Ett hemskt halvår

FTSE Globalindex fick en ordentlig snyting under det första halvåret 2022. Med ett ras på 20 procent sorterar sig halvåret som nummer fyra sedan IT-kraschen år 2000. Det tredje sämsta halvåret nåddes på botten av pandemikraschen den 20 mars 2020, med en nedgång på 24 procent, medan IT-kraschen, konstigt nog bara gav 26 procent som värst på ett halvår, trots att nedgången blev väldigt långvarig och varade från mars år 2000 till oktober 2002.

Finanskraschen toppar
Den överlägset mest dramatiska perioden i globalindex är dock finanskraschen, som den 20 november 2008 hade rasat exakt 50 procent på ett halvår. Alla som minns kraschen i Lehman Brothers, minns att den var dramatiskt, men det överraskade i alla fall mig, att den var så mycket mer dramatisk än IT-bubblan. Troligen beror det på att jag jobbar i huvudsak med Stockholmsbörsen och där var IT-kraschen, till följd av kollapsen i Ericsson, mer dramatisk än finanskraschen. De svenska bankerna klarade sig då relativt sett bra.

Räddningsplanka
Det senaste halvåret levererar egentligen bara en räddningsplanka – oljeindustrin. Här har bolagen klarat en avkastning på 25 procent och det är naturligtvis det stigande oljepriset som skickat upp aktierna. Även tobakssektorn levererade en positiv avkastning på 5 procent, samtidigt som flygplanstillverkarna kom trea och klarade 1 procent. Övriga 29 sektorer låg stabilt parkerade på minus.

Pandemiprofil
Sämst utvecklades mediasektorn med ett fall på 44 procent (ökad konkurrens kring tittarna om streamintjänster), generell detaljhandel på 40 (konkurrens från internethandel) och elektronikindustrin med en utförslöpa på 32 procent (ständiga leveransproblem). Även IT hade ett tufft halvår, med programvara som också föll 32 procent och hårdvara på plats åtta med minus 30 procent. Det visar att halvårets ras också har ett stänk av pandemiprofil. IT-sektorn var ju vinnare under pandemin, men det skyddsnätet har nu helt försvunnit.

Minst dåligt
Den placerare som klarat sig minst dåligt har generellt legat i sektorer som är konsumentorienterade och därmed normalt konjunkturstabila. Följaktligen landar läkemedel på bara minus 3 procent, hälsovårdsmateriel på minus 5, livsmedelstillverkning på minus 8 och livsmedelsförsäljning på minus 10. Pandemins verkliga vinnarsektor, alternativ energi (sol och vindkraft), låg detta halvår ungefär som index på minus 21 procent, vilket i alla fall är bättre än 2021, då sektorn klappade ihop helt (efter att visserligen gått upp 140 procent under pandemiåret 2020).

Och räntan?
Men räntan, då - första halvårets stora skräckscenario? Oftast framhålls att sektorer med vinster väldigt långt fram i tiden, alltså traditionellt högvärderade sektorer (höga p/e-tal) skulle vara förlorare. Därför pekar många på IT-sektorn. Det är inte alls min bild. Flera av IT-bolagen är visserligen högt värderade efter optimismen i spåren av pandemin, men i grunden är det traditionella kassamaskiner, med extremt starka marknadspositioner, som Microsoft och Alphabet/Google. De borde klara räntehöjningar bättre än de flesta andra.

Stjärnfall
Ytterligare en stjärna som föll till marken efter pandemin är elbilstillverkaren Tesla. Detta unika företag, med sin unika huvudägare steg tio (!) gånger ursprungsnivån från pandemins botten i mars 2020, till början av november 2021. Därefter har kursen nästan halverats, men så sent som i april 2022 var den ännu en gång nära tidigare toppnivåer. På tre månader har dock kursen rasat dramatiskt, vilken emellertid även gäller snittet för de globala bilföretagen. Produktionsproblem och trånga sektorer har plågat hela sektorn.

Men fastigheter, då..?
Räntans effekt borde dock gå att avläsa i den globala fastighetssektorn, men med minus 19 procent Håller sektorn en plats i mittfältet, nära globalindex. Det är helt annorlunda än på Stockholmsbörsen, där fastighetssektorn är den glasklara förloraren med nästan en halvering i Carnegies fastighetsindex under 2022. Jag skulle dock påstå att den svenska fastighetssektorn är unik i ett globalt perspektiv. Den har i tio år slagit index med ett par procent per år tack vare att Riksbanken varit en av världens mest ränteaggressiva. Detta har gynnat fastighetssektorn, där transaktionsaktiviteten varit hög och de externa värderingarna skjutit i höjden. Till detta finns det dock anledning att återvända till i en senare artikel.

Övervärdering borta
Och framtiden? Den är svårare att spå än tidigare. Använder vi värderingen av amerikanska S&P index som ett riktvärde för den globala värderingen, kan konstateras att den tydliga övervärdering som funnits sedan pandemin, nu smält ihop. P/e-talet påminner nu om historiken, vilket även gäller för den viktiga tioåriga statsobligationsräntan i USA. Därmed skulle värderingen vara i balans.

Storhandla?
Min entusiasm för att storhandla aktier är dock dämpad. Ju sämre börsen utvecklas, desto större fokus får placerare på kursfallsrisken, vilket i sin tur håller tillbaka kursuppgångar. Eftersom den faktor som nu helt fått grepp om placerarna, alltså inflationen, inte visar några tendenser på att förbättras, samtidigt som centralbankerna ligger långt efter i räntehöjningar, inte minst ECB som ännu inte ens petat på någon av sina styrräntor, måste det nog bli ”billigt” innan det återigen kan bli dyrt.

Envis
Eftersom jag (dumt nog) hållit mig borta från börsen sedan sommaren 2020, måste globalindex ner ytterligare tio procent innan den strategin gått jämnt ut. Nu sitter jag visserligen inte med det som riktmärke, eftersom bolagsvinsterna utvecklats långt mycket bättre än vad jag trodde då. Däremot är jag människa och i behov av bekräftelse på att jag inte är en idiot. Följaktligen väntar jag envist ytterligare ett tag till, så att jag kan få ut som mycket som möjligt av den nuvarande turbulensen. Att ”få rätt” är den största av alla drivkrafter för en analytiker. Tyvärr.