Oljeprisfallet medför nedåtrisker
Oljepriset har fallit kraftigt den senaste tiden och befinner sig nu på 9-månaderslägsta. Fallet från senaste toppen är nu över 20 % och oljepriset befinner sig nu i ett så kallat ”bear market territory”.
Under 2015 föll oljepriset kraftigt och det hade en betydande negativ påverkan på riskaptiten för såväl oljebolagen som för cykliskt orienterade bolag med stor exponering mot sektorn, t.ex. Alfa Laval och Trelleborg.
Botten i oljepriset nåddes i början på 2016 omkring 25 dollar/fatet och har därefter tillsammans med börsen klättrat norrut. Det ska bli intressant att framöver följa investerarkollektivet om oljepriset fortsätter att trenda nedåt och om den rådande positiva inställningen till cykliska bolag kan rubbas.
I maj beslutade oljekartellen Opec beslutade att förlänga produktionsbegränsningarna till mars 2018 för att på så sätt lyckas få ned de stora oljelagren och därmed trycka upp oljepriset.
Men efterfrågan på olja matchar inte utbudet och det råder för tillfället överproduktion av olja, vilket i sin tur pressar oljepriset.
Börsen kan börja surna ordentligt om inte oljan vänder upp från dessa nivåer. Historiskt har åtminstone korrelationen mellan börsen och oljepriset varit tämligen stark. Nedan ser ni amerikanska index S&P 500 (röd linje) relativt råvaruindex (svart linje) som spreadat isär ordentligt på senaste. Se nedan graf från Bloomberg.
En annan betydelsefull faktor är oljeprisets påverkan på konsumentprisindex (KPI) som i teorin ska spegla inflationstendenserna i en ekonomi. Många centralbanker, däribland den svenska Riksbanken, har fokus på KPI-måttet, där målsättningen som bekant är 2 procent.
Det kraftigt oljeprisfallet under 2015-2016 gav på så vis kraftfulla deflationsimpulser för KPI-måtten runt om i världen. Nedgången fick centralbanksföreträdare att befara betydande prisdeflation och svaret blev en mer expansiv penningpolitik.
Återhämtningen i oljepriset från omkring 25 dollar fatet till dryga 50 dollar fatet gav på så vis en välbehövlig inflationsimpuls som också återspeglades i ett uppställ i konsumentprisindex, men denna baseffekt ser nu ut att ebba ut.
Om oljeprisnedgången fortsätter går det därför att argumentera för att eventuella räntehöjningar skjuts på framtiden och att de penningpolitiska stimulanserna – återigen – ökar. Vad detta betyder i ett börsperspektiv går att diskutera. Men temat de senaste åren har varit att lägre räntor motiverar högre börsvärderingar. Om det blir så denna gång återstår att se.