Fisher Investments Nordens omdöme om likviditetsrisk
Det finns ett par olika faktorer som avgör en tillgångs eller ett värdepappers likviditet. För det första, handlas den på en offentlig eller privat marknadsplats? Värdepapper som handlas på offentliga marknadsplatser är tillgängliga för alla att köpa i princip när som helst, och de är registrerade hos tillsynsmyndigheter. De är ofta börsnoterade eller handlas via marknader med god insyn – t.ex. större bolags aktier eller företagsobligationer. Tillgångar som handlas på privata marknader är ofta inte registrerade hos myndigheterna. Många privata marknader är svåra att få insyn i – ta som exempel fastigheter, konst, vin, samlarföremål, en andel av ett onoterat bolag med få delägare (dvs. riskkapital) eller en hedgefond som man bara kan köpa och lösa in andelar i vid vissa tidpunkter eller under vissa omständigheter. Tillgångar på offentliga marknader är i allmänhet mycket mer likvida än de på privata, men även inom dessa breda kategorier kan likviditeten fortfarande variera, vilket vi kommer att förklara.
Det är viktigt att notera att lägre likviditet kan öka risken. Enligt Fisher Investment Nordens omdöme beror det främst på att det försvårar prisbildningen. Ett exempel: På offentliga värdepappersmarknader, som börsen, sätts priser kontinuerligt och brett, men inte på privata marknader. I det senare fallet kan värderingarna vara uppskattningar – ibland från den som emitterade värdepappret! Så investerarna kanske inte känner till det faktiska värdet på sina tillgångar, och det gör det svårare att både bedöma avkastningen och avgöra om ett potentiellt pris är realistiskt. Saker som konst eller fastigheter kan behöva värderas, medan riskkapitalfonder normalt, enligt vår erfarenhet, har årslånga bindningstider. Utöver prisbildningen finns det även en praktisk aspekt: Om man behöver kontanter snabbt för att täcka en oförutsedd utgift kan det vara svårt att hitta en köpare för illikvida tillgångar. I värsta fall kan man behöva sänka sitt försäljningspris avsevärt för att få till en affär.
Vi har sett vissa hävda att denna högre risk vägs upp av att privathandlade tillgångar ger högre avkastning, men Fisher Investments Norden anser att detta ofta inte stämmer. Även om det är möjligt att illikvida eller onoterade tillgångar överträffar den genomsnittliga årliga globala börsavkastningen på 10,1 procent, hänger detta mycket ofta på uppskattningar av värdet.[i] Den enda tidpunkt då man kan vara helt säker på vilken vinst privathandlade tillgångar har gett är när investeringen är helt avvecklad.[ii]
Ett annat argument som Fisher Investments Norden har sett i sina granskningar av finansdiskussioner: Privathandlade tillgångar är mindre volatila än offentligt handlade tillgångar. Enligt vår uppfattning är detta bara en myt. Eftersom prissättningen sker så snabbt och ofta på offentliga marknader kan det se ut som att tillgångarna svänger mer, men det sker prisrörelser på privata marknader också – de är bara inte lika lätta att se. Dessutom anser Fisher Investments Norden att det är orimligt att anta att värdet på lyxvaror som konst eller samlarföremål inte skulle svänga med konjunkturen alls, och riskkapitalinvesteringar rör sig sannolikt i linje med börshandlade bolag i liknande branscher – konjunkturen, regelverksmiljön och de politiska drivkrafterna på hög nivå påverkar förmodligen liknande verksamheter på liknande vis.
Men enligt Fisher Investments Nordens omdöme bör investerare även göra samma avväganden för offentligt handlade, likvida tillgångar. Den mest likvida tillgången är kontanter eller kontantliknande instrument som penningmarknadsfonder, som enkelt kan omvandlas till kontanter. Därefter följer börsnoterade aktier, statsobligationer och noterade företagsobligationer – särskilt de med kortare löptider – följt av ofta handlade långa obligationer, vars längre löptider vanligtvis ger investerarna incitament att behålla dem längre. Onoterade företagsobligationer eller kommunobligationer kan dock vara mindre likvida. Det finns många specifika och varierade emissioner av sådana obligationer, ofta från samma emittent, och det ger var och en unika egenskaper som kan påverka hur intressanta de är och hur ofta de handlas.
