Varför Fisher Investments Norden anser att kvantitativa lättnader gör mer skada än nytta Alt. Hjälper eller stjälper kvantitativa lättnader ekonomin?

Europeiska centralbanken (ECB) godkände köp för 15,7 biljoner kronor trots det befintliga stödköpsprogrammet på 210 miljarder kronor per månad.[i] Amerikanska centralbanken (Federal Reserve) tillkännagav ett program med kvantitativa lättnader värt 6,3 biljoner kronor och Bank of England satsade 1,2 biljoner. Sveriges riksbank har infört ett program värt 500 miljarder kronor och Bank of Canada har infört ett stödköpsprogram värt 34 miljarder kronor per månad. [ii] Penningpolitiska beslutsfattare menar att dessa program ger privatpersoner och företag chansen att låna pengar billigt, vilket i sin tur stabiliserar ekonomin samtidigt som deflationen motas i grind.[iii] Fisher Investments Norden håller inte med. Enligt vårt synsätt bidrar kvantitativa lättnader till att minska bankernas incitament att låna ut pengar, vilket leder till mindre utlåning och sämre ekonomisk tillväxt.

Om du vill läsa mer om hur aktuella förhållanden påverkar aktiemarknaden och dina investeringar, ladda ner Fisher Investments Nordens senaste aktiemarknadsutsikt och få regelbundna uppdateringar.

Även om många centralbanker utökade sina stödköpsprogram i år så är kvantitativa lättnader ingenting nytt. Japan använde sig av ett stödköpsprogram mellan mars 2001 och mars 2006.[iv] Japanska centralbanken köpte stora mängder långfristiga statsobligationer och andra värdepapper med förhoppningen att stärka bankernas balansräkningar, främja utlåning och besegra deflationen (eftersom japanska konsumentpriser hade sjunkit med 0,3 procent under 1999 och med 0,7 procent under 2000).[v] Men de kvantitativa lättnaderna kunde inte förhindra att priserna fortsatte sjunka varje år mellan 2001 och 2005, med 0,4 procent per år i genomsnitt.[vi]

Under och efter den globala finanskrisen 2008–2009 använde ECB, Bank of England, Federal Reserve, japanska centralbanken och Riksbanken kvantitativa lättnader.[vii] Förhoppningen var att stimulera sargade ekonomier och få igång den ekonomiska aktiviteten igen. Stödköp av långfristiga värdepapper som statsobligationer sänker de långfristiga räntorna, som vanligtvis styr utlåningen till konsumenter och företag. Eftersom penningpolitiska institutioner köpte värdepappren från kommersiella banker blev bankernas balansräkningar mycket bättre. Förespråkare av kvantitativa lättnader hävdar att den här typen av köp ökar efterfrågan på lån samtidigt som bankernas reserver fylls på, vilket i sin tur leder till fler lån och en bättre ekonomi i stort.

Många experter hävdar att kvantitativa lättnader i princip innebär att staten trycker pengar som pumpas in i ekonomin, men den här uppfattningen går stick i stäv med vår analys. Kvantitativa lättnader är inte samma sak som att trycka pengar. För att betala för värdepappren som köps från kommersiella banker måste centralbankerna skapa nya pengar elektroniskt och sedan föra över dem till bankernas reserver. Dessa reserver blir bara en del av den bredare ekonomin om bankerna lånar ut mer pengar. Men enligt vår analys behåller bankerna ofta en stor del av pengarna de får via kvantitativa lättnader om utlåningsvillkoren inte är gynnsamma.

Exempel: Från 2015 till 2018 genomförde ECB stödköp för 2,65 biljoner euro.[viii] Trots detta var den genomsnittliga företagsutlåningen 1,3 procent på årsbasis – långt under genomsnittet på 2,4 procent under de tidigare 15 åren, fram till och med december 2019.[ix] Varför ökade inte utlåningen i takt med de massiva stödköpen? Enligt vår synvinkel är boven i dramat de lägre långfristiga räntorna som de kvantitativa lättnaderna skapar. Lägre långfristiga räntor planar ut avkastningskurvan, en visuell representation av en emittents räntor för olika typer av löptider. Räntan på statsobligationer fungerar som en referensränta för bankernas utlåningsräntor. I allmänhet kan man säga att banker lånar pengar till kortfristiga räntor och lånar ut till långfristiga räntor. Skillnaden mellan räntorna kallas för räntedifferens och representerar hur lönsamt det är för banker att bevilja nya lån. De kvantitativa lättnaderna minskar räntedifferensen, samtidigt som de kortfristiga räntorna ligger på en historiskt låg nivå. Eftersom bankerna riskerar att göra förluster på en del lån anser vi att sämre vinstmarginaler på lån gör bankerna mindre benägna att låna ut pengar – särskilt till låntagare med högre risk. Det här är särskilt problematiskt för euroområdets ekonomier, eftersom vår research visar att många europeiska företag använder sig av bankfinansiering snarare än företagsobligationer för att få tillgång till kapital.

