Oljepriset vid ett vägskäl
Oljeprisets utveckling är en av de viktigaste makroekonomiska variablerna i världen. Det beror främst på att oljan är den mest användbara och mångsidiga naturtillgången som människan känner till.
Historiskt har ett nära samband funnits mellan ekonomisk tillväxt och oljekonsumtionen i världsekonomin. Ju mer ekonomisk aktivitet som förekommer, desto mer energi i form av olja och dess raffinerade produkter, behövs för att tillgodose den förhöjda aktivitetsnivån.
När en ekonomi expanderar behövs fler transporter och vanligen en större fordonspark som i aggregerade tal har en högre bränsleförbrukning. Grundprincipen är att ökad tillväxt kräver mer olja och vice versa. Relationen är på så vis både intuitiv och logisk.
Med det sagt, undrar realisten vart vi är på väg. Ska oljepriset fortsätta upp från dagens nivåer kring 57 dollar fatet för WTI-oljan och 64 dollar för Nordsjöoljan eller stundar en ny oljepriskrasch? Till sin hjälp har realisten i vanlig ordning oljeoptimisten och oljepessimisten som ger sin syn på utvecklingen.
Oljeoptimisten
Oljeoptimisten börjar med att konstatera att tiderna är goda och att den globala tillväxten ser allt bättre ut. För första gången på väldigt länge upplever vi nu en synkroniserad tillväxtuppgång i ekonomier som USA, Kina, Eurozonen och Japan. Ökad tillväxt går hand i hand med ökad efterfrågan på råolja och dess raffinerade produkter. På så vis ger efterfrågessidan fortsatt stöd åt oljepriset.
Utbudsdynamiken är samtidigt mer komplex, där amerikansk skifferolja har omkullkastat balansen på marknaden. Att utbudet från okonventionella oljefält i USA har ökat är svårt att argumentera emot, men huvuddelen av världens oljeproduktion finns i Mellanöstern.
För närvarande befinner sig Saudiarabien i ett omfattande politiskt tumult där kronprinsen Mohammad Bin Salman (kallad MBS) flyttar fram positionerna i kungariket i en anmärkningsvärd maktkamp. Samtidigt har spänningen mellan å ena sidan Saudiarabien, Israel och å andra sidan Iran och Libanon ökat betydligt på sistone.
I spåren av ökad geopolitisk spänning i regionen kan störningar av utbudet med lätthet inträffa. Om en väpnad konflikt mellan Saudiarabien (världens mest oljerika land) och Iran (världens fjärde mest oljerika land) skulle bryta ut kan optimisten räkna med exponentiellt högre oljepriser som följd.
En annan betydelsefull faktor som påverkar oljepriset är den amerikanska dollarns utveckling då oljan är prissatt i just dollar. I år har dollarn utvecklats svagt och oljeoptimisten tror att svagheten kommer att bestå även framöver. En svagare dollar ger en positiv miljö för oljepriset och sammantaget ska oljepriset upp till 80–90 dollar fatet inom 12 månader enligt optimisten.
Oljepessimisten
Föga förvånande håller inte oljepessimisten med om resonemanget. Pessimisten ser i stället flera faktorer som talar för ett relativt stort oljeprisfall till nivåer kring 30–40 dollar fatet inom 12 månader. Den främsta förklaringen till varför oljepriset ska ned finns på efterfrågesidan enligt pessimisten, där elbilarnas framväxt ritar om kartan kring nuvarande dynamik med utbud och efterfrågan.
På utbudssidan finns samtidigt en rad faktorer som gör att producenterna är trögrörliga med att justera ned sin utvinningstakt. Oljerika nationer som exempelvis Saudiarabien och Venezuela är också beroende av sina oljeinkomster för finansiering av sina statsbudgetar. Eventuella neddragningar på utgiftssidan skulle snabbt väcka ännu mer politiskt missnöje och tumult.
I bakgrunden finns också amerikanska skifferoljeproducenter som med lätthet kan öka sin utvinningstakt tack vare en stor kredittillgänglighet och en förbättrad teknologigrund i USA. Det talar för varaktigt ökad produktion, även i ett läge när oljepriset faller.
Nyckelproducenter som Iran och Irak bedöms även fortsätta att öka sin utvinningstakt, något som i sin tur spär på utbudet och pressar oljepriset. Enligt oljepessimisten förväntas även dollarn att stärkas. Den starkare dollarn bäddar för ett nytt oljeprisfall.
På den nordiska börsen finns ett antal större oljebolag som norska Statoil och AkerBP samt svensknoterade Lundin Petroleum, Tethys Oil och Enquest. I år har Nordsjöoljan stigit med cirka 12 procent medan WIT-oljan har stigit med 7 procent.