Analytikern: ”Byggjätten är billig – köp aktien”

Denna analys framgår ur Aktiespararen nummer 6–7 2018.

Fredrik Lundbergs tålamod med Skanska tryter. Ledningen måste vända utvecklingen snabbt. En separatnotering av en eller flera delar av Skanska skulle vara positivt för aktieägarna.

Skanska har haft det förtvivlat svårt att få ordning på riskerna i sin stora och vidsträckta byggverksamhet som spänner över de nordiska länderna ner till Centraleuropa samt Storbritannien och hela vägen till Nordamerika.

Stora nedskrivnings- och omstruktureringskostnader har tryckt ner resultatet och rörelsemarginalerna i byggverksamheten till oacceptabla nivåer det senaste året. I första kvartalet redovisade Skanska förlust i en byggverksamhet som omsatte nästan 35 miljarder kronor under årets tre första månader.

Framför allt är det den centraleuropeiska verksamheten som haft svårt med kostnads- och riskkalkylerna det senaste året, men även i USA har, låt vara en förbättring syntes i första kvartalet, koncernen plågats av låga marginaler en längre tid.

De omfattande och närmast brutala ommöbleringarna i Skanska­toppen, nästan hela företagsledningen har bytts ut på kort tid, har sin bakgrund i den försvagade lönsamheten inom byggverksamheten, Skanskas själ och hjärta.

Det är tydligt att tålamodet nu har börjat tryta hos huvudägaren Fredrik Lundberg/Industrivärden, som under förra sommaren skruvade upp trycket rejält på den dåvarande vd:n Johan Karlström.

Ordförande i Skanska är visser­ligen Hans Biörck, som tidigare varit Skanskas finansdirektör, och Fredrik Lundberg styrelseledamot.

Men det är ingen tvekan om vem som bestämmer:

Fredrik Lundberg är inte bara ordförande i huvudägaren Industrivärden, med 24 procent av rösterna i Skanska. Dessutom är han huvudägare i Lundbergs, den näst största ägaren röstmässigt i Skanska. Därmed kontrollerar Fredrik Lundberg 36 procent av rösterna i Skanska.

Enligt källor till SvD-journalisten Birgitta Forsberg var en bidragande orsak till att Johan Karlström lämnade Skanska att Fredrik Lundberg gick direkt på Karlström, i stället för att låta dialogen gå mellan ordförande och vd som är brukligt.

Det finns ingen anledning att tro att Fredrik Lundberg plötsligt börjat använda sig av silkesvantar. Den nya koncern­ledningen under ledning av långvägaren Anders Danielsson har sannolikt fått ett tidsbegränsat mandat att vända utvecklingen in­om byggverksamheten.

Klarar inte företagsledningen att påvisa klara förbättringar väntar förmodligen en strategisk översyn av Skanskas byggkonglomeratstruktur.

En genomläsning av årsredovisningen ger ett intryck av att företagsledningen gör allt den kan för att visa för omvärlden hur stora möjligheter det finns inom koncernen att skapa betydande synergivinster genom mer interna samarbeten.

Det är dock svårt att få svar på var samordningsvinsterna finns och hur stora de egentligen är inom den befintliga strukturen.

Vägen till bättre lönsamhet handlar bland annat om att få fram dessa synergier och en betydligt hårdare kontroll på projektriskerna. Utvecklingen i bland annat Polen visar att den förra koncernledningen haft för mycket fokus på tillväxt snarare än kostnadskontroll och detaljer.

Anders Danielsson och den övriga ledningen kommer framgent ta ett mer centraliserat ansvar för projekt- och riskbedömningarna. Det kommer sannolikt betyda att Skanska drar ner på expansionstakten för att få upp marginalerna och lönsamheten.

Skanska skall bli lite mindre, men förhoppningsvis bättre, helt enkelt. Som utomstående är det svårt att se var, åtminstone geografiskt sett, de interna synergierna finns att hämta. En stor balansräkning ger visserligen finansiella synergier, men detta handlar om operationella synergier som är svåra att se.

Byggandet är normalt sett en lokal affär. Den fina svenska byggrörelsen har inget samröre att tala om med varken Centraleuropa eller USA.

En uppbrytning av koncernstrukturen skulle med stor sannolikhet göra det lättare för respektive företagsledning att kontrollera projektriskerna på ett betydligt effektivare sätt. Finns det inget tydligt värdeskapande – eller till och med negativa synergier – i en befintlig struktur bör koncernstyrelsen överväga strukturförändringar, i synnerhet om dessa är värdeskapande. I Skanskas fall skulle separatnotering av en eller flera delar av koncernen sannolikt få en positiv värde­påverkan för aktieägarna.

Till exempel smittas förmodligen den fina projektutvecklingsverksamheten (Skanska bygger i egen regi för vidareförsäljning) och den svenska byggrörelsen av problemen i Centraleuropa och USA vilket drar ner totalvärderingen på koncernen.

Vår bedömning blir därför att aktien är ganska billig, kursen är hårt pressad av problematiken inom byggverk­sam­heten, och om Skanska får bättre ordning på lönsamheten kan aktien klättra, om inte väntar sannolikt värdeskapande strukturåtgärder.

Skribent: Claes Folkmar.