner – som måste deklarera utdelningar samma år som de sker och som ville kvitta vinst mot förluster – fick mycket kort tid på sig att göra det.
”Stora aktieägare som företag, stiftelser eller AP-fonder träffas inte av den här problematiken. Men privatpersoner gör det. Jag tycker man borde värna mer om de privata aktieägarna.” Konsekvensen av Zalando-utdelningen blev samtidigt ”direkt katastrofal”, enligt Klingspor.
NÄR ZALANDOAKTIEN DELADES ut i maj 2021 handlades den runt 85 euro. I juli började aktien backa och fortsatte nedåt till september 2022 då den bottnade runt 20 euro. Nu handlas aktien till 38 euro. Utdelningen ska beskattas det år då den skatteskyldiga kan disponera över utdelningen. Men deklarationen görs på våren året därefter och skatten ska inte betalas in förrän ännu senare.
”Den bisarra konsekvensen blev att den privatperson som valde att betala skatten på de utdelade Zalandoaktierna så sent som möjligt – genom att sälja Zalandoaktier vid tidpunkten för skatteinbetalningen – knappt fick någonting kvar av utdelningen”, säger Johan Klingspor.
”Jag tycker att Kinnevik kunde ha agerat annorlunda. Man kunde ha placerat Zalandoaktierna i ett bolag och delat ut bolaget. Man kunde också ha sålt hela innehavet. Rimligtvis borde det ha funnits intresse bland investerare för en sådan post. Och tänk dig vad intresserade investerare måste ha gnuggat händerna när Kinnevik gjorde som de gjorde. För det skapade naturligtvis ett säljtryck.”
Inför årets stämma är styrelsens förslag återigen noll kronor i ordinarie utdelning. Detta trots en stor försäljning av Tele 2-aktier för cirka 6 miljarder kronor under föregående år och en nettokassa på i runda slängar cirka 10 miljarder vid årsskiftet.
”Många aktieägare – inte bara jag – föredrar ett jämnt flöde. Nu sitter Kinnevik med en stor nettokassa. Andra investmentbolag hade delat ut pengar i det läget”, säger Johan Klingspor som nu vill ha tillbaka den ordinarie kontantutdelningen. Han får stöd av brodern Fredrik och systern Maria Klingspor. Men sysslingarna – Amelie, Marie och Wilhelm Klingspor med totalt 6,1% av rösterna i Kinnevik – håller inte med.
”Ja, där har vi i dagsläget skilda uppfattningar”, har Wilhelm Klingspor sagt till Aktiespararen i samband med en tidigare intervju.
WILHELM KLINGSPOR SATT själv i Kinneviks styrelse när den tog beslut om den nya utdelningspolicyn. Marie Klingspor satt – och sitter fortfarande – i valberedningen.
”Nu är det så att strategin är omlagd, och med den en ny utdelningspolicy, vilket innebär att endast extra utdelningar ska kunna ges, då bolaget har överskottskapital”, säger Wilhelm Klingspor.
Trots oenighet rörande utdelningspolicyn pågår ingen inflammerad tvist inom grundarfamiljen. Det hävdar både Johan och Wilhelm som pratar om en ”utbredd samsyn” vad gäller den övergripande strategin som i korthet handlar om att öka andelen ”yngre, disruptiva, teknikfokuserade” och onoterade bolag i portföljen.
”Kinnevik tänker sig att det är en nisch är man kan få väldigt bra utväxling på det kapital och kunskap man sätter in. De ska hitta de här bolagen som har kommit en bit på väg men som behöver struktur och hjälp med ledning och styrning. Det är svårt att få en lika stor utväxling på ett stort etablerat bolag”, säger Johan Klingspor.
Enligt Wilhelm Klingspor bär den nya strategin största ägaren Cristina Stenbecks stämpel.
”Kinnevik har alltid vågat utmana och investera i nya modeller, och det är en strategi som är väl förankrad med de stora aktieägarna. Att satsa på unga tillväxtbolag är ingen nyhet, investeringarna i bland annat Zalando och Avito gjordes redan för cirka 15 år sedan med ett starkt stöd av styrelsen där Cristina Stenbeck var ordförande och även jag medlem.”