Likviditeten kan även variera inom tillgångsklasser. Till exempel handlas vissa aktier och ETF:er miljontals gånger per dag, så säljare kan hitta en köpare till ett visst pris nästan direkt.[iii] Samtidigt handlas andra småbolags aktier med låg volym mycket mer sällan, och enligt Fisher Investments Nordens omdöme visar marknadsaktiviteten att om någon försöker köpa eller sälja sådana aktier, i synnerhet stora volymer, kan det påverka aktiekursen.
Sedan finns det andra investeringsprodukter som hävdar att de erbjuder ett likvidare sätt att investera i illikvida tillgångar – men även här ser vi problem. Ett exempel visade sig under 2022, när flera brittiska institutionella fastighetsfonder låste in kundernas pengar till följd av tusentals begäranden om inlösen och utbredd panik kring fallande brittiska statsobligationspriser och stigande räntor.[iv] Investerarna var rädda för att det skulle slå hårt mot fastighetsbranschen, eftersom den historiskt sett har varit beroende av krediter. När investerarna knackade på kunde fondförvaltarna inte tillfredsställa kraven på kontantinlösen utan att sälja fastighetsinnehav. Det tvingade dem att sätta tillfälliga begränsningar på inlösen. En liknande händelse inträffade flera år tidigare, när ett stort investmentbolag var tvunget att spärra uttag från en aktiefond som borde ha varit likvid, men som hade gått över till att äga en hög andel onoterade tillgångar.[v] Lärdomen vi anser att man bör dra av detta: Se dig för innan du går in i en fond, och sätt dig in i den verkliga likviditetsrisken.
Även om vi inte hävdar att illikvida investeringar är kategoriskt dåliga visar Fisher Investments Nordens granskningar av olika tillgångar att det är viktigt att väga in hur likviditeten passar in på investerares mål och behov – och om de medföljande riskerna är värda det.
Följ de senaste marknadsnyheterna och -uppdateringarna från Fisher Investments Norden i Sverige:
Fisher Investments Norden är en handelsbeteckning som används i Sverige av Fisher Investments Luxembourg, Sàrl, (”Fisher Investments Norden”). Fisher Investments Luxembourg, Sàrl, ett privat aktiebolag bildat i Luxemburg, är registrerat tillsammans med dess handelsbeteckning Fisher Investments Europe hos Registre de Commerce et des Sociétés (”RCS”) med nummer B228486. Fisher Investments Europe står under tillsyn av Commission de Surveillance du Secteur Financier (”CSSF”) och har sitt huvudkontor på: K2 Building, Forte 1, 2a rue Albert Borschette, Third Floor, L-1246 Luxemburg. Fisher Investments Europe delegerar delar av den dagliga investeringsrådgivningen, portföljförvaltningen och handelsfunktionerna till dess koncernbolag.
Detta dokument utgör Fisher Investments Europes allmänna uppfattningar och ska inte betraktas som personlig investeringsrådgivning, skatterådgivning eller en återspegling av kundernas resultat. Det finns inga garantier för att Fisher Investments Europe ska fortsätta ha dessa uppfattningar, och de kan komma att ändras när som helst baserat på nya uppgifter, analyser eller överväganden. Ingenting häri är avsett att utgöra en rekommendation eller marknadsprognos. Avsikten är snarare att tydliggöra en poäng. Nuvarande och framtida marknader kan skilja sig avsevärt från de som beskrivs häri. Dessutom ges inga garantier vad gäller tillförlitligheten hos antaganden som görs i materialets illustrationer.
[i] Källa: FactSet, per 2024‑03‑06. Påstående baserat på årsberäknad avkastning med nettoutdelning från indexet MSCI World, i kronor, 1970‑12‑31 till 2022‑12‑31.
[ii] ”What Have You Made on Private Equity? Who Knows?!” Paul J. Davies, Bloomberg, 2024‑02‑26. Läst via WealthManagement.com.
[iii] ETF:er, eller börshandlade fonder, är fonder som följer vissa segment på börsen eller marknaden som helhet.
[iv] ”UK Property Fund Redemption Demand Exposes Liquidity Mismatches”, Sara Malinowsky, Fitch Ratings, 2022‑10‑10.
[v] ”Fall of Neil Woodford Puts Future of Fund Management Under Scrutiny”, Rupert Neate, The Guardian, 2019‑10‑19.