Du är här

2017-05-16

Kostnaderna som du inte visste om

Denna krönika framgår ur Aktiespararen nummer 4 2017.

Mycket har sagts om kostnaderna för att förvalta pensionen. Inte minst har det handlat om fondbolagens avgifter. Debatten har varit bra – och kanske har den fått en och annan sparare att rösta med fötterna och flytta sina pensionspengar.

När spartiden är 40 år och mer och sparbeloppen kan bli flera miljoner kronor spelar avgiften extra stor roll. Varje tiondels procent i avgift blir lätt tusenlappar i sjön. Därför har prispressen, både från staten och från arbetsmarknadens parter, varit nyttig och bra.

Rent konkret får vi pensionssparare mer pengar i plånboken.

Redovisningen av fondbolagens kostnader är också relativt tydlig. Det finns krav på hur informa­tionen från fondbolagen ska se ut.

Det är lätt att jämföra kostnaderna hos olika bolag. De traditionella försäkringarna, ett viktigt inslag i tjänstepensionen, redovisar också sina kostnader på ungefär samma sätt. Men andra kostnader pratas det ännu väldigt lite om. Administrationen av pensionssparandet sköts av en rad aktörer – och de ska också ha betalt.

Låt oss börja med tjänstepensionspengarna. Pengarna till din framtida tjänstepension hamnar först hos en valcentral. Det finns flera olika beroende på vilket avtal du tillhör eller tillhört en gång.

Fora och Collectum är några av de rätt anonyma aktörerna. Deras jobb är i huvudsak att se till att arbetsgivarna betalar in premierna till din framtida pension och att de pengarna sedan slussas ut till de bolag som sedan ska förvalta pengarna. De jobbar förstås inte gratis.

Fora tar ut 1,5 procent på premien som betalas in till dem som tillhör SAF-LO:s avtalsområde. För den som har en månadslön på 30 000 kronor så minskar inbetalningen till tjänstepensionen med 240 kronor om året. Collectum, som är valcentral till de privat­anställda tjänstemännen har en motsvarande avgift på 1 procent.

Med en lång spartid blir det rätt mycket pengar som går till avgifter. Pengar som annars dessutom kunde förränta sig. Inte särskilt mycket har hänt med avgifterna på senare år.

Pensionsmyndigheten finansieras också delvis av oss pensionssparare. Vi betalar en administrativ avgift till myndigheten både för inkomstpensionen och för premiepensionen, pengar som alltså inte tas från statsbudgeten. En titt i det orange kuvertet visar hur stor avgiften är. För oss som passerat 50 plus handlar det om åtskilliga hundralappar per år, eftersom många av oss har pensionsrätter värda flera miljoner.

I år, skriver Pensionsmyndigheten i sin årsredo­visning, har de admini­stra­tiva kostnaderna höjts, bland annat på grund av fondskandalerna. Undrar du hur höjningen påverkar dig så går det att jämföra de administrativa kostnaderna i de orange kuverten för i år och förra året.

De administrativa kostnaderna som tas ut av valcentraler och myndigheter kan sammantaget bli en tusenlapp om året och mer. Precis som för fondavgifterna är det kostnader som återkommer, år efter år. En prispress skulle ge oss sparare högre pension.

Men utan tillräckligt tydlig information blir kraven svåra att ställa. Finns det inte heller någon möjlighet att byta leverantör ökar inte incitamenten till förändring. Återstår att hoppas på vår egen makt. Om drygt fem miljoner pensionssparare kräver bättre service och information kan det kanske hända något.

PS. Minpension är förstås också med och delar på kakan. Vi finansieras av både myndigheter och bolag. Kostnaden per registrerad användare ligger på omkring 15 kronor per år.

Kristina Kamp

Författare Kristina Kamp

Tala om vad ni tycker

Tala om vad ni tycker

Ni är just nu inne på en betaversion av nya aktiespararna. Lämna gärna feedback på vad ni tycker i formuläret nedan.