Men Cristina lämnade ordförandeposten 2016, styrelsen 2019 och valberedningen 2021. Nyligen avslöjade SvD att hon dessutom lämnat landet och flyttat till Storbritannien vilket lett till att debatten om huruvida Stenbeck abdikerat från Kinnevik fått nytt bränsle. Wilhelm Klingspor menar att det är felaktigt att tro att Cristina Stenbeck inte längre är engagerad. Han pekar på att det är via hennes nätverk som de flesta styrelseledamöterna har rekryterats. Men hans syssling håller inte med.
”Känslan är att Stenbecks har lämnat Kinnevik. De har kvar sitt ägande, men är man en så stor spelare som Cristina är, så tycker jag att man bör ha en aktiv roll. Jag tycker valberedningen hade varit en bra plattform för henne. Eller så får hon officiellt peka ut en eller flera styrelseledamöter som sitter där på hennes mandat.”
Skulle det göra någon egentlig skillnad? Det sägs att majoriteten av ledamöterna sitter i styrelsen tack vare Cristina Stenbeck.
”Ja, men vem eller vilka som är hennes man eller kvinna i styrelsen är definitivt inte uttalat. Risken som jag ser det med att största ägaren inte har en officiell maktplattform är att Kinnevik blir ett tjänstemannastyrt bolag.”
SAMTIDIGT SOM AVSTÅNDET mellan Cristina Stenbeck och Kinnevik ser ut att ha vidgats, har arvtagerskan gjort investeringar vid sidan av investmentbolaget i bolag som Spotify, Northvolt, Mantle och H2 Green Steel. Aktiespararnas vd Joacim Olsson tycker inte det är helt oproblematiskt:
”Är det så att Kinneviks styrelse och Cristina Stenbeck i vissa situationer konkurrerar om att få investera i ett enskilt spännande framtidsbolag eller inte? Då börjar det bli kladdigt och konstigt.”
Men att Cristina Stenbeck investerar privat tycker inte Johan Klingspor är ett problem. Men om Cristina hittar ett lovande investeringscase – föredrar du då inte att investeringen sker via Kinnevik?
”Hon är en stor ägare, och som stor ägare ska hon se till att Kinnevik sköts på ett bra sätt – att ledning och styrelse fungerar. Men en huvudägare kläcker inte nödvändigtvis idéerna. Det operativa – urvalet av enskilda affärsobjekt – är inte hennes viktigaste uppgift.”
Ser pappa Jan i Christina
Johan Klingspor, som suttit tillsammans med Cristina Stenbeck i Kinnevikbolaget Inviks styrelse, ser mycket av pappa Jan Stenbeck i henne.
”Hon har ärvt många av Jans absolut bästa sidor. Den här entreprenörsandan, och oräddheten. Precis som Jan är hon inte rädd för att förändra.”
Han drar sig till minnes ett styrelsemöte – eller om det var en konferens – som hölls på hotell Gyllene Uttern vid Vätterns strand. Det var på 80-talet. Johan var i 30-årsåldern och satt i styrelsen för Kinneviks jordbruksföretag MSLA.
”Det var ett gäng äldre farbröder som satt runt kaffebordet på kvällen. Och så berättar Jan om sin vision. Kinnevik ska skicka upp en raket. Varför ska Kinnevik göra det, undrade farbröderna. Jo, för då kunde man sända tv per satellit från London och runda det svenska monopolet. Vem ska finansiera det, undrade farbröderna vidare. Ja, det ska Korsnäs göra, förklarade Jan. Det var naturligtvis TV3 han pratade om. Det var mäktigt att se hur de här äldre gentlemännen – för det var ju nästan bara äldre herrar på den tiden – faktiskt nappade på idén”, säger Johan Klingspor och tillägger efter en tankepaus:
”Och så kommer Cristina med sina idéer om var framtiden finns och ändrar helt riktning igen.”
Hade inte gjort det bättre
Man kan tänka sig att om det finns tre grundarfamiljer – och en familj drar ifrån och blir helt dominerande – så borde det utgöra en grogrund för konflikter och maktkamp.
Men enligt medieuppgifter har familjerna Klingspor och von Horn alltid ställt sig bakom såväl Jan som Cristina Stenbeck.
”Familjen Klingspor har ingenting att klaga på. Vi går inte och tror att vi hade gjort det här bättre. Det tror inte jag.”