Fisher Investments Nordens research visar att denna negativa inverkan på låntillväxten blir mer motvind än medvind för ekonomin. Överväg följande: Från 2009 till 2012 genomförde Bank of England stödköp till ett värde av 4,3 biljoner kronor.[x] Trots detta låg Storbritanniens BNP-tillväxt under 2010, 2011 och 2012 på 1,6 procent årligen.[xi] Under de följande tre åren, efter att stödköpen avslutats, låg BNP-tillväxten på 2,5 procent per år.[xii] I USA ökade utlåningen efter att Federal Reserve år 2013 tillkännagav att man skulle avsluta stödköpsprogrammet under 2014, något vi anser är kopplat till att bankerna såg mer lönsam utlåning vid horisonten eftersom de långfristiga räntorna steg.[xiii] Dessutom växte USA:s BNP med 3,1 procent under 2015 – det första året utan kvantitativa lättnader – den snabbaste tillväxten sedan 2005.[xiv] Detta betyder inte att färre och mindre stödköpsprogram automatiskt innebär snabbare tillväxt, eftersom många andra faktorer spelar in. Men vi anser att dessa exempel visar att kvantitativa lättnader inte är den ekonomiska välsignelse som många ekonomiska experter hävdar.

I många år har penningpolitiska beslutsfattare använt kvantitativa lättnader för att lösa många olika problem, bland annat de två senaste lågkonjunkturerna. Men vi anser att ekonomier återhämtar sig trots kvantitativa lättnader, inte på grund av dem.

Fisher Investments Norden är en handelsbeteckning som används i Sverige av Fisher Investments Luxembourg, Sàrl, (”Fisher Investments Norden”). Fisher Investments Luxembourg, Sàrl är ett privat aktiebolag, bildat i Luxemburg (bolagsnummer: B228486), som står under tillsyn av Commission de Surveillance du Secteur Financier (”CSSF”), och har sitt huvudkontor på K2 Building, Forte 1, 2a rue Albert Borschette, Third Floor, L-1246 Luxemburg.

Detta dokument utgör Fisher Investments Nordens allmänna uppfattningar och ska inte betraktas som personlig investeringsrådgivning, skatterådgivning, eller en återspegling av kundernas resultat. Det finns inga garantier för att Fisher Investments Norden ska fortsätta ha dessa uppfattningar, och de kan komma att ändras när som helst baserat på nya uppgifter, analyser eller överväganden. Ingenting häri är avsett att utgöra en rekommendation eller marknadsprognos. Avsikten är snarare att tydliggöra en poäng. Nuvarande och framtida marknader kan skilja sig avsevärt från de som beskrivs häri. Dessutom ges inga garantier vad gäller tillförlitligheten hos antaganden som görs i materialets illustrationer. Investeringar på finansmarknaderna innebär en risk för förlust, och det finns ingen garanti för att hela eller delar av det investerade kapitalet kommer att återbetalas. Tidigare resultat utgör ingen garanti för eller tillförlitlig indikation på framtida resultat. Investeringarnas värde och genererade inkomster kommer att variera med globala finansmarknader och internationella valutakurser.

[i] Källa: Europeiska centralbanken per 2020-10-16. ”Monetary Policy Decisions”, 2020-06-04.

[ii] Källor: Federal Reserve, per 2020-10-01. ”Federal Reserve announces extensive new measures to support the economy”, 2020-03-23; Bank of England, per 2020-10-01. ”Asset Purchase Facility: Gilt Purchases – Market Notice”, 2020-06-18; Riksbanken, per 2020-10-01. ”Further measures to alleviate the economic consequences of the pandemic”, 2020-07-01; Bank of Canada, per 2020-10-01. ”Bank of Canada lowers overnight rate target to ¼ percent”, 2020-03-27.

[iii] Källa: Europeiska centralbanken, per 2020-09-28. ”Hearing at the Committee on Economic and Monetary Affairs of the European Parliament”, 2020-06-08.

[iv] ”Quantitative Easing and Bank Lending: Evidence from Japan”, David Bowman, Fang Cai, Sally Davies och Steven Kamin, Board of Governors of the Federal Reserve System International Finance Discussion Papers, juni 2011.

[v] Källa: FactSet, per 2020-10-14. Årlig procentförändring av japanska konsumentpriser, alla artiklar, 1999–2000.

[vi] Källa: FactSet, per 2020-10-14. Årlig procentförändring av japanska konsumentpriser, alla artiklar, 2001–2005.

[vii] ”Quantitative Easing: How Well Does This Tool Work?” Stephen Williamson, Federal Reserve Bank of St. Louis, 2017-08-18.

[viii] ”Quantitative easing and the price-liquidity trade-off”, Marien Ferdinandusse, Maximilian Freier, Annukka Ristiniemi, European Central Bank Working Paper Series, maj 2020.

[ix] Källa: Europeiska centralbanken, per 2020-10-02. Justerade lån inom euroområdet, total löptid, alla valutor kombinerade, icke-finansiella företag, från december 2014 till december 2018 och december 2004 till december 2019.

[x] ”Bank of England readies new blast of QE for post-Brexit Britain”, Andy Bruce, Reuters, 2016-07-13.

[xi] Källa: FactSet, per 2020-10-02. Årlig procentuell förändring av Storbritanniens BNP, 2009-12-31 till 2012-12-31.

[xii] Ibid. Årlig procentuell förändring av Storbritanniens BNP, 2012-12-31 till 2015-12-31.

[xiii] Källa: Federal Reserve Bank of St. Louis, per 2020-10-02. Påståendet bygger på alla typer av utlåning för alla kommersiella banker, från 2008 till 2016.

[xiv] Källa: FactSet, per 2020-10-02. Påståendet bygger på USA:s BNP-tillväxt mellan 2005 och 2015.